Påskvänner!
Kommer EFS i Stockholm verkligen att erkänna Hans Ulfvebrand som biskop ifall han skulle vinna det riktiga biskopsvalet, inte bara provvalet? Jag menar att det är omöjligt. Är Hans Ulfvebrand verkligen den Spong-lärjunge allt tyder på - inte minst Spongs egna berömmande ord - måste det vara fullkomligt otänkbart.
Jag tror att det varit ett tragiskt misstag att erkänna även t.ex. K-G Hammar, Martin Lind, Lennart Koskinen och Claes-Bertil Ytterberg som biskopar - jag misstänker starkt att dessa i realiteten inte alls företräder kristen tro annat än i fråga om vissa som poesi uppfattade bibliska uttryckssätt. Jag misstänker att de av fornkyrkan skulle bedömas som långt värre kättare än Arius, som ju med buller och bång, oaktat sitt ämbete och sin obestridliga fromhet, skildes från kyrkans gemenskap. Att Arborelius och Hedin reagerade och startade den s.k. "Jesusdebatten" var bra - men både jag och andra upplevde nog att debatten avslutades med någon sorts förbrödring vid panelborden, och så verkade (typiskt nog i vår tid!) allt vara frid och fröjd igen och K-G Hammar även fortsättningsvis erkänd som kristen ledare.
Men ett misstag ursäktar inte ett annat. Jag vädjar till EFS:arna i Stockholms stift att ni, om Hans Ulfvebrand eller någon likasinnad vinner biskopsvalet, under bön och helst tårar (fast berörs vi/jag längre?) markerar att han - eller hon - enligt Paulus i Galaterbrevet 1 står under... förbannelse så länge personen förkunnar "ett nytt evangelium". (Ja visst inser jag hur otäckt fanatiskt det låter, men skriver inte aposteln just så?). Och att vi enligt 2 Johannesbrevet v. 9-11 omöjligt kan ta emot "biskopen" ifråga på våra möten och konferenser. Vi skulle möjligen kunna kalla personen till en församlingsafton för intervju i personens egenskap av "stiftschef", men inte låta den predika eller medverka just som biskop. Det kommer nämligen inget nytt verkligt evangelium, det gamla evangeliet om Jesus är enligt bibeln "ett evigt evangelium".
Jag föreslår att EFS i Mellansverige om inte Hakon Långström vinner biskopsvalet ÄNDÅ betraktar honom som sin biskop. Jag anser egentligen att EFS bör kräva att få bli ett eget stift om vi ska vara kvar i Svenska kyrkan - tanken har framförts tidigare, även i ekumeniska samtal mellan SvK och SMK! - men får vi inte det måste vi ändå markera självständighet på något sätt. Jag reagerade redan mot att Caroline Krook hälsades välkommen som biskop - som person är hon givetvis alltid välkommen - på EFS 150-årskonferens i Älvsjö. Hon ska ju nu faktiskt predika vid kyrkhelgen med "biskop" Spong i Sofia kyrka i vår och hör redan tidigare till dem som, liksom Hans Ulfvebrand m.fl., gjort sej till Spongs medbrottsling enligt 2 Joh. 11.
Skulle mitt förslag väcka anklang vore det ingen konspiration mot Svenska kyrkan från EFS sida! Den verkliga konspirationen står de teologer i Svenska kyrkan för, som under evangelisk-luthersk täckmantel genomför ett religionsbyte och inför "the New Christianity" á la Spong med stöd av politrukerna i kyrkofullmäktige och kyrkomöte. Och med indirekt stöd av passiva stiftschefer som Persenius, Hagberg och Stiglund (som nog ändå de flesta av trott bättre om men snart helt slutar hoppas på, dock inte bedja för) SAMT alla oss lågkyrkliga "nyttiga idioter" som trott oss kunna leva vårt eget lilla andliga liv i statskyrkans hägn och under det biskopliga paraplyet.
Är detta slutet för förre mf Bertil Johanssons vision om integrering med Svenska kyrkan? En integrering som tidigare förvisso inte tett sej orimlig i Lule stift, med relativt goda och väckelseanknutna biskopar. Men vilken "EFS-präst" vill egentligen förnedra sej så till den grad att han/hon prästvigs och står under andlig ledning av en som också offentligt förnekar vitala delar av inte bara luthersk bekännelse utan kristen tro ö.h.t.? Det handlar inte om donatism, det handlar om ärlighet. Vi kan p.g.a. ämbetsfrågan nog inte ställa oss under Missionsprovinsens stockholmsbiskop Göran Beijer. Men någon sorts lite "parakyrklig" lösning måste absolut till, om inte EFS ska dras med i värsta avfallet vi hittills sett i Svenska kyrkan (och det gäller inte främst äktenskapsfrågan, som dock har blivit ett tydligt symtom på både det politiska trycket utifrån och den teologiska förruttnelsen inifrån).
