Påskvänner!
Att Anders Wejryd i så många avseenden uppenbart och sorgligt vansköter sitt uppdrag som väktare på Sions murar, hindrar ju inte att han kan ha alldeles rätt i miljöfrågan. Vi ska inte utfärda nördvarningar om miljömupperi när planetens hälsa står på spel. (Även om det förvisso är lite kittlande att en ny syndakatalog - mot vintertomater - verkar vara på gång). Det hör till skapelseuppdraget att inte bara bruka utan även bevara jorden, och det där sista har vi människor, inte minst många kristna, varit sällsynt dåliga på de senaste 200 åren.
Jag ser Wejryds klimatutspel som en upprättelse för pietismens enkla livsideal. De som så ofta förkättrats och drivits med, även av andra kristna. Boken "100 sätt att rädda världen" (tack för den, Lennart Möller m.fl.) är helt i linje med de idealen. De extremaste "bakåtsträvarna" inom kristenheten, Amish People i USA, framstår ju plötsligt i dessa tider som under av modernitet och framåtblick.
OK, bra att du predikar lagen på miljömoralens område, Anders Wejryd. Det kan du gott göra också på andra områden. Se bara till att du också får med evangelium om Världens Frälsare - den ende som kan rädda oss för både tid och evighet. "Himmel och jord ska förgå", sa han (vilket naturvetare och fundamentalister är helt överens om och inte ger oss dispens från skapelseuppdraget att bruka och bevara jorden). "Men mina ord ska ALDRIG förgå". Och just därför får vi som Petrus förbida "nya himlar och en ny jord - enligt hans löfte".
Guds värld är en skimrande gåva
till oss som dess yta bebor,
men ack, hur den gåvan vi slösat
i trots och i bristen på tro!
För pengar kan Skapelsen fångas,
förrådas och pinas till döds.
Hur mycket av den har ej redan
av otron och hatet förötts!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar