Påskvänner!
Sitter här i Mellansel och läser en tidning som heter 24Tretton - om lärande i Svenska kyrkan.
Där skriver Anne-Louise Eriksson, chef för SvK:s enhet för forskning och kultur, om hur man (som bekant) kan bli och vara medlem i Svenska kyrkan utan att tro på Jesus. "...Men det är också ett uttryck för Svenska kyrakns självförståelse. Kyrkan ska gestalta Guds kärlek. Och Guds kärlek omfattar alla. Det är kyrkans tro."
OK - jag förstår. På ett sätt i alla fall. Även om jag inte kan tycka att allas medlemskap i Svenska kyrkan är en direkt självklar följd av Guds allomfattande kärlek.
Men låt oss i alla fall säga att Svenska kyrkan behåller nuvarande medlemsbegrepp, som kräver dop men inte evangelisk-luthersk eller ens kristen bekännelse av medlemmen. (Enligt den gällande definitionen är man kristen om man är döpt, oavsett hur ateistisk man blivit). Lite konstigt blir det dock att då läsa Anne-Louise Erikssons resonemang om medlemmarnas andliga auktoritet:
Till det evangelisk-lutherska hör nämligen vad man idag skulle kunna kalla en demokratisk tanke om att alla är myndiga inför Gud, med egen förmåga att tolka och ta emot Guds tilltal. Det är därför Svenska kyrkan, till skillnad från t.ex. den romersk-katolska, undviker att formulera en bestämd lära eller uppfattning i olika frågor.
Jaha. Har Svenska kyrkan ingen bestämd lära? Är det upp till varje medlem, också ateistiska sådana, att vara med och bestämma vad Svenska kyrkan ska tycka? För:
Men också när vi inte kommer fram till samma tolkning måste kyrkan till sist fatta ett beslut och välja vilken ordning som ska gälla. Då är det majoritetsbeslut som avgör, men vägen fram till beslutet är en lika viktig del av den demokratiska processen som själva omröstningen.
Men jag undrar: ÄR det verkligen en evangelisk-luthersk tanke att även icke-troende ska ha makt och myndighet i kyrkan? Kan verkligen människor som inte bekänner Jesus som sin Frälsare anses ha del i "det allmänna prästadömet"? Antingen får man väl ha en folklig kyrka, öppen för alla, men med ett tydligt läroämbete (präster och biskopar), eller också får man låta bli att ge medlemskap åt människor som verkligen inte delar den evangelisk-lutherska (eller åtminstone den kristna) tron.
För vi kan ju inte ha det så - INGEN ideell organisation kan ha det så - att vår egen ideologis motståndare ska ha lika stor rätt till både medlemskap och inflytande inom organisationen som ideologins vänner och bärare. Det är ju orimligt. Det bäddar ju för kupper, snabba eller smygande.
(Fast en smygande kupp är kanske vad som redan har skett under 1900-talet? Ungefär som när socialdemokraterna blev ett borgerligt parti och lämnade socialismen utan att en enda politisk redaktör eller ens löpsedelsredaktör reagerade).
Guds kyrkas liv är jordens största under,
när världens forntidsformer snabbt förgår
är Kristus i all evighet densamme
och fast som klippan hans församling står.
När världens riken sjunker ner och faller
går kyrkan mot fullkomlighetens vår.
Du skriver att döpta ateister också är kristna, enligt SvK. Det leder tankarna till prästvigningen:
SvaraRaderaJag förstod, av vad KG Larsson skrev i svansen efter Ann Heberlein-inlägget 14 augusti, att en präst fortsätter att vara präst, även om han blir "avkragad" av den kyrka där han prästvigits. Betyder det att han fortsätter att vara präst även om han byter bekännele och blir ateist?
--Bengt
Bra fråga! Jag gissar att det inte betyder det. Enligt K-G Larsson i alla fall. Jag gissar att "prästen" enligt K-G Larsson då inte är präst ens om SvK faktiskt låter honom/henne behålla kappa och krage. Vilket ju inte är ett otänkbart scenario - jag kommer ihåg en präst i Danmark som bekände sej ha slutat tro på en personlig Gud, men det var förfärligt svårt att få honom avsatt. I Danmark åtminstone. (Han hade ju bevars inte "diskriminerat" någon).
SvaraRaderaEnligt Existens igår finns det bara fyra kriterier som måste uppfyllas för att få bli präst i Svenska kyrkan: 1) Man måste vara myndig. 2) Man måste vara döpt. 3) Man måste vara medlem i Svenska kyrkan. 4) Man måste acceptera ämbetsreformen från 1958 fullt ut.
Huruvida man måste tro på Gud och Jesus berördes inte i sammanhanget.
Jag köper resonemanget.
SvaraRaderaMen betyder inte det att det vi kallar "präst" är helt och hållet en titel som en kyrka ger till en person som man väljer ut enligt sina egna regler? Och därför också kan tas av denne om kyrkan så bestämmer!?
Den som är präst och tror på Jesus och den som inte är präst och tror på Jesus skiljer sig bara åt i det att den ene är utsedd av en kyrka att vara präst.
Är det här en EFS-ig syn på ämbetet?
--Bengt