Påskvänner!
Boka in den 2 maj 2009 redan nu! EFS har väl inte även då årskonferens samtidigt som Jesusmanifestationen? Och när professor Lennart Möller vid Karolinska institutet, tillika styrelsemedlem i EFS, ska vara "general" måste väl extra många EFS:are sluta upp? 50 000 kristna i Stockholm har nämnts som "trosmål", och i så fall lär vi ha övertrumfat 1 maj-demonstrationerna med bred marginal (det lär dessutom bli svårt för media att noncha manifestationen en gång till). Men sympatiskt nog är det alltså fullt möjligt att demonstrera mot regeringen ena dagen och för Jesus nästa dag.
Fast är Jesusmanifestationen bara "för"? I instruktionerna inför 3 maj 2008 hävdades det ju att deltagarna enbart skulle vara positiva, och "demonstrationsplakaten" innehöll som bekant endast jesusord. (Jättebra, tyckte jag och många med mej). Det ifrågasattes därför varför inte fler kristna tyckt sej kunna vara med, och särskilt ärkebiskopens och Svenska kyrkans uteblivna officiella stöd kritiserades skarpt.
Men både i en intervju efter vårens manifestation och i en debattartikel i Dagen för omkring en vecka sedan hävdar Stanley Sjöberg att Jesusmanifestationen är ämnad att ge ett positivt alternativ till de nedvärderande framställningar som gjorts under flera år, när bilden av Jesus förändrats till oigenkännlighet och ändå välkomnats ända in i kyrkosammanhang. Exemplen är allt för många med Ecce Homo som mest uppmärksammade spektakel, välsignat av biskopar och domprostar.
Aha - är kanske Jesusmanifestationen "mot" något ändå? Och var det detta som vissa kyrkoledare kände på sej? Själv anser jag nog att det i praktiken är omöjligt att bara vara "för" utan att också i praktiken ta avstånd från vissa saker. Det är visserligen "roligare att säga ja", men det verkar sällan trovärdigt (snarare direkt puckat) att påstå sej bara säga ja. Däremot är det fullt möjligt att lägga fokus på det positiva snarare än på det ofrånkomliga, följdriktiga avståndstagandet från vissa saker.
Men Stanley Sjöberg, som ju tänkte sluta agera draglok för manifestationen men nu tydligen är igång igen i alla fall, får faktiskt bestämma sej: antingen vill man samla ALLA intresserade, alla som kallar sej kristna, till en ganska allmänkulturell men dock Jesusmanifestation, där såväl teologiskt liberala som konservativa, såväl Livets Ord som Ekumeniska gruppen för Kristna Homosexuella ska känna sej hemma och bidra med seminarier (även av typen Svenska kyrkans på Pridefestivalen). Eller också är Jesusmanifestationen direkt eller indirekt riktad mot bl.a. konstutställningen "Ecce Homo" (vars 10-årsjubileum i år firas med nya utställningar, bl.a. i Uppsala), och då kan man rimligen inte förvånas över att Svenska kyrkans ledning m.fl. Elisabet Ohlsson-positiva grupper inte vill ställa upp i Jesusmanifestationen.
Själva kan jag tänka mej båda utvecklingarna: Jesusmanifestationen som ett "torg" där Jesus i vart fall ställs i starkt fokus under en stockholmsk vårdag varje år. Men där alla möjliga jesusbilder får föras fram och "tävla" om uppmärksamheten. Eller också en smalare Jesusmanifestation, där kyrkans klassiska trosbekännelser står i fokus och det, trots positiva plakat, finns en genomgående polemisk udd mot "avfallet" i t.ex. Svenska kyrkans ledning.
Vad säger EFS-aren Lennart Möller? Det här måste ju manifestationsledningen diskutera inför den planerade breddningen av deltagandet 2009.
//: Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
Vandra i Guds ljus, vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus, vandra i Guds kärleks ljus.
