Fastlagstider

Nu är det ju inte bara karneval i största allmänhet - vi firar under fastlagen Guds kärleks väg. Att Jesus valde den svåra vägen till korset för vår skull. Det är verkligen värt att fira - för, som den danske studentledaren Leif Andersen påpekade, grät Jesus för att vi skulle få skratta. Även om all kärlek medför ett mått av lidande (jfr Ekelöf-dikten Att lida är svårt-att älska är svårt), blir det fel om vi tror att all kärleks väg är samma svåra väg som Jesus gick. Han gjorde något alldeles speciellt. Guds kärleks väg var en smärtans väg långt tyngre än vår kärleks väg, hur mycket av kors och lidande vi än får erfara. Smärtans väg - Via Dolorosa - beskrivs så fint omsatt till västerbottensmiljö av poeten och riksdagsmannen Tore Nilsson, Vännäs (1919-1998), i följande dikt med underrubriken "Jesus vandrar i vår bygd": 

VIA DOLOROSA 

Här i fastlagens sol och snö 

går du, Herre, bort för att dö. 

Vintrigt väller från isig fors 

brus kring dig och ditt kors. 

Ännu tiger vårens trast, 

ännu blommar ej videts kvast, 

men snart slår dock törnet ut, 

ej i blom men som vassa spjut. 

Buller från smedjor hör väl du. 

Spikar smider vårt folk ännu. 

Tecknas ett gissel nu i kvällens sken 

av en vriden dvärgbjörksgren? 

Öppen laddörr som ett gap 

ropar om grav och främlingskap. 

Ensam går du och oförstådd, 

utestängd och fegt förrådd! 

Över älven går du isens bro. 

Skaren klirrar under din sko. 

Jorden är frusen, tom och död 

- brinner din hjärteglöd? 

Ja, den tvingar rosor slå ut 

under törnekvistarnas spjut. 

Genom fastlagens snö och is 

banar den väg till paradis.