Kära påskvänner!
Den allvarlige humoristen Lasse Eriksson från Pite brukar hävda att "fullkorn är ett helvete". Och det kan man ju inte direkt säga emot.
Vad som däremot väcker större strid är frågan om helvetet med stort H. Samt om vad detta rätteligen bör kallas. EFS:s missionsföreståndare Anders Sjöberg uttalar sej tillsammans med andra teologer i gårdagens Dagen. Med, som jag tycker, föredömlig klarhet. Utan att - som Dante och andra helvetsfantaster - säga mer än bibeln säger.
Det här är verkligen stora saker. Och djupa saker, som tant Elma i min barndoms Luleå brukade säga. Ingen kan reducera den här frågan till "underlivsteologi" eller hävda att frågan är av liten dignitet - oavsett vilken inställning man har till helvetets realitet.
Antingen måste det vara oändligt viktigt att varna för helvetet - eller nästan lika viktigt att varna för helvetestro och helvetesförkunnelse.
Låt oss be att samtalet om de eviga tingen fortsätter. Både i kyrkorna, hemmen och bloggosfären. Det har förstummats alltför länge, precis som Anders Sjöberg säger. Och, som C S Lewis skriver om helvetsläran i sin bok Lidandets problem: "[Man] påminner oss om de mänskliga tragedier, som följt av att man har trott på den. Om de andra tragedier, som har följt, därför att man inte har trott på den, får vi höra mindre." (Lewis: Lidandets problem Libris 1995 s. 137)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar