EFS idag

Betty Ehrenborg predikar på Sexagesima

2012-02-12T06:19:00.003+01:00

Betty Ehrenborg - tillsammans med Amelie von Braun och Per Palmqvist söndagsskolpionjär i vårt land - får predika för oss i dag på Guds ords särskilda söndag. Och leda oss i bön.

1. Jag var den trampade vägen,
där såningsmannen god
gick fram, barmhärtig och trägen
och sådde med tålamod.

2. De små, den många förhinder
förstörde sådden skön.
De borttog ordet ur hjärtat,
som fåglarna plockar frön.

3. Jag var den steniga marken,
jag hörde ordet glad,
men när det kostade smärta
jag snart mej den undanbad.

4. Ty hjärtat lät sej ej krossas
av Herrens heliga lag.
Blott ytligt ville det fröjdas
åt frälsningens klara dag.

5. Jag var det törniga snåret.
Vid ordets rikedom all
mitt hjärta ville sej dela
åt Kristus och Belial.

6. De tunga, jordiska sorger
och världslig lustas brand
förkvävde gyllene axet
som knoppats i hjärtats land.

7. Men du har ännu ej tröttnat,
du trogne såningsman!
Du kommer än till det hjärta
där du sådan otack fann.

8. Så ge mej nåd att behålla
din gåva, Herre god,
ta till mej ordet och bära
dess frukter i tålamod.

Vad som behöver fullkomnas

2012-02-10T13:47:00.003+01:00
Påskvänner!

En hälsning från biskop Franzén inför Reformationssöndagen:

Guds ord förändras ej. Vad Kristus lärde
behöver ej fullkomnas, blott förstås.
Kan någon konst förhöja pärlans värde?
Då hon skall slipas, hon blott sönderslås.

Infattas må hon dock av mänskohanden,
och tydas må Guds ord av mänskovett:
Men icke så, att det förlorar anden,
som ger det liv, som det sitt ursprung gett.

Om hon berövas allt det himlaburna,
vad blir vår religion? Jo, lik den sten,
där alla dagens timmar äro skurna,
när den blir flyttad undan solens sken.

Fullkomna dina verktyg och din prövning,
du stolta vishet! — Gå så långt du kan
med dina synglas, med din tankeövning
och med den insikt, du i sekler vann.

Med din oktant tag höjden utav polen,
och med ditt prisma ljusets strålar klyv.
Men att du kan fullkomna själva solen,
med sådant anspråk dig ej dårligt yv!

Förbereder kyrkoledningen ny reträtt?

2012-02-08T23:00:00.002+01:00

Queeraktivisten Lukas Romson har genom ett blogginlägg från den 24 januari uppmärksammat mej på att Sveriges största ideella organisation, Svenska kyrkan, med dagens nyspråk är anhängare av tvångssteriliseringar (jfr Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" från 1999), ja, t.o.m. av tvångskastreringar enligt Kyrkostyrelsens remissvar från 2007!

På den tiden (2007) trodde Svenska kyrkan alltså fortfarande inte att män kunde föda barn (alltså att någon kan vara far till barnet den föder), men fem år är ju en evighet i de här sammanhangen och man kan väl misstänka att ärkebiskopen - kyrkans egen Juholt - ligger startklar för en reträtt. Nu när Svenska kyrkan sedan 2009 officiellt hävdar att det inte finns någon speciell vits med att ha en mamma. Vilket ju passar som hand i handske med dogmen att även män kan föda barn, jfr Bitte Assarmos artikel Svenskarna har tappat kontakten med verkligheten.

För ÄB kan väl ändå inte tänka sej att den här gången kunna hålla emot när den riksdagsmajoritet som har majoritet även i kyrkomötet hävdar att män visst kan föda barn? (En del män i alla fall). I så fall borde väl han, biskopsmötet och kyrkostyrelsen för länge sen ha trätt upp på Kristdemokraternas sida i debatten? Har han tur hinner han - tack vare KD:s fördröjande aktiviteter i regeringen - avgå med pension innan frågan om queergnosticismens definitiva genomförande kommer upp i kyrkomötet...

Det stora i det lilla

2012-02-08T22:47:00.000+01:00
Påskvänner!

Härligt att Jonas Helgesson är ny krönikör i Dagen! Läs och njut!

Glad att få leva, att bara få finnas
i denna Guds sällsamma värld,
glad att få känna hur livet fungerar...

Fin helg i Njutånger

2012-02-06T22:13:00.003+01:00
Påskvänner!

Det är ganska roligt med EFS i Njutånger. Inte jättemånga medlemmar, men två kyrksalar, dels inne i byn och dels på Brogården. Och framför allt en mycket go´ och välkomnande bönhusatmosfär, som kom det 40-talet besökande till del nu i helgen. Då kom Lars-Göran Sundberg från Johannelund med sex elever: ett par präst- och ett par diakonkandidater + ett par som ännu inte visste vad det skulle bli av dem ;o). Men Kjell Kroon ledde en dryg timmes utfrågning med den äran, och de sex eleverna både presenterade sej väl och gav intressanta svar på de kluriga frågorna, t.ex. "Vad är en församling?"

Efter en underbar julbordsliknande middag (tack kära vänner för stek och gratäng och sallad) och kaffe blev det lovsångsgudstjänst med vittnesbörd av ungdomarna. (Jag kommer nog mest ihåg Kims härliga sång på finska till mobiltelefonens symfoniorkester).

På söndagen ledde ungdomarna även högmässan i Njutångers 1200-talskyrka tillsammans med prästen Arne Selander. Både predikan - bl.a. om Jesus´ sanna gudomlighet - och förbön och lovsång och textläsning höll de i. Det rannsakande skriftermålet hölls dock av Carl Olof Rosenius (jo det är sant, läs det själva här liksom högläsaren Arne gjorde!). Och själv fick jag spela orgel till några psalmer och liturgiska sånger.

Som postludium sjöng gästerna tillsammans Ingemar Johanssons "Alltid på väg":

Efteråt serverades en underbar köttfärssoppa i S:t Olofs-gården (tack Monica!) och hade jag varit lite snabbare i vändningarna hade vi sjungit nedanstående bibelvisa till avslutning. Men Johannelundseleverna hade en lång resa till Uppsala framför sej och ville ta vara på dagsljuset. Så jag vidarebefordrar versen så här istället:

//: Låt oss vandra i ljuset liksom han är ljus,
vandra i Guds ljus ://
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds ljus,
vandra i Guds kärleks ljus.

Thank you for the music - vem behöver ateismen?

2012-01-30T14:12:00.000+01:00

Jag förstår Niclas Strömstedt: När han behövde ett rim på "toner" låg "religioner" nära till hands. Men originalets positiva ton, som även vi "religiösa" kunde stämma in i som en lovsång till vår Herre (var det detta som blev för jobbigt till slut?), har nu blivit låg polemik. Ungefär som om Niclas skrivit så här:

Tack för alla sånger - dom ger nåt visst, men
vem står ut med ateismen?
Den kan vi va´ utan,
men om musik inte fanns,
inte nånstans,
alla behöver en sång
och en dans...

Hade man kunnat sjunga det på Allsången? Fan tro´t... Och förrförra veckan föreslogs den som sång på manskörsövningen...

Mer i linje med originaltexten (även beträffande rimmet på "i") tycker jag nog utan all självförhävelse att min version är - varsågoda:

Tack för musiken,
för alla sånger
som lyst upp så många gånger!
Vem kan leva utan
en sprittande melodi?
Vad vore vi
utan en sång
eller dans
inuti?
Jag säger:
Tack för musiken
- den ger mej harmoni!

Bibeläventyret jättekul att delta i!

2012-01-27T21:58:00.001+01:00
Påskvänner!

I söndags var jag på ekumeniskt möte i Bollnäs´ bibelcenter (BBC ;o) och deltog i GT-Bibeläventyret - som presenterades av tre tjejer från Svenska kyrkan (som gått utbildning i "äventyret"). Riktigt, riktigt kul, inte bara för våra barn som också var med utan även för oss vuxna. Vi fick bl.a. hålla i 17 bilder framme på podiet och sedan försöka ställa oss i "kronologisk ordning"!

Om än man kan rikta samma kritik mot Bibeläventyret som mot många barnbiblar, att lite för mycket svårt sopas under mattan (materialet är dock tänkt att gå ut till reflekterande 4:or!) och att den lite klämkäcka tesen "Bibeln är Guds ord" kanske behöver preciseras något ("hela Skriften är ingiven/inspirerad av Gud"), så är jag ändå allra, allra mest positiv. Jag tycker nog att just de som tror att mest alltihop är sagor borde vara minst tveksamma - jag menar, får barnen lära sej om Rödluvan och Ronja Rövardotter klarar de säkert Rut och Ester med...

Men för den som tror att Gud verkligen talar i Bibeln och genom den heliga historien känns det naturligtvis ännu bättre att kyrkorna kan bidra till en fortsatt hygglig bibelkunskap. Här kommer min version av den bibliska historien ("Byggen i bibeln"):

När Noa har byggt sin ark
och vatten har täckt all mark,
då sköter han djuren,
tar med dom på turen,
för arken är stor och stark.

Vi gör inget Babels torn!
Vi snidar i trä och horn.
Vi är inte lata,
men vill kunna prata
och så våra sädeskorn.

Ett altare bygger vi,
av sten får det lov att bli.
När elden vi tänder,
till Gud jag mej vänder,
hans nåd gör mej glad och fri.

Att bygga en pyramid
tar fasansfullt mycket tid.
Man blir ganska tagen
av slitet om dagen,
men natten ger ro och frid.

Vi väver ett jättetält
och kånkar i öknen snällt.
Vår Guds tabernakel
är inget spektakel,
när vi det på marken ställt.

Ett tempel nu bygger vi
att möta vår Herre i.
Ta honom på orden:
han uppfyller jorden
men vill att vi hans ska bli.

Vi bygger upp stadens mur,
vi jobbar i ur och skur.
Vi lyder Nehemja
i vänskap och sämja
men tar oss ibland en lur.

Vår Herre var timmerman
som Josef en gång, minsann.
Med Gud får vi bygga,
då kan vi va´ trygga
hos honom som allting kan.

Att bygga sitt hus på sand
kan vara rätt dumt ibland.
När vindarna korsar
och vågorna forsar
det faller vid gravens rand.

Till levande tempelsten
vill Gud ha oss var och en.
Där Jesus är hörnsten
du duger, och hör sen!
Han själv gör dej stark och ren.

- - -

(En stad ifrån himmelen,
Guds nya Jerusalem,
ska komma till världen,
helt underbar är den
och där är vårt rätta hem).

Motioner till EFS:s årsmöte i Uppsala 2012

2012-01-27T14:01:00.003+01:00

EFS-vänner i styrelsen!

Det är inte (åtminstone inte bara) för att göra mej märkvärdig som jag skickar in följande motioner inför årskonferensen, som just i år äger rum i "mitt" distrikt. (De är faktiskt inte just fler än jag skickade till Folkpartiets landsmöte i Karlstad i höstas, men jag lovar att inte göra om det 2013, då jag hoppas att fler är på alerten, se motion 5).

Finns det några formella hinder mot att som enskild lämna så många motioner, eller om någon/några av dem är felaktigt utformade (jag har gått efter landsmötesmallen, men även då kunde partifunktionärer ge motionärer vissaa förslag till förtydliganden!), eller om de nu till råga på allt skickats till helt fel personer, så är jag givetvis tacksam för korrigering och upplysning! Jag tror i varje fall att jag - nätt och jämnt - hållit tiden!

Det är den alltmer absurda situation jag försökt belysa t.ex. på min blogg (se bl.a. Hedenius´ profetia) eller i insändare som Bra att Visby tar läran på allvar (jfr Ulla Karlsson "Plocka bort talet om synd och skuld och slaktade lamm" och Spong, jfr Imberg: "Vilken vidrig smörja") som gjort mej övertygad om att EFS snarast måste initiera ett mer grundligt arbete kring reformationens relevans idag (både missionsföreståndaren och vår tidigare ordförande lär behöva kopplas in). Som motvikt till det vi riskerar få se om 5 år: ett svenskkyrkligt reformationsfirande som urartar något slags reklamjippo för ganska extrem liberalteologi och queerfeminism. Som mest handlar om friheten att tolka och omtolka bibeln efter eget och samtidens godtycke (ett skärande missbruk av begrepp som "luthersk" och "ecclesia semper reformandum" - obs ej "deformandum"!). Samtidigt inser jag risken att bekännelsen "fossiliseras" genom att aldrig på allvar dammas av och reageras på/diskuteras kring...

Hälsningar Andreas H. som snart ska fara iväg på sitt första möte som vikarierande diakoniassistent i Njutånger - och som fram till årskonferensen ska försöka motionera lika flitigt i skid- och joggingspår som vid tangentbordet. God bless!

Motion 1:
OM DEN EVANGELISK-LUTHERSKA BEKÄNNELSENS STÄLLNING INFÖR REFORMATIONSFIRANDET 2017

Yrkande:
Att årsmötet
a) uttalar att vår kyrka idag, inte mindre än för 500 år sedan, är i skriande behov av en genomgripande reformation, d.v.s återuppbyggnad
b) ger styrelsen i uppdrag att börja förbereda ett reformationsfirande 2017 värt namnet (d.v.s. ett som så långt det är möjligt innebär just re-formation)
c) ger styrelsen i uppdrag att i samarbete med distrikten konkretisera bekännelsekraven för EFS:s präster och "auktoriserade lekmannaförkunnare"

Motivering:
Det kan knappast sägas att Svenska kyrkans bekännelseskrifter spelar någon avgörande roll för kyrkans förkunnelse och ställningstaganden idag. Många, även präster och andra förkunnare, tycks inte ens ha läst dem. Reformationens stora motton (Kristus allena, Nåden allena, Tron allena och Skriften allena) behöver återaktualiseras genom ett genomgripande studium av Skriften och vår bekännelse. Men genom att bekännelseskrifterna aldrig uppdaterats, har de visserligen undgått ren förvanskning men samtidigt inaktualiserats och kanske rent av fossiliserats. Vi skulle inför reformationsjubileet, som EFS kanske måste fira i tydlig opposition mot kyrkoledningen, behöva aktualisera vad vi reellt - inte bara formellt - fortfarande står för av den klassiska lutherdomen, och var vi kanske är beredda att modifiera oss. Inte minst viktigt är det att för ärlighetens skull konkretisera innebörden av den anslutning till kyrkans bekännelse som krävs och måste krävas av de personer som ska företräda EFS och den evangelisk-lutherska bekännelsen utåt - men som i regel är orimlig att kräva av varje enskild medlem och kristusvittne.

Motion 2:
OM KYRKANS SKILJANDE FRÅN DE POLITISKA PARTIERNA OCH OM EFS SOM NOMINERINGSGRUPP
Yrkande:
Att årsmötet
a) uttalar att politiska partier inte har i något enda trossamfunds beslutande församlingar att göra
b) beslutar att EFS ska ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013
c) ger styrelsen i uppdrag att leda insamlandet av minst 300 underskrifter - gärna fler! - samt fastställa valsedlar med kandidater till kyrkomötet (förslagsvis styrelseledamöterna själva)

Motivering: Kyrkans skiljande från staten har gått i stå, och situationen med politiska partier i kyrkomötet har blivit etter orimligare efter den påstådda skilsmässan mellan kyrka och stat 2000. (Hyckleriet var inte lika gigantiskt dessförinnan). EFS är långt mycket rimligare som nomineringsgrupp vid ett kyrkoval än t.ex. Centerpartiet eller Socialdemokratiska Arbetarepartiet, och personer som idag kandiderar till kyrkomötet för politiska partier kan med fördel fortsätta sitt engagemang i och för kyrkan i andra former. De åsiktsskillnader som utan tvivel existerar inom EFS är inte värre än de inom de politiska partierna, och här som annars har personvalen sin betydelse. På riksplanet torde de som röstats fram att företräda EFS i styrelsearbetet vara lämpliga att också stå på EFS-listan till kyrkomötet, men det beror givetvis i grunden på om de står till förfogande också för detta, liksom på vad medlemmarna anser om förslaget.

Motion 3:
HÖGKYRKLIGA OCH KVINNOR I VÅR KYRKAS VIGNINGSTJÄNST
Yrkande:
att årsmötet
a) uttalar ett tydligt stöd för att både kvinnor och högkyrkliga ska ha tillträde till vår kyrkas vigningstjänster, förutsatt att de ansluter sej till vår kyrkas bekännelse
b) ger styrelsen i uppdrag att fortsatt verka för att särskilt kvinnors kallelser och nådegåvor inte "sätts under skäppan" i vår rörelse

Motivering:
Det är skrämmande att vår kyrka bedriver kättarjakt på högkyrkliga, som nu inte bara förvägras prästvigning utan av många i t.ex. Visby stift anses vara diskvalificerade som föreläsare på kyrkans fortbildningsdagar. Bara för att EFS är lågkyrkligt och med glädje accepterar prästvigning av kvinnor, kan vi inte hukande åse våra högkyrkliga trossyskons utstötning, samtidigt som vilket modernistiskt dravel som helst (á la Spong) tydligen kan utkolporteras på kyrkliga fortbildningsdagar. Tillåts de högkyrkliga stötas ut p.g.a. ämbetsfrågan, lär vi själva sedan stå på tur i äktenskapsfrågan (och då finns det inga kvar som kan protestera).
Samtidigt är det viktigt att kvinnors kallelser och nådegåvor inte av påstådda ekumeniska eller andra hänsyn kommer i skymundan - vi har rika möjligheter att i våra sammanhang låta fler komma till sin rätt och undvika att på minsta sätt "utsläcka Anden".

