Andra dagen på Svenska kyrkans grundkurs

Påskvänner!

Nu sitter jag i biblioteket på Mellansels folkhögskola. Det har än så länge varit mest fysiskt påfrestande att gå Svenska kyrkans grundkurs: först cykel halva vägen till studieorten - jag gav upp i regnet och tog Norrlandskust-bussen från Sundsvall - och sedan en härlig gemenskapskväll med bergsbestigning (Antersberget). Dessutom hade jag hittat på att jag skulle köra min traditionella sommarfasta under grundkursdagarna - och festa loss igen under kantorshelgen efterpå - men nog var det lite svårt att hålla sej när den grillade korven doftade så där retsamt gott som den gör uppe på ett berg. I nattvardsfirandet efteråt deltog jag dock fullt ut, medan molnen nedanför berget lättade och den blågröna anundsjödalen liksom rullades ut inför våra ögon.

Hittills har det varit en upplevelse att få gå kursen och bl.a. reflektera över dagens "stor-ord": KALLELSEN. Både kallelsen till Guds rike - den största och viktigaste - men också kallelsen till tjänst i olika uppgifter. Samtalet handlade bland mycket annat om hur stor frihet ger Gud oss att välja - hur starkt han vill leda och styra s.a.s. (Ex. Samuel, Jona, Abraham och Lilly Abrahamsson). Och om huruvida det kan bli för sent att välja. Viktigt både när det gäller arbetet och saligheten.

Mycket annat vore att förtälja, men nu är lunchrasten snart slut. Och jag tänker som sagt lugna ner bloggtempot en aning. Allt har sin tid.

Lär mej din väg, o Gud,
lär mej din väg.
Ge mej ditt bistånd, Gud,
lär mej din väg.