måndag 19 januari 2009
Ett annat liv än du verkligen levde, P-O?
Påskvänner!
Har suttit och läst början av Per-Olov Enquists självbiografiska historia "Ett annat liv. Fängslande läsning till en början, med beskrivning av Bureälvdalens byar och sjöar. Och sedan får vi möta EFS-predikant Bryggman, EFS-missionföreståndare Dahlberg m.fl. Intressant, tyckte jag.
Men så på sidan 120 (och därför troligen även förr) skenar det fria fabulerandet iväg med Enquist. Tror verkligen någon av er EFS-are som sjungit ur "Gamla Sionstoner (1935)" att följande sånger någonsin sjöngs i bönhuset och juniorföreningen? Som Enqvist försöker få den oinvigde läsaren att tro.
Vi äro Jesu glada syskon, som dansa kring i såret,
hans blod är varmt hans kärlek fylld av blodets ljuva smak.
Eller (visserligen en autentisk herrnhutarsång den här gången):
Blod drypande Imanuel, / bestänk med blod min arma själ,
låt mig af denna lifsens saft / ärfara en gudomlig kraft,
omarma mig på brudgums wis. / Låt mig mit sälla Paradis
i ditt blod-röda hjerta få, /deri jag ewigt lefva må.
Enqvist fabulerar och håller sej inte för fem öre till sina intensiva barndomsminnen - bara för att kunna ägna sej åt ett av sina favoritämnen: den vaginala dimensionen i blod- och sårmystiken.
Det är tråkigt, men är barndomsskildringen så här mycket fiktion ids jag inte läsa vidare - så betydelsefull person är han inte att det känns motiverat. Enqvist borde istället ha gjort en rejäl, burlesk barndomskrönika a la Mikael Niemi, så hade karaktären varit uppenbar och mindre förledande! (Välkommen åter P-O med en riktig självbiografi!).
Nä, istället för att läsa vidare på "Ett annat liv" (jo jag vet: den skildrar alkoholproblematiken naket och utlämnande) ser jag fram emot att få gå ut och leka med mina barn. DOM vet vad verklig fiktion är!
Vad har du för information som gör att du kan kalla det ett fritt fabulerande att påstå att de citerade sångerna sjöngs i bönhusen?
SvaraRadera--Bengt
Hej Bengt! Bra att du källkritiskt ifrågasätter mej likaväl som jag ifrågasätter Enqvist! Jo: jag grundar mej på min erfarenhet av konservativa EFS-kretsar av "40-talsstuk" (med anknytning till ELM och ELS) samt min sedan barndomen bedrivna sångforskning med tillgång till både Sions sånger och Sions nya sånger (Rutströms) - den "herrnhutiska sångkanon" om man så vill - samt allehanda juniortoner från EFS-kretsar. Samt min kompetens som lärare i svenska med däri ingående kurser i språkhistoria.
SvaraRaderaVad den första strofen gäller, tyder allt på att den är hopsnickrad ad hoc av den gode Enqvist, som en sorts parodi eller åtminstone hopfogning av de knasigaste herrnhutarrimmen från sållningstiden. Det är ju SANT att det fanns extrema sånger där man liknade sej vid sårmaskar eller dryckesbröder ("jag allrahelst trivs / där sådana givs / som dricka sig rus / av såren och leva i sus och i dus"). Skulle versen mot förmodan vara översatt från Zinzendorf och Herrnhut, så törs jag garantera att den aldrig varit i "svang" i Sverige under 18- eller 1900-talet - jag har inte sett några som helst spår av denna eller ens liknande verser i Pilgrimsharpa, Sionstoner, BV:s sångbok, Juniortoner m.m. Det finns gott om exempel på fraser som "för blodets skull", "ha sin fristad i Jesu sår" m.fl. stående klichéer, men "Jesu glada syskon som dansa kring i såret" är ju enbart löjeväckande t.o.m. ur moderat herrnhutarsynpunkt och har, det lovar jag dej, ICKE sjungits i Hjoggböle bönhus på 1940-talet (inte minst med tanke på den negativa inställning till dans ö.h.t. som rådde då, men framför allt med tanke på den rent språkliga och bildmässiga orimligheten; det luktar parodi (troligen) eller möjligen "sållningstidsextremism" (Herrnhut 1740-tal) lång väg. Men jag tar gärna emot synpunkter och erfarenheter som tyder på autenticitet.
Den andra versen ÄR ett autentiskt exempel på vers ur Sions sånger (herrnhutisk 1700-talssamling på svenska), men exemplet visar ju genom sin blotta stavning, ff a w:na, att Enqvist hämtat den från någon bok som INTE användes i Hjoggböle bönhus på 1940-talet. Gamla Luther- och Roseniusskrifter kunde då fortfarande användas med gammalstavning och "krokiorda"(frakturstil), men sångböckerna var sedan länge uppdaterade (Sionstoner 1906 resp. 1935) och vad man än kan säga om t.ex. "Kom" (från 1930) och senare sånghäften, så innehöll de INTE verser som ovanstående.
Men skulle P-O Enqvist i en intervjusituation verkligen hävda att just dessa sånger sjöngs i Hjoggböle bönhus i hans barndom, skulle saken komma i ett annat ljus. Så länge uppgiften bara står i boken, kan han hänvisa till diktarens frihet (ungefär som Liza Marklund). De mer modesta sångerna om Jesus sår och blod som faktiskt förekommit i alla upplagor av Sionstoner (t.ex. "Lammets blod är nyckelen (!) till själva himmelen", eller "följ mej, huldaste, uppstungna hjärta") styrkte nog inte Enqvists "vaginalteser" tillräckligt, så min bestämda uppfattning förblir att det Enqvists strofer är ett utslag av konstnärlig frihet som lätt kan vilseleda läsaren ifråga om den historiska sanningen. Det förefaller dessutom onödigt att hänvisa till just "såren och blodet" för att bevisa det erotiska draget i äldre andlig diktning - det finns ju en hel massa exempel på direkt brudmystik som, tycker jag, varit betydligt mer talande om än kanske inte fullt lika äckelfascinerande.
Kompl: "omarma mig på brudgumsvis" i den senare strofen är ju just ett sådant "erotiskt" avsnitt som är relevant för Enqvists sexualteorier. Men han fastnar mest i såren som han tycks likna vid vaginor (föga brudgumsaktiga tycker jag ;).
SvaraRaderaJag vill gärna klargöra att lika osmaklig som sårmystiken ibland kan vara (men visst ska vi tala om Jesus blod och sår!), lika passande och biblisk tycker jag att det mesta av brudmystiken är. Den hemlighet som ligger i äktenskapet är STOR, säger Paulus, och vi har ju hela Höga Visan som mer än antyder detsamma.
Du, jag kan bara tacka för utläggningen. Nu förstår jag att du hade på fötterna.
SvaraRaderaOch tycker att du borde publicera din kritik mer offentligt än i en kommentar till din egen blogg. Öppet brev till PO Enqvist med hänvisning till Liza Marklund-debatten borde kunna locka rubriksättarna i något litterärt magasin, tycker jag.
Låt mig veta var du publicerar.
--Bengt