Påskvänner!
Att det ska vara så svårt att hålla ihop själ och kropp, andligt och jordiskt. Enligt amerikansk forskning, refererad i Dagen, blir det dessutom tydligare allt svårare. Kristen misson tenderar att bli antingen helt inomvärldslig i sitt tänkande eller också fullkomligt världsfrämmande, enligt den amerikanske missionsforskaren Ralph D Winter. Den svenske forskaren Ove Gustafsson håller inte med utan hävdar att de amerikanska resultaten inte gäller Sverige.
Men är inte "Svenska kyrkans internationella arbete" (fanns det inte förut något som hette Svenska kyrkans mission?) och dess märkliga självpresentation ett tydligt tecken på att Winter kan ha rätt? Åt ena hållet i varje fall. (Ursäkta - är det Svenska kyrkan eller är det SIDA?). Och jag gissar att det finns på tok för överandliga missionsorganisationer. Också. Men även här gäller att "vad Gud har sammanfogat, får människan alltså inte skilja åt."
Vi har en jord här och nu att vårda och medmänniskor att tjäna. Men Gud kallar oss samtidigt till evigt liv och till nya himlar och en ny jord. Fast det finns som det tycks ett mystiskt men påtagligt samband mellan den gamla och den nya jorden. "Himmel och jord ska förgås", sa Jesus. Men han talar också om en tid "när världen födes på nytt." Och det eviga livet börjar här eller inte alls.
Du som skalv under gisselslagen,
låt seger stiga ur nederlagen,
Gud, ge svalka och nederbörd.
Föd de hungrande, läk de slitna,
låt fälten vitna, o Gud, till skörd.
...oron gör du till sabbatsfrid.
Genom staden med gator ljusa
skall lovsång brusa till evig tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar