Psalm mot djävulen

Bo Setterlind skrev en "Psalm mot djävulen" på samma melodi som hans "miljöpsalm" (SvPs 287). I en av stroferna skriver han om sagde potentat:

Gud hjälpe oss motstå den satan
som trår att fördärva vårt liv.
Han rör sig ibland oss på gatan,
hans leende är som en kniv.
Hans lust är att sinnen förvrida
och locka till tystnad och fall.
Gud hjälpe det folk som får lida
för slapphet mot Belial!

Det kan inte hjälpas - vi hade behövt en sådan psalm. Som det nu är har vi väldigt få psalmer med tydlig anknytning till den onda andemakt med tydligt personliga drag som Jesus konfronterar i öknen. Det blir lätt för mycket allmänt tal om "tillvarons jävlighet" och "frestande kalorier" och för lite påminnelser om honom som enligt bibeln "går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka". Setterlind skriver:

Sitt ansikte döljer han gärna,
och gläds om vi tror han är död.

Men han gläds också om vi blir alltför intresserade av och fokuserade på honom, vilket väl var vanligare i gångna sekler men ännu inträffar bland både satanister och deprimerade kristna. Vi får vara på vår vakt mot djävulen men hålla oss till ett annat "lejon", Lejonet av Juda, Jesus Kristus. Och då kan vi sjunga med reformatorerna:

Och vore världen än så stor,
och full av mörkrets härar,
dock, när ibland oss Herren bor
platt intet oss förfärar.
Världens furste är ju dömd
och hans kraft är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår.
Ett ord kan honom fälla.