Motion 4:
ÄKTENSKAPETS ÅTERSTÄLLELSE
Yrkande:
att årsmötet
a) uttalar att äktenskapet per kristen definition och enligt vår kyrkas bekännelse är och förblir ett förbund mellan man och kvinna
b) ger styrelsen i uppdrag att verka för att hela vår kyrka, inklusive samtliga präster och biskopar, återigen ska stå för att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna och en av Herren särskilt anbefalld och välsignad samlevnadsform, men samtidigt tydligt och långsiktigt motarbeta verklig homofobi både nationellt och internationellt.

Motivering:
Vi kan omöjligen se våra internationella kontakter i ögonen, om vi i denna fråga bara arbetar för att "också" bli accepterade på något hörn i Svenska kyrkan. Vår tydliga målsättning måste vara att det välmenta men olyckliga kyrkomötesbeslutet 2009 - då Svenska kyrkan i praktiken började lära våra ungdomar att det inte finns någon speciell vits med att ha en pappa utöver själva avlingsaspekten - ska rivas upp i grunden och äktenskapsbegreppet återtas, åtminstone i sin kyrkliga kontext. Inte minst för att vi trovärdigt ska kunna bekämpa såväl homofobi som queerteologi, både här hemma och i de kyrkor vi har bevarad kontakt med (särskilt i delar av Afrika och Mellanöstern är homofobin ju verkligen fasansfull). Det kan i det pastorala sammanhanget vara rimligt med både förbön och något slags välsignelse av vissa enkönade par (själva kärleken torde ju även påven kunna välsigna), men det måste ske på enskild pastors ansvar och som ett tydligt markerat pastoralt undantag, inte som en carte blanche även för personer som faktiskt är förmögna till samliv med någon av motsatt kön. Vilket den nya äktenskapsdefinitionen ju, i all välmening, blivit.

Motion 5:
NY MOTIONSBEHANDLING PÅ EFS´ ÅRSMÖTEN
Yrkande:
Att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att under kommande årsmöten ge behandlingen av ev. inkomna motioner en mer framträdande plats på dagordningen, samt även på andra sätt arbeta för en vitalisering av motionsskrivandet och motionsbehandlingen i samband med EFS´ årsmöten.

Motivering:
Efter EFS årsmötet i Piteå 2011 förstod jag varför så få motioner lämnats in till årsmötet de senaste åren. När tiden är så kort och middagsmaten på slutet så hägrande kan eventuella motioner inte bli annat än styvmoderligt behandlade, som något slags bihang eller "övriga frågor", eller t.o.m. störande inslag. Den verkliga ideologidiskussionen verkar i praktiken tas i samband med stadgeändringar, nya framtidsdokument, budgetdebatten och styrelsevalet, då argumentationen för verksamhetsprioriteringar och enskilda styrelsekandidater tillåts ta den tid som krävs. Detta leder dock till att svåra men aktuella ideologiska diskussioner mer hamnar i knät på styrelsen än årskonferensen, och att viktiga skiljelinjer markeras mer i agitationen för vissa personer än i debatt kring konkreta frågeställningar och förslag.

På Folkpartiets landsmöte i Karlstad i oktober 2011 imponerades jag av både den rejält tilltagna tiden för motionsbehandlingen (flera hundra stycken) och den tydligt utmätta repliktiden, med 2 talarstolar och storbildsvisning av aktuell talarlista (först NN, därefter NN). Även om EFS´ uppdrag är något mer koncentrerat än Folkpartiets, tror jag att det egentligen finns idéer också inom EFS som skulle räcka till åtminstone några tiotal motioner per årskonferens, men att medlemmarna och föreningarna just nu upplever att de mest är till besvär om de motionerar. Därför behöver motionernas ställning uppgraderas - EFS ska ju ändå vara en folkrörelse. I så fall lovar undertecknad att lämna in högst en motion (förmodligen ingen) inför nästa årskonferens... ;o)

BOLLNÄS DEN 17 JANUARI 2012
Andreas Holmberg
kantorsstuderande och vikarierande diakoniassistent

Ospecificerat orgelförbud alltsedan 2009

2012-01-27T13:57:00.001+01:00

ÖPPET BREV TILL KYRKOHERDE, KYRKORÅD OCH ANSTÄLLDA I BOLLNÄS/RENGSJÖ FÖRSAMLINGAR SAMT STIFTSCHEFEN I UPPSALA STIFT

Följande öppna brev - som i stora drag bygger på ett mer internt brev från februari 2011) är inte till för att hänga ut någon enskild person, utan för att belysa en situation som jag misstänker att vilken oliktänkande och frispråkig musikstuderande som helst kan hamna i, radikal eller konservativ, ung eller gammal. Jag anser att både jag själv, stiftschefen, kyrkorådet, församlingens anställda och kyrkoherden har ett visst ansvar för den uppkomna situationen, utan att gradera ansvaret (formellt är det dock förstås kyrkoherden och ytterst kyrkorådet eller - vid överklagan - ytterst domkapitlet som beslutar om sådant här, se KO41). Och nej - jag har varken hotat någon, kallat någon fula namn eller fysiskt misshandlat någon eller något instrument.

Men att den alltmer orimliga situationen inte ens efter några års tid tycks gå att lösa eller att ingen på vare sej församlings- eller stiftsnivå erbjuder sej att på allvar medverka till en lösning av orimligheten (åtminstone driva fram ett trepartssamtal!), nämligen den orimligheten att en kantorsstuderande under flera år av sin utbildning nekas tillgång till samtliga hempastoratets instrument, orglar såväl som flyglar - det är enligt min mening minst sagt uppseendeväckande och ett memento för alla som tänker utbilda sej på kyrkomusikens område. De underliggande teologiska och pastorala problem, som ju egentligen ligger bakom övningsproblemen, tas upp i brevet. Genom att saken berör den lokala recipieringen av ett historiskt kyrkomötesbeslut, anser jag att den har ett förblivande intresse även efter en eventuell uppgörelse eller flytt. Jag kräver dock inga kompensationer eller gottgörelser, ursäkter eller annat - inte heller anställningar och församlingsuppdrag - utan enbart tillåtelse att åter, själv eller tillsammans med min orgelintresserade dotter, nyttja de instrument jag som medlem medfinansierar och som studerande behöver tillgång till. [Samt helst en riksomfattande överenskommelse beträffande kantorsstuderandes instrumenttillgång, tillagt 20120128]

Bollnäs inför kantorshelgen i Mellansel januari 2012.

Fridens liljor, allesammans! (Uppriktigt tillönskade!). Vi känner ju de flesta av oss varann hyggligt väl sedan flera år - ni tror mej väl ändå inte om nåt allvarligt ont?

Men det verkar fortfarande stört omöjligt att vare sej luckra upp det totala orgelförbudet från 2009(!!!) - vad var det för fel på min frus konstruktiva kompromissförslag om S:t Lars? - eller ens få förbudet klart definierat. Får jag t.ex. undersöka pipuppställningar eller provspela och analysera vissa stämmor i uppsatssyfte? Har fortfarande ingen aning trots begärd precisering.

Nå, eftersom jag fortfarande inte begriper - lågt IQ? bristande självinsikt? - varför jag i åratal ska vara portad från alla hempastoratets orglar och flyglar, så måste jag naturligtvis fortsätta söka svar på varför. (Ja, i himlens namn, varför? - ärligt, skulle inte vem som helst av er kyrkomusiker fortsatt fråga detsamma i motsvarande nästan landsunika situation?). För att en gång för alla lära mej var gränsen går mellan legitim och otillåten kritik ifråga om t.ex. uttryckssätt - så att jag kan göra det smidigare en annan gång. Om man nu kan begära att skarp kritik görs "smidig"?

Det kan ju också vara intressant för er andra. T.ex. om ni inte själva är helqueera, men politikerna, som det ser ut, under kommande år bestämmer att det faktiskt finns mammor som är män och att ni - efter utbildning med Immanuel Brändemo och mitt FP:s Amanda Brihed - jfr Christer Hugos replik - ska tro och lära barn och konfirmander detta för att inte själva stämplas som anhängare av "tvångssterilisering"! (Läs Maciej Zarembas bok "De rena och de andra" för att förstå hur ohygglig anklagelsen är!). Vilka metoder att invända mot det - vilket jag tror att de flesta av er gör - kan anses justa och riskfria? Jfr bloggen Queerretorik med senaste och kommande insändare i ämnet.

Nedanstående 6 eventuella skäl till min obegränsade avstängning har jag fått starkare eller svagare signaler om, både direkt till mej och via min rektor i Mellansel. Kolla dem gärna (gäller förstås bara den som har tid och intresse)! Och komplettera/korrigera gärna, så jag och vi lär oss en gång för alla. Allt straff bör ju vara till förbättring, som redan vår reformator Olaus Petri konstaterade i sina Domareregler! (OBS att det gäller eventuella skäl mot att ö.h.t. få öva orgel på outnyttjade tider, inte skäl mot anställning, förtroendeuppdrag el dyl.).

De två sista skäl jag nämner nedan kan jag ha missuppfattat eller inbillat mej - lätt när man inte får specificerad påföljd och motivering skriftligt - men de fyra första är ganska klart utsagda. Och även om jag kan tänka mej att öppet reflektera kring punkt 2-4 tycker jag att inga av dessa skäl är giltiga för ett totalt orgelförbud - i åratal! Tycker NI det?

6 SKÄL TILL ATT JAG ANSES MÅSTE SKÄRPA MEJ OCH SEDAN 2009 INTE ENS FÅR ÖVA PÅ NÅGON AV PASTORATETS ORGLAR:

1) * Man ska inte med darrig röst och dito knän ta upp känsliga lärofrågor på ett personalmöte, där även icke-teologer och andligt mindre erfarna människor närvarar. Så gör man bara inte. (Eller?). Är det verkligen någon som tror att jag tyckte att det var mindre obehagligt än någon annan? Somligt måste sägas ändå.

2) * Man ska inte skriva brev till hela personalen om sådana frågor, särskilt inte om de råkar bli längre än några Twitter-inlägg, och inte ens om man har akut behov av att försvara sitt ställningstagade i ett läge då man blivit portad från alla pastoratets orglar - och ens rektor påstår att detta i sej självt innebär en infam insinuation, i a f när det gäller en musikstuderande (brottslig handling alt. farlig psykos). Så gör man bara inte. (Eller?)

3) * Man ska inte sätta upp debattartiklar från tidningar på personalens anslagstavla ens om andra gjort det tidigare - eller sätta frågetecken i marginalen på dem ens om det står uppenbara och riskfyllda osakligheter i stil med att "Det finns ingen svamp som ej kan göras ätlig." ("Det finns ingen död som ej byts i glädje" stod det i Verbums begravningsmagasin i 40000 ex. som visst nu ska tryckas om). Så gör man bara inte. (Eller?)

4) * Man får inte, inte ens om man blir tillfrågad, hjälpa till ideellt eller auskultera under en övergångsperiod i en barnkör man varit med om att dra igång igen men precis slutat leda. Inte heller får man fråga en närboende som angivit ev. intresse för spel i Rengsjö huruvida det fortfarande är aktuellt. Eller före officiell kungörelse gratulera den som sedan blir tillsatt. Så gör man bara inte. (Eller?)

5) * Man ska ö.h.t. inte räkna sej som fullvärdig medlem av Svenska kyrkan, med full deltaganderätt i debatt och beslutsprocesser, när man har en fru som är missionspastor och för hennes och barnens skull "dubbelanslutit" sej och hjälpt till med spelningar på båda håll. Så gör man bara inte. (Eller?)

6) * Man ska helst inte söka rättelse, och absolut inte ens sporadiskt (med veckors mellanrum) söka att enskilt få träffa en ledande person som inte går att få tag på via brev eller telefon. Eller nu och då dela med sej av ett sång- och musikarbete som bl.a. domprost Per-Olof Nisser (sekr. i psalmbokskommittén) givit högsta vitsord och Anders Frostenson-stiftelsen 2011 belönade med sitt stipendium, jfr Konfapsalmer eller 1986 års psalmbok.

Visst kan jag vara öppen för en del av ovanstående (även om jag nu åter anser mej tvungen att försynda mej mot punkt 2). Jag kan utan tvekan ha gjort vissa kommunikationsmissar. Får jag alltså egentligen skylla mej själv? Men i så fall: vilka forum FÅR nyttjas för debatt? Alla andra föreningar och församlingar har vad jag vet medlemsmöten - men var har Svenska kyrkans församlingar sina sedan de s.k. kyrkostämmorna upphörde? (Visitationsstämman i augusti 2011 blev ju en parodi; den bestod uteslutande av kyrkoherdetal á 15 minuter och biskopstal á 15 minuter. Och nästa visitationsstämma är 2023!).

[Ett 7:e skäl till att jag inte tycks få vistas ensam i pastoratets möblerade rum skulle förstås kunna vara att jag anses galen! Och jag kanske blir det till slut ;o) men det låter ärligt talat som en mycket amatörmässig, om inte illvillig, diagnos. Fast det är klart, bara galningar skulle hävda att de var helt kloka].

Och det finns ju, som jag menar, mycket mycket tyngre frågor där jag - i lojalitet mot kyrkan men sannerligen inte mot kyrkans högsta ledning - påstått att det är dags för oss som vill vara lite politiskt och teologiskt "liberala" att skärpa oss och sluta bete oss på ett visst sätt. Håller ni inte med, så välsigne er Gud ändå. Men håller ni med mej helt eller delvis, så visa det någon gång; för Guds, kyrkans, medmänniskornas och ert samvetes skull! (Och jo, även för min...).

Här är tolv teser att ta ställning till för den som orkar och är nyfiken. Jag tror att de allra flesta av er håller med mej; det är nog slentrian som gör att det här fått fortgå så länge:

12 SKÄL TILL ATT JAG ANSER ATT FLER MÅSTE SKÄRPA SEJ OCH ATT DET ÄR LEGITIMT ATT NU SLÅ LARM HÖGT OCH UTHÅLLIGT ("The medium is the message"):

1) * Icke-konfessionella politiska partier ska naturligtvis inte lägga sej i trossamfunds styrelse, och trossamfund ska heller inte tillåta dem att göra det, allra minst sedan den påstådda skilsmässan mellan kyrka och stat 2000. För så gör man bara inte. (S, M och C m.fl. liknande nomineringsgrupper måste obehörigförklaras inför kyrkovalet 2013 - om inte annat så av partiernas egna medlemmar! Rolf Forslin m.fl. kan med fördel ställa upp för Öppen kyrka eller Posk).

2) * Om politiska partier på något sätt deltar i administrationen av ett trossamfund, så får det bara gälla rent praktiska och kamerala frågor. (T.ex. anläggning av kyrkogårdar eller försäljning av församlingshem). De får absolut inte lägga sej i kyrkans tro och lära, och gör de det får inte präster, diakoner och kyrkfolk förhålla sej passiva och tysta. För så gör man bara inte. (De beslut som fattas kan råka vara bra ändå, men misskrediteras i så fall förfärligt, jfr ämbetsreformen 1958).

3) * Kyrkans ledning (läs: de politiska partierna) skulle aldrig fått tillåtas att de facto lägga ner Svenska kyrkans pionjärmission (ska bara kristna afrikaner och asiater riskera något för att nå nya folk med evangelium?) och inbilla medlemmar och understödjare att kyrkans viktigaste mål i det internationella arbetet inte skulle vara något annat än statens (särskilt C+S) och SIDAS: Landsbygdsutveckling, klimat/miljö och ekonomisk rättvisa! Så gör man bara inte.

4) * Inga begravningsmagasin ska läggas fram av kyrkan om det på förstasidan står: "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" (Verbum 2009) - utan dementier eller preciseringar. Det är ju som om ett naturmagasin hade texten "Det finns ingen svamp som ej kan göras ätlig". Så skriver man bara inte. Sådana upplagor borde naturligtvis dras in, precis som motsvarande naturmagasin. Det är i båda fallen livsfarligt om fromma förhoppningar, utan stöd i vare sej förnuft, erfarenhet eller uppenbarelse, basuneras ut som lära. Förr dömdes bl.a. självmördare ofta grymt och urskillningslöst till helvetet. Nu ger vi ofta lika urskillningslöst intryck av att vad ont vi än gör mot oss själva eller andra, så har Gud lovat ordna så att både vi och de säkert blir glada till sist! Såväl Kadaffi och Bashir al-Assad som deras offer.

5) * Äldre eller nyare kantorer bör inte i Svenska kyrkans församlingsblad ges utrymme att ifrågasätta Jesus´ gudomlighet och födelse av jungfru utan att ett genmäle till försvar för kyrkans tro samtidigt publiceras. För så gör man bara inte. (Men att tidigare kantorer i pastoratet inte skulle få ifrågasätta kyrkans tro och lära utan att mista rätten att få öva på orglarna har aldrig fallit mej in att kräva; däremot att kanske fler än de borde få kritisera kyrkans lära offentligt - särskilt på något mindre vitala punkter - utan orgelförbud eller ens vikariatsstopp).

6) * Kyrkans biskopar, präster och övriga ungdomsledare får inte lära/lura barn och ungdomar att det ur vår Skapares och Frälsares synvinkel är helt likgiltigt t.o.m. om den som har ett val bildar familj och har sex med någon av samma kön eller med någon av motsatt. Läs t.ex. Allt fler tjejer har sex med tjejer (DN 21/12 2009 - att "kärlekens primat" inte gäller utan vidare, framgår ju av vår restriktiva syn på aldrig så kärleksfulla syskon- eller polyförhållanden). Så gör man bara inte.

7) * Kyrkans biskopar, präster och övriga ungdomsledare får inte misskreditera jämställdhets- och hbt-arbetet genom att ge intryck av att acceptera den rent queera värderingen att det ur vår Skapares och Frälsares synvinkel inte finns någon specifik poäng för ett barn med att a) ha en mamma eller b) ha en pappa. Så gör man bara inte. Jfr t.ex. Homo eller hetero oviktigt (DN 21/12 2009). En helt annan sak är att ensamstående och/eller homosexuella är precis lika värdefulla som alla andra, liksom naturligtvis även deras barn.

8) * Kyrkans biskopar, präster och övriga ungdomsledare får inte misskreditera hela kyrkan och vår goodwill bland barn och föräldrar genom att nu stillatigande och i en osalig blandning av undfallenhet och välvilja acceptera den ultraqueera lära som nu (tillfälligt) tycks ha fått brett politiskt stöd: att även barnaföderskor "egentligen" kan vara män med en ovanlig förmåga att föda barn!!! (P.g.a. mycket gamla och unkna föreställningar om hur en "riktig" tjej resp. kille ska vara rent mentalt och p.g.a. en mycket konstig användning av termen "tvångssterilisering"). Så gör man bara inte. Se mina insändare Män föder inte barn (Ljusnan 17/2 2011) och Mammor är inte män (insänd 28/2)

9) * Kyrkan kan inte rimligen avkräva biskopar, präster, andra anställda och lekmän större lojalitet mot det politiskt styrda kyrkomötesbeslutet 2009 än man krävde mot kyrkans tidigare äktenskapssyn (som man på betald arbetstid och hur offentligt som helst fick kritisera, kalla diskriminerande, kränkande, stridande mot alla människors lika värde och Gud vet allt). Det ska inte som nu vara mer legitimt att arbeta för kyrklig välsignelse av polyamori än att arbeta för en återgång 2008 års äktenskapssyn (som finns kvar i bekännelseskrifter och psalmböcker). Man kan ö.h.t. inte hela tiden svänga åt ett och samma håll. Så gör man bara inte. Då hamnar man ju definitivt i diket.

10) * Man ska inte försöka få kyrkomedlemmar som vill återställa äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna att hålla sej helt till Missionskyrkan (som ju inte heller kunde ställa sej fri från statens beslut) eller till Romersk-katolska kyrkan (som ju rimligen ännu inte är något alternativ för en "luthersk katolik"). Så gör man bara inte. Det är väl då snarare de som tror att SvKs bekännelse kan tänjas lite hur som helst som borde lämna Svenska kyrkan för t.ex. Missionskyrkan?

11) * Man ska inte undvika en viktig debatt genom att tiga ihjäl den eller, ännu värre, genom att hitta på konstiga och opreciserade skamstraff för den som uppmärksammar en, trots allt det positiva, nu klart oroande utveckling. Obegränsade skamstraff som antyder någon sorts hotfullhet (ärligt, när har jag uppträtt det minsta hotfullt?) eller tokighet (nåja, lite galen är man väl som utsätter sej för det här ;o) riskerar bara att göra utfärdaren orättvist misstänkt för precis samma sak i kretsar som känner den bestraffade bättre. Så gör man bara inte. (Man ska väl inte tala i egen sak, och som sagt är det bara galningar säger att de är kloka, men fullt i klass med den rikskände Torsten Nenzén är jag väl ändå inte? ;o)

12) * Man ska inte skylla enbart på kyrkoherden (vilket jag inte heller gör), när så många andra, inte bara kyrkoråd och domkapitel, har antingen formella eller informella möjligheter att överpröva och i varje fall påverka det även för församlingen alltmer skämmiga skamstraffet, dess alltmer hutlösa längd inte minst. Så gör man bara inte. Läs Kyrkoordningen kapitel 41 som klargör ansvarsfördelningen. (En av våra församlingsmedlemmar får alltså, förutom allt annat, inte under hela sin kantorsutbildning ha så mycket som 20 enskilda övningslektioner på en riktig nybörjarorgel på sin hemort - med stödavtal med stiftet - ens med sin egen dotter Hanna, nu 9 år och intresserad orgelelev!?). Helt utan påverkansmöjligheter i saken torde väldigt få av er vara, även om jag definitivt förväntar mej mer av somliga än av andra. Och till syvende og sidst är det enligt min rektor (och Kyrkoordningen 41) kyrkorådet som har överprövningsrätt i sådant som inte direkt gäller gudstjänstlivet, där jag helt och fullt bejakar kyrkoherdens rätt att t.ex. inte anlita mej.

Vill f.ö. gärna tacka för en verkligt fin morgonbön med kyrkfrukost i onsdags! Jag återkommer gärna ibland på morgonböner med kyrkfrukost, om ingen misstycker. Till de personer inom och utom församlingen som har antytt att jag ju kan gå och öva utan att någon behöver få veta det ("det man inte vet har man inte ont av") vill jag bara säga: dels vill jag egentligen inte förminska min kyrkoherde så att jag går bakom ryggen på henne (hur orimligt hennes beslut än är), och dels kunde jag inte (när jag faktiskt provade) känna någon frid och övningsro. Nej, rätten att som kantorsstuderande öva på sin hemförsamlings orglar måste klargöras en gång för alla. (Ytterst få torde ha råd att köpa en egen fullgod kyrkorgel). Jag vill heller inte bidra till att nycklarna till orglarna måste gömmas och förvaras på annan plats, vilket skulle göra kyrkomusikernas arbetsmiljö ännu besvärligare.

Tänkte som tidigare med glimt i ögat avsluta med Harriet Löwenhjelms galghumoristiska dikt med Hälsinglands-anknytning Nu har till sist jag blitt så sur och ledsen. Men ni kanske inte tar den med ett sympatiserande småleende utan bara ser den som ett definitivt tecken på att jag är lite knäpp (som om jag verkligen ville bo på minareter eller hänga någon i kjolen :)? Så ni ska kanske låta bli att läsa den - för säkerhets skull. Länken kan förstås ändå följas - på egen risk.

Hälsningar från Andreas H.

Ulf Ekman om lidande

2012-01-13T09:45:00.001+01:00
Påskvänner!

Jag hör inte till dem som tror att Ulf Ekman slutat vara villolärare förrän han tydligare distanserar sej från 80-talets undervisning. Däremot kan man ju redan nu glädjas åt de märkbart sundare tongångar han ger uttryck för nuförtiden, både på sin blogg och i tidningen Världen idag. Läs vad han skriver om lidande i "Bit för bit, steg för steg"!

Nog får jag ju ändå erkänna att han är betydligt mer renlärig och framför allt mer kristen än charlatanbiskop Spong. Redan när Ekman gav ut sin dogmatik "Doktriner" på 90-talet tyckte jag att han tagit ett stort steg framåt, eller snarare tillbaka till källorna.

Steg för steg, steg för steg
anar vi vem Herren är.
Steg för steg, steg för steg
ser vi att han har oss kär.

Bra att Visby tar läran på allvar

2012-01-13T09:40:00.001+01:00
Påskvänner!

Fick in en debattartikel i Kyrkans Tidning igår. Dess rubrik är: Bra att Visby tar läran på allvar.

De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

Ärkechefens nyårspredikan

2012-01-08T01:12:00.002+01:00
Gott nytt år, julfirande påskvänner!

Absolut skriver ÄB mycket gott och sant i sin på nätet utlagda nyårspredikan. Inte minst det där om glädjen för hela folket och allas vårt ansvar för att på olika sätt förmedla den. Gillar också att han börjat blogga och står för vad han predikar.

Men visst kan man observera en del mycket bekymmersamma slängar och insinuationer i hans framställning, slängar som fick mej att svara följande i en kommentar [jfr ELM-BV:s missionsföreståndares reaktion, länk inlagd 20120127]:

Ja, man kan raljera över ”fundamentalisterna” i Sverige och Nordkorea. Och visst kan man i skriftlärt nit hänga upp sej på ovidkommande detaljer, som t.ex. huruvida änglarna verkligen sjöng (står aldrig i bibeln) eller inte.
Men vi kommer ändå inte åt grundfrågan: Har detta som Lukas (och Matteus) berättar verkligen hänt? Jfr http://efsidag.blogspot.com/2011/12/en-jesussaga-vore-inget-problem.html Eller är julevangelierna ett stycke ”narrativ” teologi, ungefär som Jesus´ egna liknelser i Luk. 15? Hur gör vi rättvisa åt Lukasprologen?http://www.bibeln.se/las/2k/luk#q=Luk+1%3A1-4
Jfr Brogrens ”fundamentalistiska” kommentar till det minst sagt sorglösa förhållandet – genom hela kyrkohierarikin – till evangelisternas sakuppgifterhttp://www.brogren.nu/wejryd4.htm
Jag tror inte att man behöver vara fantasilös fundamentalist – eller bortse från symbolspråket i urhistorien resp. Uppenbarelseboken – för att man tar Lukas´ anspråk på allvar och inser att om det faktiskt är löjligt enkelt att harmoniera Matteus och Lukas, behöver man inte avstå bara för att verka frigjord från bibelns bokstav. (Och sedan när blev en sak oviktig för att den ”bara” står i två av evangelierna?).
Inte heller tror jag att man blir mindre berörd av Martin Luthers ”fundamentalistiska” jul- och nyårspredikningar (eller av Kalins dito, se http://kalin.nu/ordet/julen2011.pdf) än av ärkebiskopens. Men tack ändå för predikopubliceringen och kommentarsmöjligheten; jag gillar öppenheten och ärligheten som sådan.
Ditt ord, o Jesus, bliva må
den stjärna i vars sken vi gå.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära
till vårt hjärta frid.

Fjärdedag Jul eller Värnlösa barns dag

2011-12-28T13:37:00.000+01:00
Påsk- och julvänner!

I Luthers kyrkopostilla finns en predikan för Tredjedag Jul eller Johannes Evangelistens dag (predikotext den dråpliga Joh. 21:19-25) - och i Nohrborgs postilla predikningar för både Fjärdedag Jul, Fjärdedag Påsk och Fjärdedag Pingst (det var ju före Stora helgdöden).

En fin psalm för Fjärdedag Jul eller Söndagen efter Jul (som har samma tema men i år "kommer bort") är D T Niles´ "Vid den tid man räknar folket" om barnamorden i Betlehem. Både födda och ofödda barn råkar illa ut i vår värld idag, och både Annandag och Fjärdedag Jul har viktiga teman om julen inte bara ska bli "myspys". Som Bellman skriver i sin fina julpsalm: "Ack, min Frälserman, / din krubba och ditt kors stå redan när varann." Men Niles konkluderar:

Ändå firar vi vid julen
honom som Befriaren.
Han, vår frälsnings Gud, besegrat
ondskan och förgängelsen.
Ur Egypten blev han kallad,
"Gud med oss" liksom i fjol.
Julen fylls av påskens strålglans
från Rättfärdighetens Sol!

En "Jesussaga" vore inget problem

2011-12-20T14:50:00.002+01:00
Påskvänner!

Följande insändare tog Ljusnan in idag:

EN "JESUSSAGA" VORE INGET PROBLEM

Det har varit en del högtstående insändarskribenter i Ljusnan de senaste veckorna. Stiftschefen Ragnar Persenius och partiledaren Göran Hägglund har skrivit om dop resp. luciafirande. Båda verkar omedvetet företräda något slags oförarglighetsreligion, där dopet beskrivs som ett uttryck för Guds villkorslösa kärlek mitt i vår allmänna brustenhet, och där kristendomen och julsångerna mest blir en del av en omistlig gammal tradition.

Vore detta allt kan man ju undra varför någon skulle tveka inför att låta döpa sina barn eller låta dem sjunga kristna julsånger. T.o.m. den som är övertygad om att alltihop rakt av är sagor, kan väl desto frimodigare, precis som ateisten Björn Ulvaeus, kämpa för sina barns rätt att få sjunga de fina julpsalmerna i skolan?

Kruxet är ju kristendomens radikala sanningsanspråk. Visserligen försöker en del även inom kyrkan, i strid med evangelisten Lukas egen programförklaring, att göra julevangeliet till legend och s.k. narrativ teologi, där mycket är påhittat för att uttrycka kärlek till Gud eller gestalta en viss poäng (ungefär som i Jesus´ egna liknelser). Men den som själv läser Nya Testamentet märker ju att apostlar och evangelister verkligen hävdar att det här hänt på riktigt. Att den som låg i en krubba verkligen är Guds Son och världens Frälsare och att "var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv". Och att det dop som sedan instiftas handlar om att "dö och begravas med Kristus" för att "uppstå med honom och födas på nytt".

Och det är ju här det bränner till så här i juletider. Får det anses göra någon reell skillnad, rent av inför evigheten, om folk tror på Jesus och är döpta till hans död och uppståndelse - eller inte? Någon reell skillnad om kristendomen reduceras till en uppsättning gyllene regler och stämningsfulla folkriter - eller inte? Hur kristen får kyrkan vara för att accepteras av de politiska partierna och den folkmajoritet som - ännu - är medlemmar? Och hur allmänreligiös kan den bli utan att förlora sitt existensberättigande som kyrka?

Andreas Holmberg
Bollnäs

Vår Gud har mänska blivit
för oss att mista livet,
det är vårt Symbolum.
Han är vår morgonstjärna
och Skriftens själva kärna,
ja, liv i Evangelium.

Den ene sjunge psalmer,
den andre bäre palmer
och love himlens prins,
sen svare allesamman
med "Hosianna, Amen!"
tills jord och himmel sammanbinds.

Missionsföreståndarens julhälsning

2011-12-20T14:36:00.001+01:00
Påskvänner!

Här kommer missionsföreståndarens julhälsning:

Du Ord för alla tider
och evig Gud av Gud,
du Liv för allt som lever,
från dej går Ljuset ut,
ett himmelskt ljus som skiner
i denna mörka värld.
O, vilken nåd och glädje
att du, Guds Son, är här!

Yngve Kalin predikar för oss fyra veckor framåt

2011-12-18T00:12:00.000+01:00
Påskvänner!

Vill gärna vidarebefordra Yngve Kalins "julpostilla" som gäller fr.o.m. denna helg fram t.o.m. första söndagen efter Trettondedagen. Som han själv skrivit står han som präst och predikant i tacksamhetsskuld till domprosten G A Danell samt biskoparna Sven Danell och Bo Giertz (m.fl.), men han transformerar, liksom dessa, det eviga evangeliet rakt in i vår egen tid.

Tack, Yngve! Som liten gengåva länkar jag till en samling julpsalmer jag för någon vecka sedan snodde ihop utifrån mina tidigare psalmsamlingar på nätet. Soli Deo Gloria!

Låt oss begå
och fira så vår julefest
att Jesus själv må bli vår gäst,
ja, ske just så!
Så ska han allt oss giva,
välsignelse i råd och dåd.
Hans kärlek ska oss liva,
hans Ande och hans nåd.

När kyrkan inte blir som den var tänkt

2011-12-16T06:04:00.001+01:00
Påskvänner!

Läs Biörn Fjärstedt!

Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk prakt,
hon segrar när hon lider.

Livets söndag

2011-12-07T22:35:00.006+01:00
Påskvänner!

På söndag firar vi Livets söndag och Vägröjaren. Vem har inbillat oss i Sverige 2011 att vi ska undkomma vredesdomen? Ändå kommer Jesus även i år med ett glädjebud - till de fattiga.

Fortsatt god beredelsetid!

O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd:
giv akt, det helga riket
ej är av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kom i Herrens namn.

Så skydda mej med din starka hand,
du Fader god utan like,
och låt mej växa för livets land,
som är ditt himmelska rike.

Kyrkans solvarv på nätet

2011-12-04T22:22:00.004+01:00
Påskvänner!

Jag ligger lågt med bloggandet nu under julfastan, men text- och psalmlänkar, äldre böner och nyare tankar och uppslag m.m. finns på kyrkoårsbloggen Kyrkans solvarv. Väl bekomme!

När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar!
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

Elin Risberg

2011-11-28T01:50:00.003+01:00
Påskvänner!

Här kan ni läsa förra Salt-ordföranden Elin Risbergs blogg från Addis Abeba! Bra att du bloggar, Elin! Etiopien kommer oss väldigt nära!

Himmel och helvete

2011-11-28T01:31:00.007+01:00
Påskvänner!

Konstigt - men ett visst ämne är visst på tapeten än fast det inte just precis är Domssöndag eller så.... Vilken ståndpunkt vi än intar: nog är ämnet viktigt. Även i adventstid.

Jämför Rob Bell:

och Francis Chan:

och kanske även Stefan Swärd:

och (tillagt 20111204) på Stefan Swärds rekommendation) EFS:s Agne Nordlander på ren ljudfil från 1989: Frälst eller förlorad?

När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in.

Gott nytt kyrkoår!

2011-11-27T07:29:00.004+01:00

Påsk- och adventsvänner!

Gott nytt kyrkoår! Snart ska vi i familjen fira "adventsotta" med bullar, mackor, mjölk och kaffe. Enligt tradition från min frus familj, som (förhoppningsvis) kan samlas här i Bollnäs i dag. Men det är busvädersvarning, så man vet inte riktigt...
Häng gärna med i kyrkoåret, kyrkans främsta pedagogiska resurs, fr.o.m. idag! Vi börjar ju på "första årgången" nu igen, så det är lite "extra" mycket kyrklig nyårsdag. Men varje söndag är en påskdag, och, som dansken Grundtvig också påminde om, en pingstdag. "Härlig ur graven Guds Ord uppstod, nådig till oss kom Guds Ande god, därför skall klockorna ringa."
Så, oavsett väder: Gå, Sion, din konung att möta!
...Jerusalem, gläds åt din Gud,
strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.

Psalmbokens 25-årsfest

2011-11-26T15:04:00.007+01:00
Påskvänner!

Nu ska jag fara till Iggesund för att kl. 18 fira det nya kyrkoåret och 1986 års psalmboks 25-års-fest! Det ska bli roligt!

Vi kommer förutom sedvanlig helgmålsbönsläsning och läsning av ärkebiskop Werkströms psalmboksförord från advent 1986 att sjunga psalmerna Jesus från Nasaret går här fram (v. 1-3), Världens Frälsare kom här (v. 1-2), O Jesus kär, vad har väl du förbrutit (v. 1-4), Livet vann, dess namn är Jesus (v. 1-2), Guds Ande kom från himlen ner (v. 1-2), Nattens skuggor sakta vika (v. 1-3) och När vintermörkret kring oss står (hela psalmen). En psalm från varje sekel sedan 1500-talet och från nästan varje del av kyrkoåret.

När vintermörkret kring oss står
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

Lars Linderots predikan på första söndagen i advent

2011-11-26T14:45:00.013+01:00
Påskvänner!

Detta Linderot-år måste jag dela med mej av tölökomministern Lars Linderots (1761-1811) predikan på Första söndagen i advent. Det är ord och inga visor, det är mera salt än sött, men så var han också en Johannes Döparen, en förelöpare till den evangeliska väckelsen.

Många s.k. nyevangeliska kom att kritisera Linderot och stämpla honom som lagisk, men jag undrar 1) om evangelium smakat dem så väl utan de föregående botpredikanterna och 2) om inte Linderots typ av förkunnelse - på vår tids språk naturligtvis och frånsett vissa överilningar - är vad vår tid, inklusive jag själv, faktiskt framför allt behöver just nu. Och kanske framför allt just på första söndagen i advent, när vi tror oss säkra för domedagsförkunnelse ("faran över" liksom). Jag citerar slutet på Linderots adventspredikan, lätt språkligt bearbetad:
Så gå nu, ni trogna Herrans tjänare, gå ut på den jorden, som ligger framför er. Vart ni än kommer, så finner ni själar, som är bundna i satans snaror; förkunna dem frimodigt vad för en förskräcklig dom som väntar på dem; men när ni träffar botfärdiga syndare, som sörjer över sina syndaband, så lös dem och led dem till Jesus!

Så ta nu för er av årets evangelier, ni Herrens präster! Gud välsigne er, och give er nåd att förklara dem i Andens brinnande nit! Gud låte den himmelska säden, som ni i detta kyrkoåret sår ut, falla i god jord, och bära hundrafaldig frukt! Gud låte det samvete vakna i år, som har sovit alla de andra kyrkoåren! Gud låte den själen bliva tröstad i år, som har varit bedrövad över sina synder det sista kyrkoåret! Gud höre denna bönen i himmelen, som vi nu beder på jorden: Hosianna, Davids Son! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden! Amen.
Himlafaderns hand är utsträckt till din själ,
Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl.
Nådens helge Ande vill störa din sömn,
salig är du om du vaknar.

Domssöndagshelg i EFS Övik

2011-11-26T11:01:00.003+01:00
Påskvänner!

Så här i kyrkoårets sista skälvande timmar vill jag gärna ge en ros till Öviks EFS som firade förra helgen med en bibelhelg om Jesus återkomst. Närmaste grannen, nuvarande pingstpastorn och gamle EFS:aren K-G Larsson var huvudtalare, och Viola Grafström ledde lovsången. Bra initiativ en helg som många även i kyrkorna "hoppar över", vad det nu säger om vår tro och vårt hopp. (Vem kan uthärda hans tillkommelses dag?).

Herre Jesus, håll mig redo
till ditt möte varje stund.
Sen må jord och himmel falla,
fast består min sällhets grund.

Från 1937 års psalmboks sista skälvande timmar

2011-11-22T20:42:00.007+01:00
Påskvänner!

Snart är det 25-årsjubileum för 1986 års psalmbok, som togs i bruk vid Första söndagen i advent 1986. I Leksands kyrka sjöngs 1937 års psalmbok ut genom att man sjöng dåvarande nummer 169: "Fädernas kyrka i Sveriges land."
Det var en psalm med mycket nationalromantiskt och statskyrkligt dravel, för att säga det rent ut, men därmed också en psalm som aktualiserar kyrkohistorien - vilket vi inte är bortskämda med i dag - och en psalm vars tre sista strofer helt enkelt är sublima, särskilt om man inte sjungit stroferna innan, strofer som gör begreppet "konungen" alltför tvetydigt. Hör, upprörs (även av en del nationalistiska kommentarer) och njut! Slutstrofens bön med dess globala perspektiv bör vi alla kunna stämma in i.

Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

Kristnade ungdom, dig gånge väl.
Strid för Guds ära i Norden.
Kämpa för frihet åt bunden träl.
Gud bringe friden till Sveriges själ;
Gud bjude frid över jorden!

Palt med EFS:are

2011-11-14T11:36:00.002+01:00

Påskvänner!

Igår var det palt hemma hos oss med EFS-arna i Bollnäs (varav en Pitebo!).

Eva Spångberg hemma hos Gud

2011-11-08T20:35:00.012+01:00
Påskvänner!

Förkunnaren i trä - men också i ord - Eva Spångberg fick i morse flytta hem. Eller, som frälsningssoldaterna skulle uttrycka det, "befordrades till härligheten".

I fjol våras besökte vår familj hennes Björkelund. Men jag såg och hörde henne i Tavelsjö församlingshem någon gång under 1990-talet.

Särskilt minns jag hur hon berättade om sin dementa mamma, när denna vid en nattvardsgång oroades av den olyckliga - och nu förhoppningsvis övergivna - seden att lämna kollekt i något slags insamlingsskål på väg fram till nattvardsbordet (vilket ju lätt kan tolkas som en sorts "inträde"). När mamman oroligt undrade om det kostade pengar att gå fram, svarade Eva så högt att det hördes i hela kyrkan: "Nej, det är gratis, mamma! Jesus har betalat!"

Kan evangeliet sammanfattas tydligare än så?

Eva Spångberg har även berättat hur man kan öva sej att tänka på döden genom att snickra ihop - och sova i - en bädd som ser ut som en kista. För en kristen är döden en sömn med glada drömmar. Vila i frid till uppståndelsens morgon, S:ta Eva av Hjelmseryd och Björkelund!

O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!
När alla helgon tågar in,
när alla helgon tågar in,
Gud, låt mej vara med i den skaran,
när alla helgon tågar in!

Kyrklig samling om strukturutredningen

2011-11-03T13:21:00.004+01:00
Påskvänner!

Jag tror att även EFS:are har anledning att lyssna in Kyrklig samling både nu och då. Läs t.ex. här om strukturutredningen - det är absolut mitt i prick! (Eller vad tycker ni? Vad är en församling enligt EFS?).

Där två eller tre är församlade
i mitt namn, så är jag mitt ibland dem.
Där två eller tre är församlade
i mitt namn, så är jag där.

Om hyckleriet och Kyrkan

2011-10-24T07:58:00.007+02:00
Påskvänner!

Läste just Wurmbrands dagbetraktelse för den 24 oktober. Där skriver han dråpligt om hyckleri utifrån Jesus´ ord "Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare!" Matt. 13:23. (Observera dock att Kyrkan med stort K inte nödvändigtvis är liktydigt med Svenska kyrkan - det Wurmbrand skriver är inget inlägg i frågan om vilket samfund man ska tillhöra utan i frågan om huruvida man ska lämna Kristi kyrka eller stanna kvar i trons gemenskap trots alla mänskliga brister):

"Herren Jesus förebrådde dem som hycklade och tillsade oss att ta oss i akt för hyckleriet, men Han sade aldrig, att vi inte fick ha med hycklare att göra.
Många kristna har lämnat Kyrkan under föregivande, att där finns för mycket hyckleri. I affärsvärlden förekommer också en massa hyckleri, men ingen upphör väl att göra affärer för den skull. Förhållandet mellan könen, mellan generationer och mellan nationer är fullt av hyckleri. Likafullt blir människor förälskade, barn och föräldrar lever ihop och folken samexisterar. Hur många avstår från att gifta sig, därför att äktenskapet är fullt av hyckleri?
En plats där man kan vara alldeles säker på att det finns många hycklare är helvetet. I stället för att vända ryggen åt Kyrkan, därför att du inte kan tåla folk som låtsas vara gudfruktiga, borde du se till att du inte hamnar i helvetet, som är så fullt av människor med falska hjärtan. I kyrkan befinner du dig bland hycklarna i cirka en timme, i helvetet för evigt.
Om du avskyr hycklare, så bestäm dig för att komma till himlen, den enda plats där ärligheten är total.
Det finns ingen frälsning utanför Kyrkan trots dess många mänskliga tillkortakommanden. Den som har Gud till fader har Kyrkan till moder. Ett barn överger inte sin mor, då hon blir sjuk. Inte heller bör en kristen överge Kyrkan, därför att där begås en del fel. Kyrkan är förvaltare av Guds ord och av sakramenten. I Kyrkan fullbordas de heligas gemenskap.
Vad hycklandet beträffar, så se inte på grandet i din broders öga, utan ta hellre ut bjälken ur ditt eget."

(Ur R. Wurmbrand: Dagliga betraktelser, Evangeliipress 1985)

Från lättja och högfärd gör, Herre, mej fri,
från osaltat tal och från tomt hyckleri,
från vanor som gör mej förkrympt eller skygg.
O Herre, gå med mej, så vandrar jag trygg!

Så vill jag dej tjäna så långt jag förmår,
till skälvande händer, till grånande hår.
Om felsteg försvagar och vägen blir tung,
låt själen på nytt få bli örnstark och ung!

Ja, mej med din nåd och förlåtelse stärk
att leva och brinna för kärlekens verk!
Min krans är i himlen, mitt kors har jag här.
Barmhärtige Gud, jag din tjänare är.

Gud välsigne dej, Nasrin!

2011-10-02T05:54:00.009+02:00
Påskvänner!

Det är inte bara Mikael... Lyssna till kämpen Nasrin! Och även här. Gud välsigne dej, Nasrin!
Jag höll nästan på att skriva: så bra att du själv genomgått en provocerad abort. Men du vet vad jag menar. Du sitter inte på någon hög häst, men du stormar ändå in i den svenska folksjälen med den svåraste av (själv-)anklagelser. Rustad och klädd i Guds nåd.
Gud välsigne dej mitt i stormen. Mitt i den ohyggligt svåra debattsituationen, till stor del vållad av empatilösa män på båda sidor i debatten, av män som inte respekterar vare sej kvinnans själ eller kropp. Herre, förbarma dej över oss alla.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord.
Även barn med Downs syndrom,
med en extra kromosom,
Jesus älskar alla barnen på vår jord.

O, om vi bara rätt vår Gud, vår Jesus kände
och såg hur kärleksfullt han ser till vårt elände!
O, om vi bara rätt på honom kunde tro!
Han säger: "Kom till mej, så vill jag ge dej ro!"

Mikaeli

2011-10-02T05:24:00.005+02:00
Påskvänner!

Glad Mickelsmäss! En Domssöndag före Domssöndagen. Och liksom denna en domedag i nådens tid (om den nu inte blir den yttersta dagen för oss alla).
Kampen mellan Gud och djävulen accentueras denna dag. Det är inte en kamp mellan två likvärdiga parter, och ändå kan vi dagligen ge efter för satan och till sist - mirabile dictu! - göra vår Herre till förlorare i både våra egna liv och i vår egen omgivning.
Då blir domen oundviklig. För Han ska segra, om inte som Frälsare så som Domare. Jag har just läst Judas brev. Vers 6: "Tänk också på de änglar som inte bevarade sin höga ställning utan övergav sin rätta hemvist. Dem håller han i förvar i mörker med eviga bojor till den stora dagens dom."
Och det är lite märkligt att läsa om hur Mikael, som med sina änglar drev ut djävulen ur den himmelska världen, faktiskt mötte honom även i en tvist om "Moses kropp", se Judas brev v. 9! Och det är mycket märkligt att här se Mikaels ödmjukhet gentemot sin tidigare kollega som änglafurste: Mikael "dristade sej inte att uttala någon smädande dom" ens över djävulen utan sa bara: "Herren må tillrättavisa/näpsa/straffa dej!"
Mikael hade då inget uppdrag att döma och straffa den onde. Men i Hanoks profetia om domen (Judas v. 14) har "mångtusen heliga" ofta ansetts syfta på just änglarna.
O Gud, mig kläd med styrka
för Andens höga strid!
Nu samlar sig din kyrka
till Mikaelitid.

Om livet före döden - och det svåra, ibland långa döendet

2011-09-12T10:47:00.003+02:00

Efter detta

2011-09-09T06:21:00.000+02:00

Bra att du tar tag i frågan, Stefan! Nu återstår att läsa boken.

Tillsammans

2011-08-31T00:13:00.001+02:00
1. Tillsammans
vi är hos Jesus
tillsammans
vi lär av Jesus
tillsammans
vi bär med Jesus
ett kors mitt i vår tid.

2. Tillsammans
hans död vi prisar
tillsammans
hans bröd vi spisar
tillsammans
vår nöd vi visar
och han ger oss sin frid.

3. Tillsammans
vi fått så mycket
tillsammans
vi gått ett stycke
tillsammans
vi nåtts av drycken
med nåd mitt i vår strid.

4. Tillsammans
når vi till andra
tillsammans
går till varandra
tillsammans
står still - och vandrar
tills evigheten tar vid.

Vid visitationen i Bollnäs församling, Svenska kyrkan 31/8-11/9 2011

2011-08-31T00:11:00.003+02:00
Välkommen hälsar vi vår stiftschef Ragnar!
Katrineberg, Gruvberget, Annefors
och Hällbo, varje plats med kartans kors,
blir mål idag för cyklar, motorvagnar.

Gud give oss det ord som evigt gagnar!
För ingen av oss blev ju skapt som nors -
vår höga kallelse är människors:
att bli Guds himmels skörd och inga agnar.

När blodlös tro och genuskaos tycks vänta,
blir "e. Kr." dubbeltydigt värre
och kyrkan går, trots friskt hopp, mot en risktopp.

Men just när andra läror blir frekventa
hörs en missionsbefallning från vår Herre
och våra unga vädjar: var vår biskop!

Kyrkligt idiottest

2011-08-28T07:16:00.008+02:00
Påskvänner!

Idag på morgonen ska jag utnyttja min demonstrationsfrihet här på Mellansels folkhögskola, liksom jag tänker göra det vid biskopsvisitationen i Bollnäs på onsdag/torsdag och på mötet med Svenska kyrkans ledning (knappast dock ÄB) här i Mellansel den 19 september.
Dels har jag en svamputställning med skyltarna
ALLA SVAMPAR SOM SMAKAR MILT ÄR BRA MATSVAMPAR
DET FINNS INGEN DÖD SOM EJ BYTES I GLÄDJE
DET FINNS INGEN SVAMP SOM EJ KAN GÖRAS ÄTLIG
ALLA RELIGIONER LEDER TILL GUD MEN JESUS ÄR VÄGEN FÖR MEJ
ALLA SVAMPAR ÄR NYTTIGA MEN KARLJOHAN ÄR MIN FAVORIT
Dels presenterar jag följande "visitationstipsrunda", även kallad ett
KYRKLIGT IDIOTTEST
varmed man torde kunna skilja en biskop från en stiftschef, en präst från en tjänsteman i statliga salighetsverket, en evangelisk-luthersk lekman från en politruk och en journalist från en nyttig idiot.
(Svarsalternativ: 1=sant, X=vet ej, 2=falskt)
1. Det finns ingen död som ej bytes i glädje
2. Svenska kyrkan är skild från staten
3. Alla kyrkor i Sverige är frikyrkor
4. (S), (C), (M) är kristna, frikyrkliga partier
5. Svenska kyrkans mission har bara bytt namn
- än finns den och verkar för att nya folk ska bli kristna
6. Uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom
är väl inte så mycket att bråka om
7. Man+kvinna-föreningen är varken särskilt välsignad
eller särskilt väldesignad
8. Det finns ingen särskild vits med att ha en mamma
9. De som tror att det finns en särskild vits med att ha en mamma
är homofober och förnekar alla människors lika värde
10. En del män kan ju också föda barn
11. De som inte tror att en del män kan föda barn vill
tvångssterilisera folk och förnekar alla människors lika värde
12. KO 41 betyder ”Kyrkomötes-Olle(S) 41-årsfirande”
13. Även de som öppet går till storms mot ovanstående smörja
är välkomna som medarbetare i Svenska kyrkan

Källan hel i Mellansel

2011-08-27T22:26:00.006+02:00
Påskvänner!

Det är allt roligt att få vara i Mellansel igen. Roligt att våra lärarresurser är så intakta - d.v.s. att våra musikkunskapers främsta källa är så hel! - och att Karin S ersatts av likaledes mycket kompetenta Eva Ö (det ska vara en sjungande studierektor!).
Fast det gäller ju att sjunga desto bättre själv också. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mej hem igen... verkar vara lite glest med samåkningsmöjligheter. Vi får väl se hur det går.
Men nu ska här övas!
Far i himlen,
du som mej och världen bär,
du som givit mej åt Jesus,
jag har dej kär.

Sommarvikariatet över

2011-08-11T07:10:00.007+02:00
Påskvänner!

Mitt sommarvikariat i Njutånger/Enånger är nu definitivt över. Det avslutades på väckelseprästen Lars Linderots 250-årsdag med en friluftsgudstjänst i fiskeläget Karskär - och där bland klipporna och sjöbodarna kändes det nästan som i västkusten och Bohuslän där Linderot verkade fram till sin död för 200 år sedan. (Läs gärna inledningen till Lars Linderots predikan på Kristi Förklarings dag i Kungälv 1799, som ger en god bild av denne själasörjare och "vägröjare" - inkl. en del självbiografiska fakta - och framför allt av den Herre han så troget ville måla för våra ögon).

Annars minns jag från sommarvikariatstiden mest ett antal dop, vigslar och begravningar - men också gudstjänsterna i Enångers gamla kyrka (som bara används sommartid) och i kapellet i Långvind. Dessutom var jag med en del av EFS:s missionsdag på Brogården den 21 juli med Henrik Markgren och Annethe Munga (på film); en mycket värdefull tradition även om våra missionärer nu börjar bli så få att de är svåra att få tag på till sådana här arrangemang ;o).

Idag blir det återigen ett besök på Brogården - även om våra barn inte var anmälda till det pågående barnsångarlägret (ett annat är igång på Skytesvallen) ska vi i kväll avlyssna resultatet: en musikal om Daniel. Våra två äldsta barn agerade i en Daniel-musikal på Kom och se-festivalen för två år sedan (tredjeminister resp. lejon) och det blir kul att se likheter och skillnader nu.

Sedan bär det - efter övernattning hos vänner i Hudiksvall - upp till Norrbotten. Min fru har sen semester, så sista sommarlovsveckan blir ännu en fin upplevelse för familjen, hoppas vi. Det har ju varit en fantastiskt fin sommar här i Hälsingland, med lagom mycket av både sol och regn. Däremot har Norrbotten tydligen haft en ren "solbadarsommar", där mycket har torkat bort, både hjortron svamp och (nästan) åar. Bra att vi redan har plockat hjorton och svamp!

Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
giv att jag aktar främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver
- blott Herrens ord förbliver.

Sommarvikarie i Njutånger

2011-07-13T05:45:00.003+02:00
Påskvänner!

Nu är jag kantorsvikarie i Njutångers-Enångers församlingar. Tänkte cykla dit idag (ska öva med en solist kl 14). Men imorgon och på fredag tar jag bilen (det vore ju förfärligt pinsamt att missa "mina" begravningar p.g.a. punktering eller liknande).

Allt gott!

Led mej, Gud,
led mej i rättfärdighet,
låt mina ögon se din väg.
Ty endast du, Gud,
endast du
låter själen få ro
och trygghet.

Om den som tar emot syndare och äter med dem

2011-07-02T17:08:00.010+02:00
Påskvänner!

Hoppas ni firar mässa i morgon. Kallelsen till Guds rike är temat, och evangeliet är Jesusorden om att "det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
En dråplig vers av Nils Frykman som råkat ramla bort i såväl EFS som Missionskyrkan är den här, som vi gott kan tänka på imorgon, vare sej vi mest känner oss som rövare eller fariséer (tänk att vi allihop får göra sällskap till nådens bord):
Rövare,
farisé,
syndare och fromma,
vem som vill
lyssna till
får till bröllops komma.

I en alldeles nyskriven sång (inspirerad av en gammal julsång "Rise up shephard and follow") varierar jag samma tema (följ länken till Sionstoner 2011 så ser och hör du även melodin):

Än i dag kallar Jesus, Mästaren:
Res dej upp och följ med mej!
I Guds rike finns plats för varenda en
- res dej upp och följ med mej!

På min provisoriska kyrkoårsblogg Kyrkans solvarv har jag en del andra sång- och psalmförslag för helgen, den som i Norge, Finland och USA numera kallas tredje söndagen efter pingst. Ni som förbereder morgondagens gudstjänster har så klart (förhoppningsvis åtminstone ;) redan gjort just det, men vid enskild andakt i hemmen i morgon och under veckan kanske mina förslag kan vara till uppbyggelse? Ni som liksom vi firar nattvard imorgon kan ju sjunga den här som morgonpsalm - den passar som gjuten till söndagens tema och evangelisk-luthersk tro även om den annars kommit lite ur bruk:
Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!
Upp, själ och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord!

Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud.
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

Vi har haft en het sommardag...

2011-06-30T23:56:00.003+02:00
Påskvänner!

"Vi har haft en het sommardag, men jag kan bara njuta av solen med blandade känslor, när jag tänker på vilka kval den nu måste bereda dig. Förmodligen sitter du någonstans, dammig, genomsvett, trött, och utan möjlighet att tvätta och svalka dig... Men ändå, vet du, skulle jag riktigt vilja känna den än en gång i all dess makt, när den bränner i huden och långsamt får hela ens kropp att glöda, så att man minns på nytt att man är en varelse av kött och blod; jag skulle vilja låta mig uttröttas av solen istället för av böcker och tankar; den skulle få väcka till liv min animaliska existens, inte det animala som förnedrar människan, utan det som befriar henne från en alltför intellektuell tillvaros mögel och skevhet och gör människan renare och lyckligare. Jag skulle inte bara vilja se solen och läppja litet på den, utan känna den med hela kroppen en gång till."

Tänk, det får nog de flesta av oss göra, även om den riktiga värmeböljan skulle vara över för den här gången. Men Dietrich Bonhoeffer (1906-1945) som skrev stycket ovan den 30 juni 1944 - hans sista 30 juni - fick sitta kvar i fängelset i Tegel, tills det byttes ut mot Gestapos högkvarter och galgen...

Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig.
O, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

Och glad midsommar!

2011-06-26T23:20:00.004+02:00
Påskvänner!
God och glad fortsättning på sommaren!
O, vad världen nu är skön!
(Till er som undrat: jo, jag återkommer mer på bloggen. Så småningom. Ora et labora).

Glad pingst!

2011-06-12T08:23:00.004+02:00
Påsk- och pingstvänner!

Glad pingst!

... och EFS böneperiod fortsätter...

Sjung högt, Guds folk, han håller ord!
Nu är det åter pingst på jord.
Guds Ande med Guds välbehag,
han kommer till oss än i dag.

Liten påskpostilla för EFS-predikanter och -lekmän

2011-04-12T14:34:00.003+02:00
Påskvänner!

Ett stort tack till Yngve Kalin för hans lilla "påskpostilla". Tolle lege - tag och läs! Vissa s.k. "högkyrkliga" bevarar det "lågkyrkliga" (nej, det allmänkyrkliga, verkligt katolska!) evangeliet nog så bra som EFS. Vilka är det t.ex. som nuförtiden hänfördast sjunger Med Gud och hans vänskap (den långa versionen!) vid sina konferenser?

Och så lägger jag in "Bollnäspsalmen", EFS:s provinsombud rektor Lianders fina "Från örtagården leder" (orig. "Det går från örtagården"), som försvunnit ur alla sångböcker i Sverige förutom laestadianernas, men som finns kvar i finländska psalmböcker. En verkligt fin Via Dolorosa-psalm så här i passionstid. Den sjöngs alltid till Skärtorsdagens aftonbön på Ytterstfors kursgård i Byske när jag var barn.

Psalmen låter så här sjungen på finska:

Och så här i instrumental tolkning av Seppo Sallinen:

1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var.

Text: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år), ("Bollnäspsalmen"), bearb. A.H. 2008 (i en annan, friare bearbetning ingår psalmen "Från örtagården leder" i 1986 års finlandssvenska psalmbok som nr 77). Musik: Carl Gotthard Liander 1887 (39 år)

Enligt Oscar Lövgren (i Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp 368) avlade Liander folkskollärarexamen i Uppsala 1874 och blev lärare vid seminariet i Bollnäs 1875 samt rektor 1880, en befattning han behöll i nästan 30 år, till 1908 års slut. Under denna tid skrevs alltså denna pedagogiska psalm, där vi följer Frälsaren på hans "Via dolorosa", smärtornas väg.

Oscar Lövgren karaktäriserar rektor Liander på följande sätt: "L. var en framstående skolman, anspråkslös till sin läggning och på skilda sätt kristet verksam, bl.a. som EFS:s provinsombud. Han var också en poetisk natur med god musikalisk begåvning."

Dödens änglar blev fredens

2011-04-06T05:09:00.003+02:00
Härlig berättelse från Nigeria, Afrikas folkrikaste land, liksom så många i "Mittafrika" präglat av spänningarna mellan kristna och muslimska folkgrupper. En predikan i handling - ett efterföljansvärt exempel. Det handlar inte om att ge upp sin religion eller sin mission, det handlar om att ge upp sitt hat. "Du kan inte omvända den du hatar" - en ögonöppnande sanning som gäller för alla sidor, även för oss här hemma på olika teologiska linjer..

Ännu han till sin nådastol
ej någon vägrar kalla,
ty nådens liksom dagens sol
går upp ännu för alla.
Än flödar kraft av Jesu blod
likt Herrens regn till ond och god.

Men syndar vi på Herrens nåd,
vår dom vi själva vållar.
Så låt oss dämpa hämndens råd
och vreden återhålla,
att över den ej solen må
kanske för alltid nedergå.

Grattis på födelsedagen, stiftschefen!

2011-03-31T14:29:00.004+02:00
Påskvänner!

Det ryktas att Per Eckerdal fyller 60 år just idag, den dag han valdes till stiftschef i Göteborg. Stämmer det vill jag absolut gratulera åtminstone till det förra! (Med fromma förhoppningar - o sancta simplicitas! - om att han trots allt ska visa sej vara eller bli en verklig biskop).

Välsigna oss, giv ljus och frid,
giv fröjd i liv och lära.
Bered vårt folk en sommartid,
ditt namn, o Gud, till ära.

Det blev ännu en Eckerdal

2011-03-31T12:24:00.010+02:00
Påskvänner!

Lars Eckerdals lillebror Per blev idag vid lunchtid utnämnd till biskop i Göteborg. Huruvida han blir en biskop i kristen mening återstår sannerligen att se. Det är ju t.ex. inte ens säkert att han menar (eller vågar stå för) att det finns en gudomlig mening för ett barn med att ha en mor. Eller för den delen med att ha en far. (Statens och Svenska kyrkans lednings lära är ju just nu att det i alla avseenden är lika bra med en extrapappa resp. extramamma). Huruvida han i försoningsläran sakligt sett har en annan åsikt än Waldenström - eller för den delen Ulla Karlsson! - kan vi inte heller i dagsläget vara säkra på. Bara att han i vart fall uttrycker sej mer diplomatiskt. Just så illa är läget i Svenska kyrkan just nu. Det ska EFS aldrig försöka mörka för att försvara sin "inomkyrklighet". En självständig väckelserörelse behövs minst lika mycket nu som 1856.

Staffan Grenstedt gjorde nu en "Anders Sjöberg" och vann första omgången utan att kunna vinna över den samlade folkkyrkligheten i andra omgången. Enligt initierad källa avfärdades han av Socialdemokraterna (vad nu detta parti har med ett biskopsval att göra!) som mycket olämplig. Det är hedrande för Staffan. Och kanske han liksom Anders Sjöberg ska tacka Herren för att de inte blev stiftschefer. Med all respekt för de gåvor som EFS-arna Esbjörn Hagberg eller Tony Guldbrandzén (eller den EFS-vänlige Ragnar Persenius) förvaltat, kan jag inte säga att dessa uppträtt med den kraft och konsekvens man kan begära av en andlig ledare i Svenska kyrkans alltmer absurda läroläge (där politiska partier sitter och bestämmer i lärofrågor!!!).

Men eftersom vi ska be för kungar och all överhet, kan vi även be för Per Eckerdal. Vi måste dock inte erkänna honom som biskop. Eller för den delen avfärda honom direkt. Upp till bevis nu, Per, även om Wallins biskopsvigningspsalm knappast lär sjungas i Göteborgs domkyrka mer, i varje fall inte före den nya re-formation vi hoppas och ber om åtminstone till 500-årsminnet av den 31 oktober 1517. Vi kan dock sjunga även med västerfärneboprästen och musikern Mikael Nordin:

Guds kyrka, fri från världens makt,
består i alla tider.
Lik Herren, avklädd jordisk prakt,
hon segrar när hon lider.

Be för biskopsvalet i Göteborg

2011-03-31T10:46:00.008+02:00
Påskvänner!

Låt oss be för biskopsvalet i Göteborg, som avgörs idag den 31 mars. Göteborgs stift har alltsedan Bo Giertz´ dagar haft stor betydelse för hela den svenska kristenheten. Inte bara genom sina biskopar. Och det är viktigt att det åtminstone inte blir en biskop som river ned, t.ex. den underbara, gammelhöglågkyrkliga S:t Pauli församling där jag firade gudstjänst med över 400 personer en vanlig söndag för halvannan vecka sedan. Det är inte svårt även för en EFS-are och icke-göteborgare att stämma in i bönen på stiftets hemsida.

Ledarskap har stor betydelse för en kyrka. Det bör även en lågkyrklig kunna inse. Men det innebär inte att vi behöver erkänna biskoparna som våra andliga ledare eller slentrianmässigt låta dem predika på EFS-konferenserna. Den bistra sanningen är att man åtminstone alltsedan K-G Hammars tid inte kan ta för givet att en stiftschef är kristen, långt mindre att en stiftschef är evangelisk-luthersk och förtjänt av hedersnamnet biskop.
Det vore därför orättvist att hänga ut en underordnad kvinnlig präst i Dalarna, se här och här, för att hon i klara verba säger samma sak som K-G Hammar (obs man!) et consortes länge uttryckt i mer diplomatiska ordalag. Formellt ledarskap kan man utnämnas till - reellt ledarskap och de troendes aktning får man allt lov att göra sej förtjänt av. (Genom Guds nåd, förstås). Skjut inte mot Ulla Karlsson i Aspeboda - kolla "biskoparna" och alla som kallas till EFS-sammanhangen istället. EFS-prästen Krister Berg i Piteå uttryckte för två år sedan sin sympati med K-G Hammar och sin antipati mot oss som sa ifrån. Jag kallade hans öppenhet för livsfarlig. Men inte heller Krister Berg ska i första hand ses som ansvarig (om än EFS sannerligen måste se om sitt eget hus) för en utveckling som högre ledningar (dock inte vår Herre) länge bäddat för.
Som sagt, låt oss be för biskopsvalet i Göteborg och att Staffan Grenstedt, om han väljs, inte får ryggraden utdragen under vigningen.

//: Varje gång Guds Ande rör mej,
rör mitt hjärta, vill jag be ://

På hans löfte är det lönt,
se, hur livet spirar skönt!

Må Staffan vinna... eller...

2011-03-17T11:37:00.014+01:00
Påskvänner!

Vid Kom och se-festivalen 2005 sedan ledde jag och min hustru ett möte med Staffan Grenstedt i Pingstkyrkan i Edsbyn. Vi sjöng bl.a. Roland Utbults fina psalm "Du finns här som skapat liv på jorden". Staffan berättade om mission (vad annars?) och vi skojade lite om Hälsinglands apostel med samma namn som han. (Nu har vi också en Staffan).

I dagarna är Staffan Grenstedt aktuell som biskop i Göteborg. Precis som Anders Sjöberg för några år sedan vann Grenstedt i första omgången. Men det säger ju inte mycket. Kanske minns ni att Agne Nordlander vann provvalet i Växjö när Wejryd till slut blev biskop? Förra gången i Göteborg samlade sej "liberalerna" kring Aurelius, vars bror Erik blev biskop i grannstiftet Skara.

Den här gången står Staffan Grenstedt mot Per Eckerdal, och skulle Eckerdal vinna skulle Aurelius både företrädas och efterträdas av en Eckerdal. Klart en EFS-are håller på missionären Grenstedt, eller hur? Utan att göra sej alltför stora illusioner om vilka som vanligen får bli stiftschefer i Svenska kyrkan idag. Sen är ju frågan om själva biskopsvigningen drar ryggraden ur folk, som den gamla barnberättelsen förtäljer...

Förutom att ha skapat en informativ hemsida inför biskopsvalet, svarar Grenstedt kärnfullt och bra på frågor på stiftets hemsida. För en jämförelse länkar jag även till Eckerdals svar. Hela kandidatutfrågningen (med 8 minipredikningar) kan ses här fram till slutvalet den 31 mars. Staffan Grenstedt predikar och utfrågas här. Det är många bra frågor och intressanta svar, men det kan vara väl så intressant att notera vilka frågor som inte ställs och vilka svar som undviks. Alltsedan K-G Hammars dagar är det också uppenbart att det inte är självklart att biskopen är kristen. Och att biskopen är evangelisk-luthersk slutade vara självklart långt tidigare. (Jo, jag vet att komminister Hans Lindholm i Uppsala gick i taket när Hammars tro ifrågasattes, men läser man "Samtal om Gud", "Ecce homo" och "Jag har inte sanningen - jag söker den" kommer man inte undan frågan - med all bävan och respekt för en fin person).

Be för biskopsvalet! (Det gäller ju bl.a. att min svåger i Lysekil får en bra stiftschef ;o).

Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig kan styrke och berede
med sin Ande och sitt ord. (Någon som vet någon modernare biskopsvigningspsalm?).

Ur "Om vägen kunde berätta" (sid. 91)

2011-03-12T01:55:00.004+01:00
När vi nu konsekvent vidhåller de inom fornkyrkan så strängt hävdade läropunkterna om arvsyndens tillräknelighet och nyfödelse i dopet, så undrar mången hur det blir med dem som dö utan döpelse. Frågan behöver icke vara framsprungen ur någon sorts spetsfundighet, man kan bliva ställd inför den ute i det praktiska livet. Den har ock sysselsatt teologerna åtskilligt.

I sin uppmärksammade avhandling "Om Arfssyndens Tillräknelighet" har Wilhelm Flensburg framkastat "den förmodan, att Gud i en annan tillvaro har sina särskilda, för oss obekanta medel varigenom frälsning bliver möjlig" för "det barn, vars späda liv döden utsläcker, innan det ännu av dopets nådegåva blivit delaktigt." Kyrkan har enligt den citerade författaren heller aldrig påstått, att ett sådant barn "skulle vara dömt till evig osalighet."

Det där sista kan man hålla med om. Vad så funderingarna om frälsning efter döden beträffar, så visar de endast, och den saken är tillräckligt bevittnad av kyrkohistorien, att när det teologiska tänkandet söker bemästra en svårighet, så råkar det ofta in i en annan och större. Och i detta fall brukar det gå så, att den som börjar spekulera över frågan om bättring efter döden brukar sluta vid den av Schleiermacher hävdade ståndpunkten, att alla till slut blir saliga. Och under den förutsättningen tjänar det inte mycket till att orda om vare sig syndaförlåtelse eller nyfödelse, tro eller dop.

Men det finnes en annan och bättre lösning av ovan berörda svårighet, och det är om denna vi till sist ville nämna något.

Här i landet fick män sådana som Hammar, Fjellstedt, Rosenius m.fl. föra ett s. k. tvåfrontskrig i dopfrågan. Samma var förhållandet i Norge, där Gisle Johnson och Caspari befann sig i skottgluggen - den sistnämndes "Historisk-kritiska Afhandlingar over en Del virkelige och formentlige orientalske Daabsbekjendelser var dock huvudsakligen riktade mot grundtvigianismen i Danmark. I sin av oss förut citerade bok har Johnson uppehållit sig vid förenämnda svårighet och därvid citerat följande ord i norska kyrkoritualet:

Dör ett barn i moderlivet eller förrän det kan komma till dop och kristendom utan föräldrarnas förseelse eller försummelse i något avseende, så kan dessa äga ett lugnt samvete och vara förvissade, att deras barn är ett Guds barn, som funnit nåd för Gud i Kristus Jesus enligt hans löfte, varigenom han förklarat, att han vill vara icke allenast alla troendes Gud utan även deras säds Gud (1 Mos. 17:7, Apg. 2:39). Ty änskönt detta barn efter Guds outrannsakliga vilja icke fick tillgodonjuta de rätta anordnade nådemedlen, så är dock intet tvivel därom, att Gud, som icke är bunden av vissa medel, av sin översvinnliga nåd och efter sin outgrundliga vishet upptager det till salighet på ett annat mindre allmänneligt sätt.

Att så är förhållandet grundar sig givetvis på världens rättfärdiggörelse i Kristus, det allmänna barnaskapet och den allmänna försoningsnåden. Och när en individ kommer till världen, är den icke blott delaktig av Adams syndafall utan även av Kristi upprättelse. De hemligheter, som innefattas i detta Frälsarens verk, har det lilla barnet icke genom uppsåtlig synd och otro förspillt eller förkastat.

Gäller det sedan för oss att komma i åtnjutande av dessa salighetens skatter, har Gud hänvisat oss till nådemedlen, men själv har han icke ovillkorligen bundit sig vid dessa. Härom säger David Hollatius (1648-1713): "Vi är väl bundna vid bruket av salighetens medel, men Gud kan dock verka på ett utomordentligt sätt, liksom vi ordentligtvis begagna oss av födan när vi hungra och läkemedel när vi är sjuka; men Gud förmår väl nära oss utan mat och hela oss utan läkemedel på ett utomordentligt sätt."

I samma riktning går följande yttrande av Luther: "Gud har icke så bundit sig vid sina sakramenter - men genom sitt ord har han förbundit sig med oss - att han icke detsamma förutan på ett annat oss obekant sätt skulle kunna göra de odöpta barnen saliga. Alltså håller jag före och hoppas, att den gode barmhärtige Guden tänker något gott även om dessa barn, vilka utan sin egen skull och utan förakt för denna offentliga befallning icke hava undfått det heliga dopet."

Och i Kristliga Visitations-Artiklar av år 1592, som åtminstone i Sachsen erhöll symboliskt anseende, heter det: "Dopet är nya födelsens bad, emedan vi i det blir födda på nytt och beseglade och benådade med barnaskapets Ande. Utan att en människa varder född av vatten och Ande kan han icke ingå i Guds rike. Härvid är dock ej tänkt på nödfall." Sådana nödfall förelåg ofta i fornkyrkan, då katekumener led martyrdöden utan att ha blivit delaktiga av vare sig det ena sakramentet eller det andra. På samma sätt fick ju rövaren flytta från avrättsplatsen till Guds paradis utan både dop och nattvard. Men skulle han förblivit på jorden någon tid, hade han förvisso behövt båda delarna. Till detta må endast fogas följande bekanta (?) ord av Augustinus: "Icke avsaknaden av dopet utan föraktet för detsamma är det som ådrager dom."

Odöpta barns öde

2011-03-11T10:34:00.006+01:00
Påskvänner!

Kyrkohistorikern prof. Carl Fredrik Wislöff (1908-2004) skriver (min övers.):

Vem har inte hört att Augustana lär att odöpta barn hamnar i helvetet? Detta är ett påstående som framställs rätt vad det är. Sammanhanget är ofta det att man vill visa hur omöjligt det är att kräva trohet mot kyrkans bekännelse. Ni tror inte på den själva, sägs det. Augustana säger att odöpta barn blir förtappade - och det tror ni väl inte?

Många föräldrar har gjort sig oroande tankar kring denna fråga. Det finns all orsak att undersöka om det är riktigt, det som påstås om vår kyrkas bekännelse.

Avgörande för vår tro är inte det som står i Augustana (den augsburgska bekännelsen). Bibeln avgör saken. Men nu vill vi ta upp denna fråga, och se om nämnda påstående är riktigt.

Var tar påståendet sin utgångspunkt? Den bygger på uttrycken i artiklarna 2 och 9 i den augsburgska bekännelsen (Confessio Augustana). I artikel 2 sägs att alla människor föds med arvsynd, d.v.s. utan gudsfruktan och tillit till Gud, och med ont begär - och denna arvsynd lägger alla människor under Guds vrede, om de inte föds på nytt genom dopet och Den Helige Ande.

I artikel 9 sägs att dopet är nödvändigt till frälsning och att barnen måste döpas; vederdöparna, som förkastar barndopet och lär att barnen blir saliga utan dop, fördöms (fördömelsen avser deras lära, inte deras personer). Detta efter den latinska texten. Det var även en tysk text till Augustana, och där heter det: Vederdöparna förkastas, de som lär att barndopet inte är rätt.

Som vi ser läggs här fram en mycket allvarlig syn på människans syndafördärv, sådan hon är i sig själv. Den medfödda syndiga naturen är en så allvarlig sak, att man måste födas på nytt genom dopet och Den Helige Ande för att bli salig. Skriftställen som Ef. 2:3 och Joh. 3:5 har legat till grund. Vidare har det gjorts allvar av Bibelns ord om dopet som pånyttfödelsens bad (Tit. 3:5).

Men så är det detta att några ger sig till att dra en negativ slutsats av dessa ord. De säger: Alltså måste alla som inte döps gå förlorade! Till och med ett litet barn, som varken har gjort gott eller ont - bara för att föräldrarna var för sent ute med dopvattnet!

Är detta meningen med orden i Augustana 2 och 9? I så fall måste detta ha varit tanken hos dem som skrev Augustana och undertecknade den. Det var Melanchton som skrev Augustana. Undertecknad blev den efterhand av alla ledande lutheraner, lekmän och teologer. Menade då alla dessa att odöpta odöpta barn går förlorade? Har de sagt något som pekar i den riktningen?

Svert är att det har de inte.

När det gäller Melanchton, så har han flera gånger givit uttryck för en helt annan syn. Från 1553 har vi sålunda ett uttalande som kort och gott går ut på att dopet och tron normalt hör samman, men om en som tror dör utan att ha fått dopet, så blir han frälst genom tron på Kristus. När det gäller barnen, så blir de i ett sådant fall frälsta genom att föräldrarna i bön och tro bär dem till Kristus. Det finns också andra uttalanden av Melanchton i samma riktning.

Det kan också nämnas att frågan om de odöpta barnen ofta omtalas i de lutherska kyrkoordningarna. Detta är skrifter som blev utgivna i reformationstiden, med riktlinjer för kyrkans liv och praxis sedan de reformerats efter Guds ord.

I dessa kyrkoordningar heter det då regelmässigt att man inte ska tro att de odöpta barnen inte kan bli saliga. Man ska tvärtom trösta oroliga mödrar med Jesu ord: "Det är er Faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad" och: "Låt barnen komma till mig." Så sägs det t.ex. i den danska kyrkoordningen av 1539, som skulle gälla också för Norge. I det senare kyrkoritualet av 1685 blir samma sak sagd, och det gäller också den norska "Altarboken" från 1920, som alla präster skall följa (1972).

Denna vägledning i de lutherska kyrkoordningarna har bl.a. sin bakgrund i den romersk-katolska kyrkans lära om limbus puerorum, barnastället, som romarkyrkan talat så mycket om. Det var en vanlig tanke att odöpta barn varken kom till himlen eller helvetet, men till ett ställe mitt emellan. Där fick de inte del av den fulla saligheten, men hade det för övrigt ganska bra - om detta var det f.ö. en del olika tankar.

Men allt detta är utan stöd i Bibeln, där det varken står om skärseld eller limbus. Därför förkastades sådana tankar. Odöpta barn blev av sina föräldrars böner förda till Jesus - så tänkte man.

- - -

Under källstudier som jag har bedrivit i dessa och liknande spörsmål kom jag över en bok som nu måste sägas vara glömd. Den är skriven av Johannes Bugenhagen, som var församlingspräst i Wittenberg och Luthers gode vän, och som kallades till Danmark för att sätta kyrkan i sitt rätta skick efter Guds ord. Boken heter (i svensk översättning): "Den 29 psalmen utlagd av Dr Johannes Bugenhagen från Pommern. I vilken också (talas) om barndopet, och om de ofödda barnen och om de barn man inte kan döpa. En Tröst av Dr Martin Luther för de kvinnor som det gått galet för under barnafödsel. 1542."

Det är intressant att läsa den gamla boken. Bugenhagen har tillägnat den kung Kristian III av Danmark och Norge, och författaren säger i förordet att han vill lägga fram den syn som han har förkunnat både i Kungens riken och i de nordtyska städerna. Vi ska här ta fram några av huvudtankarna.

Bugenhagen talar då först om dopet, pånyttfödelsens bad - och om barndopet. Han polemiserar mot döparna, som inte ville att småbarnen skulle döpas. Gud ville ju att barnen i det gamla förbundets tid skulle få omskärelsens förbundstecken; ska då inte vi kunna ge våra barn del i förbundets välsignelse?

Han vänder sig mot döparna och frågar om de tror att människonaturen i sig själv är så ren och oskyldig att en ny födelse inte är nödvändig. Om de verkligen tror det, hur kommer de då förbi Bibelns allvarliga ord om vårt medfödda syndafördärv? Och å andra sidan, om de tror Guds ord om detta syndafördärv som vi är födda med, hur menar de då att barnen ska bli hjälpta om vi inte ska döpa dem?

Ska vi leva i ovisshet om en så viktig sak? Nej, vi ska inte det. Jesus har sagt att vi ska föra barnen till honom - och det gör vi i dopet.

Men så vänder han blad och bemöter de romersk-katolska teologer som har skrivit om "barnastället". Han håller sig särskilt till ett mycket allvarligt ställe, som härstammar från Fulgentius, en författare från omkring år 500. Han hade en mycket pessimistisk syn på de odöpta barnens öde. P.g.a. ett missförstånd trodde man i allmänhet att detta citat var från Augustinus. Men av stilistiska skäl tror Bugenhagen inte att det är Augustinus som har skrivit det - och därmed visar han sig som en fin humanist, citatet är som sagt hämtat från en annan mans bok.

Men varför skulle vi tro så galet om de odöpta barnen, säger Bugenhagen. Jesus tar emot de kristna barnen. Och så tar han till en bild:

Då Israels barn gick igenom det Röda havet, då var det också många små barn med. Några av dem var så¨små att de bars i moderlivet. Men de räddades allesamman. Farao fick inte ta dem. Far och mor bar över dem.

Och nu har Jesus gett oss dopet för att vi ska bära våra barn till honom i den, sägs det vidare. Men ibland kan vi inte få våra barn döpta. Det händer att födelsen bli mycket svår, så att barnen dör under födelsen. Kanske dör både mor och barn - sådant hände nog oftare i äldre tid än i våra dagar. Läkarvetenskapen hade inte samma medel och den kunskap som nu.

Men om något sådant händer, då får vi ju inte barnet döpt - och likafullt var det ett levande barn. Och hur tänker vi då? Ska vi tänka att Gud har förkastat barnet?

Alls inte. Kan vi inte föra barnet till dopet, så kan vi anbefalla det till Gud i vår bön. Då Jesus har lovat att våra böner ska höras när vi ber om något efter hans vilja, och då det är hans vilja att de små inte ska gå förlorade, så är det helt säkert och visst att Jesus tar emot dessa små barn.

Denna skrift av Bugenhagen har Luther läst, och han tyckte så bra om den att han fick lust att skriva ett efterord till den. Han ville trösta de kvinnor som hade mist sina barn utan att de var döpta.

Tankegången hos Luther svarar helt emot den vi finner hos Bugenhagen. Gud hör den bön vi sänder till honom i vår nöd. Ja, även om modern i sin nöd inte orkar formulera en bön, så blir själva nöden en bön i Guds ögon, så som det heter hos Moses: han var så full av sorg och ångest att han inte kunde tala, men Gud sa: Varför ropar du till mig? (2 Mos. 14:15). Gud har bundit oss till nådens medel, men han har inte bundit sig själv.

Denna lilla skrift av Bugenhagen och Luther hade på sin tid stor utbredning. Det hänvisas till den i flera av de lutherska kyrkoordningarna, och i Slesvig-Holstein måste alla präster ha ett exemplar.

Här ser vi ett exempel på hur reformatorerna tänkte. Denna skrift är inte skriven av vem som helst, det är Luther själv och en av hans närmaste medarbetare som skriver.

Detta har sin betydelse för oss, inte för att dessa mäns ord i och för sig förpliktigar oss i vår tro. Det är till sist bara Guds ord som avgör alla spörsmål. Men här är det tal om hur en viktig punkt i vår kyrkas bekännelse ska uppfattas. Några ger den en tolkning som verkar meningslös, och drar så den slutsatsen att ingen av oss är bekännelsetrogen.

I en sådan situation är det gott att få klarhet över hur de män tänkte som skrev Augustana eller underskrev den. Vi ser då vad som är sammanhanget. Dessa män gjorde allvar både av arvsynden och av dopets makt och kraft. Men de var inte villiga att dra negativa slutsatser utöver det Guds ord säger.

Bugenhagens tankar har pastoral betydelse den dag som i dag är. De håller sig nämligen till det som Bibeln säger. Guds har bundit oss till nådens medel. Men han har inte bundit sig själv.

(Carl Fredrik Wislöff, ur boken "I Jesu navn", Lunde 1972. Övers. A.H. 2011).

Den nya sången

2011-03-10T15:36:00.005+01:00
Påskvänner!

Måste få göra lite reklam för Den nya sången, en sångbok i ringpärm som givits ut på BV-förlag under redaktion av Johan Åström, Karna Arvidsson och Anders Andersson.

Liksom Ung psalm (red. Anna Braw m.fl.) och Sjung till Herrens ära (red. Gunnar Eriksson och Jan H Börjesson) innehåller sångboken en fräsch blandning av gammalt och nytt i lättillgänglig formgivning. Som Jesus säger: "En skriftlärd som blivit en himmelrikets lärjunge är som en välbärgad man, som ur sitt förråd hämtar både nytt och gammalt". Köp, sprid och sjung!

Fyll hela jorden med lovsång!
Lova Herren med allt vad du har!

EFS i Bollnäs hade eget möte på söndagseftermiddagen

2011-03-10T15:16:00.009+01:00
Påskvänner!

Jag firar påsklov i Lule just nu. Men jag måste bara få berätta om söndagseftermiddagens speciella EFS-möte i Bollnäs (mycket EFS på fastlagssöndagen, således). I en lägenhet med fastlagslila gardiner och fastlagsmässigt festfika - dock utan semlor - läste vi Per Harlings berättelse om bakgrunden till Olov Hartmans psalm "För att du inte tog det gudomliga", bad och tackade vår Herre - och tittade på nya riktlinjer för EFS:s missionsarbete. Samt tog in medlemsavgifter och valde folk till distrikts- och årskonferenser. Innan det var dags för gofikat, men jag gick faktiskt före tårtan efter att ha högläst Tore Nilssons originella fastlagsdikt "Här i fastlagens is och snö / går du, Herre, bort för att dö".

Jag fick förtroendet att bli föreningens ombud till årskonferensen i Piteå i början av juni - senast jag var ombud (då för Ume-Ersmarks EFS) var för nio år sedan, då konferensen också ägde rum i denna sommarstad vid Norrbottens riviera. Det ska bli mycket intressant och jag hoppas att jag får möjlighet att ta med mej barnen. Vad tycker ni förresten att man ska motionera om? Att EFS ska ställa upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2013? (Det kan väl i varje fall inte vara mer opassande än om Socialdemokraterna gör det?).

Men till årskonferensens sommar, en förebild till evighetens glädje, är det långt. Först har vi vårvinterns fastetid och sedan vårens påsktid. "Till paradis den vägen bär - men en smärtornas väg det är", som seminarierektorn Carl Gotthard Liander i Bollnäs skrev om

VIA DOLOROSA
("Jesus vandrar i vår bygd")

Här i fastlagens sol och snö
går du, Herre, bort för att dö.
Vintrigt väller från isig fors
brus kring dig och ditt kors.

Ännu tiger vårens trast,
ännu blommar ej videts kvast,
men snart slår dock törnet ut,
ej i blom men som vassa spjut.

Buller från smedjor hör väl du.
Spikar smider vårt folk ännu.
Tecknas ett gissel nu i kvällens sken
av en vriden dvärgbjörksgren?

Öppen laddörr som ett gap
ropar om grav och främlingskap.
Ensam går du och oförstådd,
utestängd och fegt förrådd!

Över älven går du isens bro.
Skaren klirrar under din sko.
Jorden är frusen, tom och död-
Brinner din hjärteglöd?

Ja, den tvingar rosor slå ut
under törnekvistarnas spjut.
Genom fastlagens snö och is
banar den väg till paradis.

(Tore Nilsson 1919-98)

Tillbaka i S:t Olov på Fastlagssöndagen

2011-03-08T15:58:00.008+01:00

På kyrkhelg i St Olov med EFS-inspiratören m.m. Ingrid Lundström.

I söndags fick jag chansen - efter att ha spelat på en lördagsbegravning - att än en gång fara till S:t Olovs kapell i Edsbyn och spela på en gudstjänst. Det var Rune Månsson som predikade - och gjorde det bra. Han talade om Guds kärleks väg i både skapelse- och frälsningsperspektivet. Om skillnaden mellan att tvingas av Kristi kärlek och att tvingas av duktighetsambitioner. Och han gjorde det grundligt, inemot en halvtimme, vilket jag är gammalmodig nog att uppskatta - i en tid när somliga undrat om det är förbjudet att predika mer än 10 minuter!

Annars verkade det nog som om Gustav Vasas färd från Sälen till Mora ansågs mer värd att fira - även av de troende - än Jesus´ sista färd från Galiléen till Jerusalem. En gång på 60-talet väckte det stort rabalder att EFS-predikanter åkte Vasaloppet. Det talades om sabbatsbrott, medan andra talade om förlegade, olutherska tolkningar av tredje budet.

Men vad säger Luther i sin förklaring till tredje budet? Han talar visserligen inte om att söndagen skulle ha ersatt lördagen som sabbatsdag i gammaltestamentlig mening, men han säger: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta predikan och Guds ord, utan hålla det heligt, gärna höra och lära det."
Själv tycker jag nog att det är begripligt om den som själv åker tävlingsvasan (annars finns ju faktiskt öppet spår, tillägg 10/3) i evangelisk frihet uteblir från just den dagens 11-högmässa (det finns ju dessutom ofta gudstjänster på kvällstid). Men huruvida det är försvarbart att utebli från församlingsgudstjänsten för att BEGLO hela loppet på TV, det får var och en fundera över. (Starten kl. 8.00 är dock en familjetradition att se även hos oss).

Se, vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider,
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider.

Se, vi går upp till Jerusalem.
Vem går att med Herren vaka
och, så som vår himmelske Fader vill,
den smärtfyllda kalken smaka?

Inför Fastlagssöndagen - den pakistanske ministern Shabaz Bhatti om Jesus och korset

2011-03-03T00:25:00.010+01:00
Påskvänner!

Inför Fastlagssöndagen och temat "Kärlekens väg", lyssna på Pakistans siste (?) kristne minister Shahbaz Bhatti, nu dödad. Och läs Anders Gustafssons kommentar i Dagen. Och Johan Candelins i Kyrkpressen.

Läs både Joh. 3:16 och 1 Joh. 3:16. Nog känner man sej hälsosamt liten. Shahbaz Bhatti, tack för vittnesbördet. Må du leva i evighet. Och må Gud för sin egen skull och för din välsigna ditt muslimska land och vårt hedniska med "all den himmelska världens andliga välsignelser". Mot allt förnuft.

F.ö: vem tappade bort Svenska kyrkans mission? Vet Anders Wejryd något om det?

Giv mig den tro som skådar dag
där världens ögon blott ser natt,
den tro som söker Guds behag
och på hans vägar vandrar glatt,
den tro som offrar världens glans
för äran av att vara hans.

Simon från Kyrene och Kadaffi från Tripolitanien

2011-02-27T14:21:00.010+01:00
Påskvänner!

Ni kommer ihåg Simon från Kyrene, han som tvingades vara med och bära Jesus kors? Lite intressant i dessa dagar att påminna sej att staden Kyrene låg i nuvarande Libyen, i den befriade östra landsända som kallas Kyrenaica (även om själva staden nu är öde).

Nu ska människor evakueras i mängder från Libyen. Jag skulle vilja evakuera Kadaffi och hans familj och närmaste medarbetare istället. Om det kunde bespara landet en förgörande slutstrid. Men hur gör man? Skulle de acceptera erbjudandet? Vem skulle vilja ta emot dem? Nu verkar de istället agera alltmer desperat, även om sonen i går sa sej vilja förhandla fredligt med "terroristerna" (bra början att kalla dem så ;o/).

Gode Gud... vi får verkligen inte glömma att be för hela Libyens folk, inklusive Kadaffis familj... Låt upplösningen bli någorlunda fredlig och befria Kadaffi (och oss alla) från all vår självrättfärdighet innan tiden är slut... Det var ju både för oss och för honom och hans familj som du, Herre, en gång gick till avrättsplatsen:

Nu Simon från Kyrene
det tunga korset bär
i bullret och i trängseln.
Han därtill tvingad är.
Ja, tvingad är den ende
som någon hjälp dig ger.
Vi andra bort oss vände,
vi ville inte se.

Hugo vann

2011-02-27T09:43:00.002+01:00
Påskvänner!

Vill så här på Reformationsdagen länka till en i god mening katolsk = allmänkyrklig sammanfattning av bibelns innehåll. En annan finns som bekant i Joh. 3:16.

Så älskade Gud världen all,
att han utgav sin ende Son,
att var och en som på honom tror
skall få ett evigt liv.

Psalmer till Sexagesima

2011-02-26T22:26:00.007+01:00
Påskvänner!

Här följer några "piratpsalmbokstips" inför Sexagesima/Reformationssöndagen. Men ni som hörde kvällens helgmålsbön hörde ännu en psalm framföras på ett mycket, mycket fint sätt med folklig koral: gamla wallinpsalmen "O Gud som allt med vishet styr" - den finns varken med i 1986 års psalmbok eller någon av mina nätpsalmböcker. Än ;o). (Kolla 37:an, ni som har). [Uppdatering: Nu finns den]. Övriga texter att titta på för EFS-are och andra kan vara:

Vår Gud är oss en väldig borg (något bearbetad text)
Om inte Herren bygga vill (eg. psalm för kyrkoinvigning, men betonar Guds ord så fint)
Nog är det väl ändå en märkvärdig strid (...när få som vill höra Guds ord stannar kvar...)
Herre, till vem skulle vi gå (ja, säg det!)

Herre, till vem skulle vi gå?
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår
att du är Guds Helige.

Text: Simon Petrus Jonas son,
Musik: Tore Karlsson 2008 (82 år)

Inför Reformationsdagen

2011-02-26T21:58:00.008+01:00
Påskvänner!

Nog kan jag som många andra reta mej på diverse amatörpsykiatriska diagnoser och annat som Dag Sandahl strör omkring sej. Ibland är han riktigt ful i retoriken, men han får också in en del fullträffar. Bara att medge.

Den här texten om kyrkoherde Stefan i Tvååker, den här om dopet som lurendrejeri och den här om Biskop Johansson och Skriften ger definitivt oss "lågkyrkliga" och närapå "frikyrkliga" EFS-lutheraner en del att tänka på. Läs och tänk själva! Fattar inte riktigt vad han menade med de gammalkyrkliga på Västkusten och Reformationsdagen, men nog vore reformationen både värd att fira och att faktiskt - utifrån vår situation och i vår mån - upprepa!

Ecclesia semper reformandum. (Nota bene re-formandum. Non de-formandum).

Världens furste är ju dömd
och hans makt är tömd.
Han på ett huvudhår
oss skada ej förmår:
ett ord kan honom fälla.

Flytt från Kyrkans Hus och 36 miljoners-utköp

2011-02-26T21:24:00.007+01:00
Påskvänner!

Samtidigt som EFS av kostnadsskäl definitivt bestämmer sej från att flytta ut ur Kyrkans Hus till f.d. Lärarhögskolan i Uppsala, se www.efs.nu, så får vi av Kyrkans Tidning (tack!) veta hur mycket dyra utköp av personal kostar Svenska kyrkan centralt (hur det ser ut i församlingarna är inte inräknat).

Vår missionssekreterare "Präst-Erik" konstaterar på Twitter (dit han tycks ha flyttat, kan sakna hans blogg ibland) att 36 miljoner är 3 gånger EFS utlandsbudget. Fast då räknas förstås utlandsbudgeten på ett år och utköpen på några fler. Men i alla fall.

Ja, se pengar...

Gamaliels råd

2011-02-25T15:11:00.006+01:00
Påskvänner!

Gamaliels råd i Apg. 5 ("vänta och se", typ) för att rädda lärjungarna från förföljelse, har genom tiderna uppfattats positivt av många kristna. Det kom ju som sagt lärjungarna till godo.

Samtidigt har det ofta missbrukats och betraktats som något slags inspirerat Gudsord till försvar för att ingenting göra eller säga gentemot villolärare. Handlar det om att inte fängsla eller piska upp dem (fast gisslade blev lärjungarna i alla fall!) är jag helt med på noterna. Men handlar det om att i skenbar klokhet låta allting utbasuneras oemotsagt, då är jag inte med. (Det skulle dessutom strida helt mot Jesus´ och apostlarnas eget exempel!). Till det alla med pastoralt ansvar eller vanligt enkelt vuxenansvar måste ta ställning till nu, hur pinsamt och skenbart taskigt det än må vara, hör den alltmer extrema queerretoriken. (Det finns givetvis annat).

Jag tror att en del av Gamaliels tankar stämmer på superlång sikt. Till slut är det bara det som är av Gud som kommer att bestå. Men fram till dess består också mycket som inte är av Gud (läsaren ombedes själva fundera ut lämpliga exempel), ofta i tusentals år. Så något slags Gudsord som skulle predika passivitet är det inte fråga om. Men givetvis ska vi alla ta till oss Gamaliels maning: "Se till att ni inte strider mot Gud själv."

Vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå,
vi ska inte rubbas, fasta ska vi stå,
ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

Invid klippan Kristus fasta ska vi stå,
invid klippan Kristus fasta ska vi stå,
ja, liksom träd vid källans klara vatten
fasta ska vi stå.

Bra, missionsföreståndaren!

2011-02-25T14:51:00.012+01:00
Påskvänner!

EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmströms tar biskopsansvar när han i veckans Kyrkans Tidning fokuserar Jesus som kyrkans Hjärtpunkt. Väckande och evangeliskt. Visst är det långt viktigare än andra heta diskussionsämnen, som t.ex. den om Hela Världens namnbyte till ACT Alliance. När det nu ändå inte får heta (eller vara) Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen längre kan det väl få heta ungefär vad som helst, tycker jag i den frågan.

Vill gärna dela med mej av Hakon Långströms fina Sexagesima-psalm (skriven för 10 år sedan och publicerad på nätet med tillstånd av författaren):

Jesus berörde med sina ord,
planen att fängsla till intet gjord.
Utsända männen gripa ej kan.
"Aldrig har någon talat som han."

Vem är den mannen? Någon som vet?
Är han Messias eller profet?
Nej, ifrån Nasaret kommer han.
"Aldrig har någon talat som han."

Se, det som ingen väntat nu sker:
från Galiléen Frälsaren ger
frihet för fångna, ljus blinda fann.
"Aldrig har någon talat som han."

Mannen på väg till Emmaushus
utlägger Skriften, ger den nytt ljus.
Lärjungahjärtan sättes i brand.
"Aldrig har någon talat som han."

Kärlek han talar, ömhet och frid,
ord som kan gripa in i vår tid,
innerligt, varligt och allvarsamt.
Aldrig har någon talat som han.

Jesus, berör mig, säg nu till mig
ord som förvandlar, drag mig till dig,
så jag kan säga av hjärtats djup:
"Aldrig har någon talat om du!"

EFS igår

2011-02-21T14:32:00.005+01:00
Påskvänner!

Hittade just en bild av gamle Stenhammar (Per Ulrik), nåja gamle och gamle, han blev inte så gammal som sin son Wilhelm. Han var arkitekt men hann ändå med att som autodidakt komponera många musikaliska verk, däribland även flera tonsättningar av läsarsånger (jfr den 12 år äldre Gunnar Wennerberg!), och blev t.o.m. invald i Kungliga Musikaliska Akademien. Bifogar en av hans finaste koraler, lämplig bl.a. till SvPs 624 (En dalande dag).

Ingrid Lundström i St Olov.

2011-02-19T18:46:00.006+01:00
Påskvänner!
Ingrid Lundström i St Olov. (Jag glömde be om lov att lägga ut bilden på nätet, men den blev så suddig att Ingrid knappast går att identifiera ;o).

Seminariet handlade om andlig öppenhet i vår tid (men trovärdigt nog inleddes det med rubriken "Allt står inte väl till"), och gudstjänstens tema var "Berörd" - om hur viktigt det är att själv vara berörd av Gud och hans ord för att trovärdigt kunna ge något vidare. Vi sjöng, som synes av psalmtavlan ovan, SvPs 288, 10, 793, 96 och 510 till fint gitarrackompanjemang av Lina (hon skulle ha varit på ett konfirmandläger i vildmarken som inställdes p.g.a. svinkylan).

Vill gärna tacka EFS i Edsbyn och särskilt Carlbergs som bjöd på härlig salladsmiddag i pausen - plus kvällsfika efter kvällsmötet. Underbart! Roligt också att träffa lite Alfta- och Ovanåkerspräster (Moa och Ove). Mina tre barn tackar särskilt för det underbara motions- eller för tillfället lekrummet i källaren.

Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor,
krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!

På kyrkhelg i St Olov med Ingrid Lundström

2011-02-19T15:48:00.005+01:00
Påskvänner!
På kyrkhelg i St Olov med EFS-inspiratören m.m. Ingrid Lundström.

Gnistrande kallt och vackert i Edsbyn, när EFS inbjöd till seminarium och kvällsgudstjänst.

Hur härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!

Två tänkvärda texter

2011-02-19T11:24:00.004+01:00
Påskvänner!

Jag vill till reflektion anbefalla Eva Hambergs/Yngve Kalins intressanta debattinlägg "Vägran att ta till sig fakta påskyndar kyrkans kris."(SPT 4/2011). Liksom Stefan Swärds "Frälsningen har blivit stötande". (Världen idag).
Det är inte bara tänkvärda artiklar, jag vill mena att skribenterna har helt rätt och dessutom uttrycker sanningen om kyrkans kris i Sverige ovanligt väl.
Jag menar vidare att sådana här väktarrop behövs med jämna mellanrum och inte bara är "surgnäll". Jag hoppas att även EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström, känd för sitt positiva anslag och sin missionsiver, också skulle kunna skriva sådana här artiklar - eller i varje fall skriva under dem. Vi har för Jesus skull anledning att tänka positivt, men Jesus både saligprisade och grät över Jerusalem. (Utbringade både leve-rop och ve-rop om man så vill).

Se nådigt till vår kyrka,
o helge Ande god,
giv henne andlig styrka,
sann tro och heligt mod,
att hon Guds ord förkunnar
så mänskor förs till tro,
ej tar ur usla brunnar
som ger bedräglig ro.

Ett folk på väg till himlen
i dopets nådsförbund,
som näring får ur Bibeln
och vid den altarrund
där helig nattvard firas
som Jesus har befallt,
det är den sanna kyrkan
i vilken Gud är allt.

Vi ber: låt oss få vara
av detta folk en del,
en trygg Guds barnaskara
trots brister, synd och fel.
På lag och nåd oss visa,
giv hjälp på vägen hem,
så att vi dig får prisa
i nytt Jerusalem.

(H. Långström)

Ingrid Lundström i Edsbyns St Olov.

2011-02-17T15:19:00.001+01:00

Ingrid Lundström i Edsbyns St Olov.

Kom och se-festival 2011

2011-02-17T15:18:00.001+01:00

Kom och se-festival 2011

Ovanåkers kyrka.

2011-02-17T15:17:00.001+01:00

Ovanåkers kyrka.

Psalmförslag till Septuagesima

2011-02-14T14:00:00.004+01:00
Hej!

Efter en härlig och mycket upp-bygglig sånghelg med Jan Mattsson i Missionskyrkan i Bollnäs får vi väl säga att "glada julserien" definitivt är slut. Redan före påska - "för däremellan kommer fastan". Och på söndag, Septuagesima", börjar den s.k. förfastan med det underbara årsmötestidstemat Nåd och Tjänst. "Det är en nåd att få vara med". Några psalmförslag:

SvPs1986 12: BRIST UT, MIN SJÄL, I LOVSÅNGSLJUD ("till tack för all den nåd som Gud så gränslöst rikt dej gav" och "i ditt rikes tjänst oss tag, o Herre Sebaot!").

SvPs 31: LÅT OSS GLADA OCH I TRO TACKA GUD, TY HAN ÄR GOD

SvPs 282: BAR DU MIN BÖRDA

SvPs 94: DU SOM AV KÄRLEK VARM

SvPs 584: HERRE, SÄND MEJ (THUMA MIMA)

SvPs 291: SÄND AV HIMLENS SOL EN STRIMMA

SvPs 292a: PRIS VARE GUD, PRIS VARE FADERN
(obs dock att Finlandssvenska psalmboken 1986 har en bättre version av v. 3: "Brödet och vinet vi frambär till bordet / gör oss till ett genom dem, genom ordet."

SvPs 280: JESUS, MIN HERRE, DIG VILL JAG ÄLSKA

Och en norsk psalm på samma tema ur Stora Nätpsalmboken):
DU, HERRE, HAR KALLAT MEJ, GLAD VILL JAG GÅ

Chestertoncitat

2011-02-14T11:00:00.004+01:00
Påskvänner!

När man tittar i engelska citatsamlingar slås man av hur stor del som upptas av bokstaven C - där två av Englands största aforistiker huserar: Churchill givetvis, och så - årskamraten Chesterton.

Chesterton avled innan Churchill hann göra sin världshistoriska insats, men som journalist och dygnetrunt-författare hann Chesterton skapa minst lika många träffande formuleringar. Jag har börjat samla en del av dem på bloggen Chestertoncitat. Hjärtligt välkomna även dit! Naturligtvis bör man i första hand gå till hans originaltexter, t.ex. på Christian Classics Ethereal Library, men det är ett sant nöje även att läsa honom på svenska; t.ex. hans klassiker Ortodoxi finns översatt både 1948 (Gebers) och 2008 (Artos bokförlag).

