Höstens storhelg är passerad. Den traditionella saligförklaringen av åtminstone Svenska kyrkans medlemmar har ägt rum i våra kyrkor. Som jag förstår det lovar EFS inte att alla blir evigt saliga. Däremot tycks t.ex. Anders Sjöberg (liksom t.ex. Runar Eldebo i Missionskyrkan) vara inne på att det värsta som kan hända är ett utslockande (alltså just det som våra vänner naturalisterna/materialisterna ändå tror är vad som väntar dem). Med andra ord är EFS´ ledning inte alltför oroliga av Jesusorden om att "masken aldrig dör" eller "mörkret utanför, där man ska gråta och skära tänder".
Om jag förstått saken rätt, alltså. Man kan fortfarande varna för att gå "evigt förlorad", men det handlar då enbart om att gå miste om den eviga saligheten, inte om att längre uppleva några samvetskval eller en tillvaro utan Gud. "För sent skall syndarn vakna, där ingen morgon är, där han skall evigt sakna den nåd han spillde här. Att synden hopplöst minnas, o kval som ro ej ger - ack, kan väl hoppet finnas då ingen tid är mer" sjunger Franzén i den psalmbok även EFS använder. Men jag misstänker starkt att den psalmen inte sjungs längre - och nya psalmer i den stilen har väl inte författats på hela 1900-talet?
Men så bra då, är man ju frestad att utropa. Det är väl ingen som vill återinföra helvetet, inte ens det så praktiska "bondhelvetet" som ärkebiskop Anton Niklas Sundberg på sin tid ansåg nödvändigt att bevara. Det kan ju inte vara fel att önska alla, iinkl. släktingar, grannar och arbetskamrater, evig salighet eller åtminstone evig ro. Oavsett livshållning och konfession. Frågan är bara vad vi utifrån bibeln har mandat att förkunna och utlova.
Det här känns lite grann som när vi avvecklade försvaret med hänvisning till den eviga fred som nu tagit sin början. Man kan inte hoppas annat än att bedömningen stämmer, men den absoluta förvissningen behagar inte infinna sej...
Jag kan rekommendera läsning av "Öppenhetens evangelium" av Sven Hillert. Den ger en bra studie av Paulus och hans både "skärp er om ni vill till himlen" och "alla kommer till himlen". Paulus uppvisar en dubbelhet som kan vara jobbig att leva med om man gillar att få klara och tydliga svar hela tiden.
SvaraRadera--Bengt
Tack för kommentaren, Bengt! "Öppenhetens evangelium" låter som en intressant titel på en bok av biskopskandidaten Hillert. Nåja, om vi inte har något klart och tydligt svar om att alla kommer till himlen, så tycker jag att vi borde informera om det. Försiktighetsprincipen borde tvinga oss att varna för att gå förlorad, om än inte att föregripa Guds domslut. T.o.m. Lars Collmar skriver att det inte är säkert att alla tar emot Guds kärlek ens när de möter den ansikte mot ansikte. "Det är fördömelsens möjlighet." Dessutom kräver jag personligen att inte tvingas in i ett sammanhang jag bestämt avvisar (vare sej det nu är himmel eller helvete).
SvaraRaderaCS Lewis är inne på samma tanke som Collmar i "Den stora skilsmässan":
SvaraRaderaHimlen är den plats där människan säger till Gud: Ske din vilja.
Helvetet är den plats där Gud säger till människan: Ske din vilja.
Naturligtvis ska vi försöka få våra medmänniskor med på vägen.
Ändå är Paulus dubbelhet ett glatt budskap till alla oss som önskar våra medmänniskors bästa men inte förmår räcka dem evangeliet så att de begriper hur bra det är.
Evangeliet är ju också något att räcka människor här i tillvaron, även om det skulle vara så att alla kommer till himlen. Vi är ju inte i himlen medan vi är på jorden. Hoppet om en nystart, en alltigenom god tillvaro, hjälper oss att leva redan nu på det sätt som vi kommer att leva den dag vi kommer till himlen.