Jag vet inte. Men på något sätt oroar det mej att vi i just det här läget har fått en missionsföreståndare som beskriver sej som diplomat. Det är inte diplomati vi behöver i det här läget, Stefan Holmström. Vad menar du t.ex. med svaret på följande fråga:
Skulle du själv, om du blev ombedd, viga ett samkönat par? – Nej, det skulle jag inte. Men jag respekterar att det även finns andra ståndpunkter bland EFS:are, och vi får be varandra att vara kloka i detta. Ta upp svåra frågor i bästa samförstånd och inte för att göra propaganda. Det förväntar jag mig. (Ur Erika Cyrillus´ intervju för Budbäraren).
Jag har, även jag, tidigare sträckt mej så långt som till att vara öppen för att diskutera pastorala undantag inom ett heteronormt paradigm. Människor har ju inte alltid så entydiga könsidentiteter, och både fysiska och psykiska missbildningar förekommer ju helt ovedersägligen. Och jag minns att förre mf Bertil Johansson sa att han ville bedöma från fall till fall ifall han kunde tänka sej att i någon mening välsigna en samkönad relation (det blir väl i hans värld ungefär som att viga frånskilda då, tänker jag). En del EFS-präster resonerar troligen på liknande sätt när de inte utan vidare vill avvisa vigsel av samkönade par - men nu handlar det alltså om vigsel till äktenskap, inte välsignelse av partnerskap, och om en generell utfästelse, inte pastorala undantag!
Och just p.g.a. min relativt öppna hållning till möjligheten av pastorala specialfall känner jag mej desto mer förpliktigad att säga: det vore t.ex. inte ALLS okej eller respektabelt, och ett hot mot allt vad samförstånd inom kyrkan heter, om en barn- och ungdomsledare inom EFS sa till mina barn det som hela Svenska kyrkans ledning nu verkar ha ställt sej bakom och det 11% av EFS-prästerna(!!!) tydligen (???) ställer sej bakom enligt Budbärarens undersökning (vem tar ett allvarligt samtal med dem???): att alla som vill (alltså även de som har ett val) lika gärna kan bilda familj med någon av samma kön som med någon av motsatt! (Det anser jag är lika urspårat på sin kant som om ledaren tvärtom likt somliga hade sammanställt homosexualitet med pedofili och tidelag). Det är inte värt så mycket om missionsföreståndaren själv har en sund biblisk syn på äktenskapet, om han accepterar queerteologi (eller homofobi) hos personer även i ansvarsfulla EFS-befattningar. Det är inte värt så mycket att han själv tror på Jesu kroppsliga uppståndelse och att Jesus är det offer som sonar våra synder - om han accepterar människor som förnekar detta som dina biskopar och därmed legitimerar förnekelsen! Det/den man tar i båten får man också ro i land. (Nej, jag tycker inte heller att vi till Salt-ledare ska ha någon som offentligt och med viss frimodighet försvarar vissa folkutrotningar i historien - det måste också snart upp till offentlig diskussion i EFS; det handlar naturligtvis, även det, om förtroende.).
Som Kaj Munk (1898-1944) skrev: "Försiktige Folk skal ikke have Sandhed, de skal have Sofa."
Vem visar väg genom växlingens värld?
Vem vet ett mål för min vanskliga färd
när sikten är skymd eller mörkret står tätt?
Kristus är vägen. Han leder mig rätt.
Jag hoppas att du får svar (och även vi som läser din hemsida) på dina frågor och det du undrar över.
SvaraRaderaDen mening som börjar med:"Det är inte värt så mycket" skriver du "att han är det offer som sonar våra synder..." du menar väl att det skall heta "sonat våra synder", alltså något som har skett och inte något som skall ske.
Försoningen har Jesus utfört, en gång för alla. Paulus skriver i 2 Kor. 5:19 "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv." Han skriver inte försona, utan försonade. Gud är försonad, det är vi som skall försonas med Gud. Paulus skriver vidare i vers 20 "Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försoan er med Gud." Ibland hör man i förkunnelse att det är Gud som skall försonas.
Gud välsigne dig!
Jag bara citerade 1 Joh. 2:2 ("han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens"), och jag tycker att den översättningen är bättre än 1917 års eftersom det här inte handlar om för-soningen utan om något som sonas, d.v.s. synden.
SvaraRaderaJa, du har rätt, det har egentligen redan skett, en gång för alla, men soningens och försoningens verkningar sträcker sej ju över hela vårt liv. Om vi nu i fastan säger: "Se Guds Lamm, som bär världens synd!" så förnekar vi ju inte därmed att han redan har burit den. Jesus är det offerlamm som bär världens synd; annorlunda uttryckt är han det offer som sonar våra synder. Tonvikten ligger här på beskrivningen av lamm resp. offer (vilken typ av lamm och offer), inte på presensformen.
Men du har en klar poäng med din anmärkning, även om jag inte tror att det är något fel (just här i a f) på översättningen för det.