Svenska kyrkan kan inte rymma vad som helst

Påskvänner!

Tyvärr har avgående missionsföreståndaren Anders Sjöberg sällat sej till den skara som idag skriver på debattplats i Dagen om att Svenska kyrkans präster måste få behålla samvetsfriheten, i det konkreta fallet friheten att inte viga två personer av samma kön till äktenskap. "Anpasslighet kan aldrig bli den främsta prästdygden," skriver de helt riktigt, men konkluderar: "Därför måste det berömda taket i Svenska kyrkan bli högre i stället för lägre."

Varför är jag kritisk till Anders Sjöbergs medverkan i denna artikel, som f.ö. (och intressant nog) personer från både Pingströrelsen, Frälsningsarmén och Evangeliska Frikyrkan skrivit under? Jo, därför att den begär att präster och andra liksom på nåder ska få vara kvar i Svenska kyrkan, trots att de har en äktenskapssyn som är grundad i Jesusorden i Matteus 19 (och därmed i 1 Moseboken 2, som Jesus citerar).

Detta är oförsvarligt blygsamt! På tok för försiktigt! Det är queer-ideologerna och de hejdlösa anpasslingarna som (liksom homofoberna, förstås) måste stoppas eller avskedas från anställning i våra församlingar eller EFS-föreningar, om de så än är biskopar. Människor som i konfirmandarbete o.s.v. endast har vuxenhet, frivillighet och kärlek som kriterier för att en sexuell relation ska vara möjlig att välsigna (1 Kor. 5 då?) och som tänker säga åt våra barn och ungdomar att även de som kan tända på folk av motsatta könet - alltså med jesusorden i KB1917 inte är "oskickliga till äktenskap - lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt! (Liksom förstås å andra sidan de måste stoppas - lika mycket och ännu mer - som inte tål homosexuella och säger åt våra barn och ungdomar att homosexuell samlevnad är jämförbar med tidelag och pedofili och egentligen borde vara straffbar - som Lewi Pethrus tyckte så sent som på 40-talet - eller behandlas med tvångsvård).

En evangelisk-luthersk kyrka, nej, en kristen kyrka eller missionsorganisation ska förstås inte ha verkliga homofober som präster och andliga ledare. Men den ska förstås inte heller på dessa poster ha queerideologer som anser att det inte spelar någon som helst roll för ett barn med två föräldrar om det har har en pappa eller inte (allt annat lika), eller om en bisexuell lever med en av samma kön eller med en av motsatt. Den kan inte hysa queerideologer som vill få bort alla i kyrkan som i minsta avseende är heteronormativa, hur måttfulla och öppna för pastorala undantag dessa än månde vara. Och den kan inte heller ge pastorala uppdrag till anpasslingarna, de som böjer sej för queerdiktaten. Queerstolleproven måste avvisas som de stolleprov de är. De komprometterar ju faktiskt den berättigade strävan mot större förståelse för entydigt homosexuellas predikament, precis som utfall av Åke Green-typ komprometterar all heteronormativitet.

Det handlar om vinna eller försvinna. Samarbete kan inte komma på fråga - där är queerteologerna mycket klarsyntare än vi andra när de på oss tillämpar den kyrkotukt vi själva försummat utöva. Redan samexistens (i samma kyrka) torde på sikt vara omöjligt. Och det ska vi inte mörka bara för att vi själva nu riskerar att drabbas av den i grunden sunda renhållningsfunktionen. Anders Sjöbergs efterträdare Stefan Holmström må presentera sej som diplomat hur mycket han vill - och den egenskapen har förstås sitt värde när det gäller att reda ut smärre missförstånd och dito schismer - men han är inte i första hand utsedd till diplomat, han är utsedd till missionsföreståndare och i realiteten, till funktionen, biskop. Låt det märkas, Stefan! Var inte försiktigare än Anders Sjöberg, som många säkert krävt, utan var ännu klarare!

I grunden handlar det naturligtvis inte om äktenskapet och synen på homosexualitet. Låt oss aldrig tro det och förfalla till antipatier mot HBT-personer för den här sakens skull. Felet är inte rfsl:s eller den s.k. homolobbyns. Felet är att Svenska kyrkan - och kanske också EFS? - under lång tid saknat njurfunktion och samlat upp andliga gifter i kroppen. Det handlar nu alltså inte om Elisabet Ohlson Wallin eller EKHO. Det handlar om Hammars, Spongs, Ulfvebrands m.fl:s nya "kristendom". Se http://www.johnshelbyspong.com/ och Galaterbrevet 1. Och det handlar om att Svenska kyrkan hamnat i statens klor - sedan Gustav Vasas tid men inte minst under socialdemokraternas 1900-tal. Var det verkligen detta Luther och Olaus Petri lämnade påvekyrkan för? Gissa gärna.

Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.