//: För då har vi en sann gemenskap med varann,
gemenskap med varann ://
gemenskap med varann, gemenskap med varann,
gemenskap med varann, en sann gemenskap med varann.
//: Jesu Kristi, Guds Sons blod, renar från all synd,
renar från all synd ://
renar från all synd, renar från all synd,
renar från all synd, blodet renar från all synd.
Du har rätt i att det är svårt att bara vara för. Jag tycker dock att det är bra att lyfta upp Jesus som Bibeln presenterar Honom. Där borde alla kunna mötas, som ärligt vill ha med Honom att göra.
SvaraRaderaJavisst! Och Bibeln presenterar ju honom som mycket "bred" i sin framtoning, andlig i sin sociala omsorg och social i sin andlighet. Framför allt presenteras han ju ändå som din och min Frälsare - och "Guds Lamm som tar bort världens synd": vid passionshistorien blir skildringen djupast och noggrannast, även om Jesu liv dessförinnan tar upp större delen av evangelierna (båda sakerna är nog värda att betona).
SvaraRaderaHoppas också Jesusmanifestationen 2009 kan få återspegla det! Skulle vi vara tveksamma till något inslag kan jag faktiskt köpa det vid ett sånt här enstaka tillfälle, där Jesus i vilket fall som helst sätts på agendan och där den (som jag tycker) sanna bilden av Bibelns Jesus verkligen fritt får kommuniceras.
Vare sej vi nu är mest tveksamma till Ulf Ekman eller ev. kommande Svenska kyrkan-biskopar...
SvaraRaderaJag är glad att det är fler än jag som uppmärksammar Stanley Sjöbergs dubbla budskap. Är Jesusmanifestationen en manifestation som välkomnar alla som tror på Jesus, eller är det en manifestation mot den homovänliga Svenska kyrkan? Detta måste klargöras. Dubbla budskap är destruktivt för ekumeniken, eftersom det hindrar öppen och ärlig kommunikation.
SvaraRaderaAndreas skriver i sin blogg att "Det är visserligen "roligare att säga ja", men det verkar sällan trovärdigt (snarare direkt puckat) att påstå sej bara säga ja."
SvaraRaderaDet handlar ändå om fokus, tror jag. Om man säger åt sitt barn som håller på att lära sig cykla: "akta dig för gropen i vägen", så är det enda barnet hör: "gropen i vägen" och får koncentrationen på den - och kör troligen rakt i den.
Det är vad som händer med homosex-debatten. Oavsett om man är för eller emot drar det fokus från Jesus Kristus. Därför behöver vi utnyttja varje tillfälle att undvika ämnet. Och då särskilt när vi försöker vara så inkluderande som i en Jesus-manifestation.
Slutsatsen blir att jag säger emot mig själv, eftersom jag med det jag skrivit nu bidrar till debatten här och nu.
Se där så svårt det kan vara att vara konsekvent.
--Bengt
Ja, det är kul att du observerar det själv, Bengt ;o). Jag uppskattar din glimt i ögat.
SvaraRaderaMen jag skulle nog helst säga att man som kristen generellt bör försöka följa Nya Testamentets linje: ett tydligt fokus på Vägen, på Jesus, men gott om varningar för fallgropar - inte minst för "nybörjare", nyomvända.
Och vad gäller vissa aktuella debatter: det gäller att bredda sej, att ha blick för andra (kanske viktigare) saker OCKSÅ utan att fördenskull överlämna argumentationen i en viss sakfråga åt sluggrar på höger- resp. vänsterkanten (som jag tycker det har blivit).
Välj dina strider! är en viktig uppmaning. Men sanningen är också att man måste satsa viss (inte all sin) kraft på den punkt som ANDRA valt att angripa...
Jesusmanifestationen är dock delvis en annan sak. Har man lovat att just den ska vara fri från "negative campagning" så får man förstås vara så god och försöka stå vid sitt ord.
Amen!
SvaraRadera--Bengt