Påskvänner!
Jag funderar mycket på Shane Claiborne och "Den oemotståndliga revolutionen" dessa dagar (en vecka efter hans medverkan vid Göteborgsmötet). Liksom på hans kommunitet "The Simple Way" - den enkla vägen.
Det är ingen tvekan om att vi här ser en återupprättelse av många av 1700-talspietismens och 1800-talsväckelserörelsernas ideal (ofta förhånade och övergivna under 1900-talet): ett frivilligt avstående från lyx och flärd för att kunna betjäna sina medmänniskor (inkl. de allra fattigaste) desto bättre och satsa tydligare på Gudsrikestanken.
Claiborne nämner också Amish-folket med stor respekt - visserligen lika mycket för deras ickevålds-ideal som för deras enkla livsstil. Vem kunde på 1900-talet tro att dessa extremt "nördiga" personer på 2000-talet skulle framstå som verkligt klar- och framsynta?
Intressant nog pekar de nya insikterna i miljö- och klimatproblemen lika mycket som insikterna i Nya Testamentets värderingar mot ett återupprättande av enklare livsformer. "Jag ärar Herren genom att leva enkelt", sa en mej närstående person i den äldre generationen. Ska vi sena tiders barn till slut behöva ge våra fäder och mödrar (eller kanske snarare farfarsfäder och mormorsmödrar) och bibeln rätt i att "har vi föda och kläder, så låt oss nöja med det". Eller förstå Guds röst genom profeten att vi har satsat så hårt på våra egna hus att hans hus - församlingens gemensamma - står mer eller mindre tomt?
Det svåra är ju att den här insikten behöver växa inifrån för att inte urarta till dömande och moralism. Shane Claiborne har fått välja "den enkla vägen" själv. Det är kanske svårare att växa upp som barn till en Franciskus-människa - där går ju revolten gärna åt andra hållet.
Ja, det finns mycket mer att säga om den här frågan. Återkommer. Nu ska vi ut och grilla i trädgården (frun har ledig dag och det är härligt att få vara tillsammans från morgon till kväll).
I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dej vid
den store Gudens gåvor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar