Georg Andersson i Dagen i onsdags

Påskvänner!

I Dagen i onsdags (4/6) går förre EFS-styrelseledamoten och landshövdingen Georg Andersson vidare i sin kritik av Olof Edsingers kyrkokritik. Tyvärr verkar man den här gången inte kunna länka till Anderssons text, men han vidhåller att Edsinger tecknar en alltför mörk bild av Svenska kyrkan och en alltför naiv bild av t.ex. möjligheten att prästviga motståndare till prästvigning av kvinnor utan att de prästvigda kvinnorna på sikt blir lidande.

I det sista har ju Andersson rätt. Man kan inte både äta kakan och behålla den. Det borde man visserligen ha insett redan för 50 år sedan (alltså att kyrkan inte skulle kunna leva med två varandra motsägande ämbetssyner), och till följd av det aldrig utfäst några löften eller infört någon samvetsklausul.

En berättigad fråga är visserligen om ämbetsreformen i så fall alls hade genomförts. Men att den klassiska småstegstaktiken "Accepteras/Likställas/Dominera/Eliminera" så framgångsrikt tillämpats åt ena hållet gör ju inte att den är mer sympatisk åt andra hållet. Man kan faktiskt inte begära att andra ska vara lika enfaldiga som man själv har varit och "ta fan i båten". Frimodig kyrka och andra grupper som vill prästviga dem som inte vill att kvinnor ska vara präster har absolut en del att förklara. Man kan inte både sk-ta och hålla igen.

Vad homosexuellas situation beträffar delar jag Anderssons empati men inte hans slutsatser. Pastorala undantag måste ibland kunna diskuteras, precis som i fråga om polygami på missionsfälten. Men Andersson tycks bejaka utvecklingen i Svenska kyrkan, där kyrkomöte och biskopsmöte avskaffat all heteronormativitet - också beträffande dem som kan välja. (Utom möjligen - än så länge - rent språkligt i fråga om själva äktenskapsbegreppet).

Eller har jag fel? Menar Andersson trots allt att bisexuella och identitetsosäkra ungdomar i första hand bör rekommenderas att söka sej en livspartner av motsatt kön? (Jämför Jesus empatiska undervisning i Matteus 19, gärna i 1917 års översättning). I så fall vore det bra om han offentligt uttryckte också den åsikten.

O natt som över mörkret vann
en oförgänglig seger.
O natt som mer än solen kan
i djupen tränga neder.
Gör oss till seende på nytt.
O Herre Krist, i mörkrets mitt
om ljus från Dig vi beder.