Till det dråpligaste jag läst av Chesterton hör hans karaktäristik av diktare och förnuftsmänniskor:

Överallt kan vi se att människor inte mister förståndet genom att drömma. Kritiker är mer onormala än poeter. Homeros är alldeles tillräckligt samlad och lugn – det är hans kritiker som sliter honom i stycken. Shakespeare är fullständigt sej själv – det är hans kritiker som har upptäckt att han var någon annan. Ehuru evangelisten Johannes såg många egendomliga vidunder i sin uppenbarelse, såg han aldrig några varelser så fruktansvärda som de som sedan kommenterat honom.

Den enkla sanningen är denna: Diktandet är normalt eftersom det flyter fritt på ett oändligt hav, medan förnuftet försöker överfara det oändliga havet och på detta sätt göra det ändligt. Resultatet blir själslig utmattning liksom Holbeins fysiska utmattning. Att acceptera allting är motion, att försöka förstå allting är en ansträngning. Diktaren begär endast hänförelse och expansion, en värld i vilken han kan sträcka på sej. Diktaren önskar bara att få ha sitt huvud i himlen, förnuftsmänniskan försöker på in himlen i huvet. Och det är hans huvud som sprängs.

Glädjens dag

2011-02-13T16:32:00.006+01:00
Påskvänner!

Gud verkar nu! Så kanske tron finns kvar på jorden tills Kristus kommer, eller i varje fall till 2038, nästa gång vi, eller de som lever då, får fira Sjätte söndagen efter Trettondagen!

(Lite märkligt att detta är enda firandet på nästan 40 år, mellan 2000 och 2038 alltså, och att det förmodligen var och blir den enda gången som texterna, med vidhängande kollektböner, bläddras fram i nuvarande psalmboksupplagor - men det är ju fritt fram att läsa den underbara Jesajatexten när som helst under de närmaste 27 åren).

Jag vill också gratulera Egypten till en väl genomförd "hibiskusrevolution"! Vredens dag blir till slut en Glädjens dag (som väl också Herrens dag är tänkt att bli en gång). Det är egentligen fantastiskt så snyggt demonstrationerna på Befrielsetorget sköttes, och att Mubarak kunde tvingas på fall utan att presidentpalatset behövde stormas eller andra större våldsamheter äga rum. Nu ber vi att också den fortsatta övergången till demokrati ska ske fredligt, och att kristna och muslimer ska kunna samverka för ett bättre samhälle. (Jag har redan läst om flera egyptier som sneglar på hur det fungerar i Indien, världens största demokrati).

Nu är "julserien" definitivt över, men idag sjöng vi som ingångspsalm den psalm som i övriga Norden står bland julpsalmerna, men hos oss närmast anses ha begravningskaraktär. Sjung gärna med! Aldrig förstummas tonen från himlen!

1. Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

2. Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följer släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

3. Änglar den sjöngo
först för markens herdar.
Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Dies irae

2011-02-11T09:27:00.006+01:00

Påskvänner!

Jag ser att denna fredag i Egypten utropats till en "Vredens dag", dagen efter att Mubarak högtidligt tillkännagivit att han - sitter kvar. Till september bara, visserligen, men...

Tomas av Celano skrev den berömda psalmen "Vredens stora dag är nära" (Dies irae). Fast den var ingen folklig egyptisk revolution han tänkte på då. Karlfeldt skrev dikten "Om en tillbörlig vrede", och att vara arg på en diktator är nog både rätt och riktigt.

"I denna värld av släta knoddar
som le och buga för en slant,
du späcke dina ord med broddar
och tale hälsosamt och sant."

Man måste lyda Gud mer än människor, och den förföljelse mot oliktänkande som rått i Egypten behövde påtalas på skarpen; dessutom har oppositionen (hittills) skött sitt halvmånadslånga torgmöte snyggt och fredligt.
Samtidigt skriver psalmisten: "Vredgens men synden icke." Det kommer lätt in bra mycket otäcktyg även i en välment revolution (som Churchill skrev om franska revolutionen: "In the name of reason irrational forces were let loose") och Skriften säger ju att "en mans vrede åstadkommer inte vad rätt är inför Gud". Rumäniens avrättning av Ceausescu gjorde inte landets demokratisering snabbare och enklare, som vissa tänkte sej. Men att folket reste sej mot det orimliga förtrycket var i sej självt inte osunt. Och i en demokrati har vi ju lärt oss att kunna arbeta t.o.m. för att få bort och ersätta en överhet som vi samtidigt respekterar som legitim inom en begränsad period och inom begränsade befogenheter!
Nu är Egypten ett enda stort böneämne. Mycket tycks hänga på hur militären ställer sej. Och på att inte ömse sidor blivit så prestigedrivna att framkomliga övergångslösningar bara avvisas. "Vredens dag" - ja, det känns lite som arga leken just nu, åtminstone. Vem ska blinka? Mubarak bör så klart avgå, men när och hur? Är det bra om Omar Suleiman hinner etablera sej som ny härskare före valet?
Komplettering kl. 12: Nu manar militären folket att gå hem - mot att det undantagstillstånd som rått ända sedan Mubarak tillträde ska hävas och att konstitutionella reformer som möjliggör ett fritt och rättvist presidentval i höst ska införas. Nu är frågan: litar folk på detta eller ska det bli en "stormning av Bastiljen" och påföljande blodbad? Vad säger Muhammed ElBaradei, Nawal el Saadawi och andra oppositionella? Vad säger EFS, höll jag på att skriva.

Sällsynt söndag på söndag

2011-02-09T23:06:00.004+01:00
Påskvänner!

Visst gör ni lite extra reklam för kommande söndags gudstjänster? 6 söndagen efter Trettondedagen är en raritet , om än inte alldeles unik: 11 år sedan sist, och 27 år till nästa gång!!! (Undrar om man får vara med om någon till?).

Och vilket härligt tema: GUD VERKAR NU!
Här kommer några psalmförslag (take it or leave it):

VAR DAG ÄR EN SÄLLSAM GÅVA
PRIS VARE GUD! PRIS VARE FADERN, HANS ANDE, HANS SON!
DU FÖR VARS ALLMAKTSORD
KRISTUS VANDRAR BLAND OSS ÄN
DET FINNS DJUP I HERRENS GODHET

Kyrkogångsdagen

2011-02-06T18:36:00.004+01:00
Påskvänner!

Det är väl lite etnocentriskt att tala om Jungfru Marie KYRKO-gångsdag. Ungefär som i psalmen: "...vandrade varligt med barnet i famnen / till KYRKANS kor"?

Samtidigt är det ju kul att vi har en särskild "kyrkogångsdag". Jag utnämner härmed Kyndelsmässodagen till "Svenska Kyrkogångarförbundets" speciella högtidsdag. Har faktiskt seriöst funderat på att i samarbete med Sensus och EFS bilda Svenska Kyrkogångarförbundet och marknadsföra Kyrkans år som en sorts gigantisk Alphakurs, kyrkans främsta pedagogiska satsning! En studiecirkel som träffas söndagar kl. 11, s.a.s., inkl. kyrkfika. (Låter det trist eller motiverande? Vet inte riktigt själv).

Församlingarna utmanar varandra i kyrkogång (nej, konserter gills inte) och ordnar under våren friskvårdande kyrkvandringar till och från gudstjänsten med möjlighet till friluftssamtal om det hörda. Och förbundets särskilda högtidspsalm publiceras nedan:

1. Tio kyrkogångare möttes alla tio,
regnet skrämde en av dem,
och därmed var de nio.

2. Nio kyrkogångare snarkat utan måtta.
En försov sej rätt rejält,
och därmed var de åtta.

3. Åtta kyrkogångare, solen skiner nu.
En for ut till stugan,
och därmed var de sju.

4. Sju små kyrkogångare hade kroppskomplex.
En gick jämt på träning,
och därmed var de sex.

5. Sex små kyrkogångare satt i sina hem.
En blev fast vid teven,
och därmed var de fem.

6. Fem små kyrkogångare, goda råd är dyra:
trägårn måste krattas,
och därmed var de fyra.

7. Fyra kyrkogångare ännu man fick se.
En blev stött på pastorn,
och därmed var de tre.

8. Tre små kyrkogångare fortsatte att gå.
För en var psalmen okänd,
och därmed var de två.

9. Två små kyrkogångare satt i kommittén.
Genast blev de osams,
och därmed var de en.

10. En kyrkogångare bad till Herren då,
tänkte på en ensam,
och plötsligt var de två.

11. Två små kyrkogångare lät Guds Ande styra,
mötte några vänner,
och plötsligt var de fyra.

12. Fyra kyrkogångare stressade med måtta,
läste Bibeln, sjöng och bad,
och plötsligt var de åtta.

13. Åtta kyrkogångare handlar denna text om:
de fick se behoven,
och plötsligt var de sexton!

14. Sexton kyrkogångare hör vi på oss kalla:
Kom, följ med och fira
att Jesus är för alla!

[Övers. fr. norskan, reviderad version 100302]

Prästerna - "Där du är"

2011-02-04T22:34:00.007+01:00

Hade ju tänkt göra lite reklam för EFS:s missionssekreterare (Präst-Erik), distriktsföreståndare i Norrbotten (Präst-Mattias) och, tja, honom vet jag mindre om men säg förre Johannelundseleven (Präst-Niclas) och deras grupp PRÄSTERNA med nysläppta skivan DÄR DU ÄR. Kan beställas på Ginza för 149 kr.

Min reklamtext skulle givetvis ha skrivits före jul, eftersom släppfesten var redan före första advent. Men skivan funkar nog bra även som födelsedagspresent. Dessutom är det lite jul även nu på söndag ;o).

Längre ner i Nildalen frågar man sej också vad som händer

2011-02-03T22:56:00.005+01:00
Påskvänner!

Håkan Arenius uppmanar, tillsammans med egyptiska kristna, till förbön för Egypten. Ja, vad är det som händer? Under alla omständigheter har Egyptens folk enligt gyllene regeln rätt till samma frihet som vi, t.o.m. rätten att rösta fram ett islamistiskt parti. Men ett fritt och rättvist val behöver förberedas väl; därmed inte sagt att Mubarak bör sitta kvar fram till dess.

Säger amatörexperten Andreas som inte förstår mycket mer än att många måste samarbeta för att det här ska bli bra. Både muslimer och kristna. Både egyptier - framför allt förstås - och andra. Visst är det ett böneämne. Ora et labora.
Vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål,
vi ska nå vårt mål en dag.
Ja, djupt inom mej (inom mej)
tror jag och vet:
vi ska nå vårt mål en dag.

Anders Wejryd tänker

2011-02-03T22:27:00.006+01:00
Påskvänner!

Anders Wejryd tänker förhoppningsvis svara på brevet från Mekane Yesus-kyrkan från julafton i fjol. Förhoppningsvis beror dröjsmålet på att ärkechefen tänker. Men deltar EFS i tänkandet och svarandet kring Svenska kyrkans äktenskapssyn? Eller har EFS redan brutit Kyrkans Hus-kontakterna?
Att Anders Wejryd planerar ett nytt Interfaith-möte kanske förklarar att han inte har hunnit svara på Mekane Yesus-brevet. Temat för detta möte, barnens situation, är inte dumt alls. Hoppas att man tar upp både födda och ofödda barns situation - och frågan om övriga världen likt Sverige ska försöka rensa ut dem med Downs syndrom. (Jodå, Sverige är på många sätt ett bra land för barn att leva i, men ska vi inte bli för dryga måste vi även ta upp våra försök till rashygien - och Svenska kyrkans oförmåga att ta upp saken offentligt).
Temat kan man faktiskt koppla även till äktenskapsfrågan. Att leva med en ensamstående förälder eller med två av samma kön är inte ett öde värre än döden (hör det, homofober och "singlofober"!). Men ska en kristen kyrka verkligen förneka att Gud hade en särskild tanke med en mor och en far (Matt. 19)? Och ska Svenska kyrkan 2011 ansluta sej till de politiska partierna också i den närmast gnostiska tanken att även män kan föda barn och kvinnor vara pappor? (Nu när jungfrufödelsen alltmer förnekas finns det ju plats för nya spännande dogmer).

Kyndelsmässodagen

2011-02-03T22:23:00.003+01:00
Här kommer några psalmförslag inför Kyndelsmässodagen (komplettera/kommentera gärna!):

Ingångspsalm:
DEN SIGNADE DAG (v. 1-2) eller
BRIST UT, MIN SJÄL, I LOVSÅNGSLJUD
Lovpsalm:
KRISTUS ÄR VÄRLDENS LJUS
Barnens ljus:
DET LILLA LJUS JAG HAR
Efter predikan:
LJUS SOM LIV ÅT VÄRLDEN GAV eller
VÄNLIGT ÖVER JORDEN GLÄNSER
Avslutningspsalm:
BARN OCH STJÄRNOR eller
DAGEN ÄR KOMMEN (fr.o.m. vers 2 "Gud av Gud Fader, Ljus av ljusens källa")

Tänkvärt av J Lee Grady

2011-01-25T23:34:00.005+01:00
Påskvänner!

9 falska jesusar - och en äkta. Tänkvärt för både "höger" och "vänster".

Kyrkans framtid finns i Hakkas!

2011-01-25T22:39:00.005+01:00
Påskvänner!

År 2009 lades Hakkas församling ner. Hakkas las in under Gällivare församling och fick därmed inte längre söndagliga gudstjänster med därtill avdelad präst.
Men strax därpå återuppstod Hakkas församling. Som gudstjänstgemenskap, inte som administrativ enhet. Som församling i mer nytestamentlig mening.
Underbart! Härliga Hakkas! Gud välsigne er! Ni visar vägen för hela Svenska kyrkan i dessa församlingsnedläggningarnas och -sammanslagningarnas tidevarv. Sånt HÄR tycker jag att EFS ska hjälpa till med på så många håll det bara går.
Sälj bönhusen, men hjälp till med kyrkorna. Jfr S:ta Clara eller Mikaelskyrkan i Uppsala. Friheten blir bara större när kyrkopolitikerna drar sej tillbaka i större administrativa enheter.
"Där två eller tre samlas i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Jesus)

Herren är i sitt heliga tempel,
Herren är i sitt heliga tempel,
Herren är i sitt heliga tempel,
där är vår Gud.

Vi är Herrens heliga tempel,
vi är Herrens heliga tempel,
vi är Herrens heliga tempel,
tempel åt Gud.

På väg till Mellansel nu igen

2011-01-21T16:55:00.004+01:00
Påskvänner!

Är på väg till Mellansel nu igen! Vi får väl se om det fungerar som det ska. Några psalmförslag för söndagen får ni inte, men temat "Jesus skapar tro" är bra.

Ska någon lyckas, så nog är det han.

Gå, du Guds Ande, med ditt bud
till denna jämmerns jord!
Ja, skapa tro hos oss, o Gud,
och säg till den som tvivlar
att frälst blir den som tror!

Text: Ronald Fangen 1941 (36 år) i fängelse, övers. A.H. 1991
Musik: A.H. 1991

Psalmförslag till på söndag

2011-01-14T12:56:00.006+01:00
Påskvänner!

Psalmförslag till på söndag, 2 söndagen efter Trettondagen med temat "Livets källa":

I öster stiger solen opp - fin morgonpsalm med julanknytning, och t.o.m. dagens tema finns nämnt i en av stroferna!

Måne och sol - i anknytning till psaltartexten från Psalt. 19

Ljus som liv åt världen gav - i anknytning till evangelietextens "Vittnesbörd Johannes gav".

Kristus är världens ljus,
han och ingen annan,
född i vårt mörker,
född att bli vår broder.
Har vi sett honom
har vi sett vår Fader.
Ära vare Gud!

Danielplanen nånting för mej, tror jag

2011-01-13T22:52:00.008+01:00
Påskvänner!

God fortsättning! "Nu är glada julen slut, slut, slut / julegranen dansas ut, ut, ut". Då kan det väl vara bra att börja en liten "förfasta" enligt Danielplanen ? Jag har nog länge tyckt att även Rick Warren såg lite fetlagd ut (särskilt jämfört med föregångaren som "megapastor" Billy Graham), men att han ökat 1,5 kilo för varje år han varit pastor i Saddleback Church (30 år) visste jag inte. Tyckte nog att han var lite överentusiastisk för den rätt stötande chipsreklamen nån kompisförsamling hade gjort...

I vilket fall som helst: Daniel, vars bok vi läst här hemma under slutet av förra året, är Bibelns meste vegetarian (åt bara "mos" enligt Karl XII:s bibel, "grönsaker" enligt senare översättningar). Och klarar Rick Warren att gå ner 40 kilo under 52 veckor ska väl jag kunna gå ner 30. (Hm, hm - vad tror du min kära fru?).
Vare sej vi lyckas eller misslyckas - och för att hela projektet inte ska bli lagiskt - får vi påminna oss det ord som en Livets Ord-anknuten lumparkompis ständigt påminde om när vi var mindre framgångsrika: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus." Och maten är liksom kroppen en Guds goda gåva - och just därför värd att behandla med omtanke och (själv-)respekt.

1. Tack o Gud att du ger oss mat,
tack o Gud att du ger oss mat,
tack o Gud att du ger oss mat
just där vi är!

2. Halleluja, prisa Gud,
halleluja, prisa Gud,
halleluja, prisa Gud
just där vi är!
Amen.

En ateists betyg på William Lane Craig

2011-01-02T22:30:00.006+01:00
Påskvänner!

Är inte detta ett ganska fantastiskt betyg på en kristen debattör - från en ateist dessutom! Man får tacka för listan...
Jag tror faktiskt att åtskilliga teologie studerande - och lekmän - inom och utanför EFS borde lyssna till Craig lite mer. Vi behöver inte kunna förklara allting, och även Craig får sina fiskar varma i somliga debatter, men vi behöver inte heller som kristna hamna i rena poesi-fältet. Det går att ge goda skäl för sin tro, om än knappast bindande bevis.

Anna-Karins och Petrus' predikan.

2011-01-01T15:29:00.000+01:00

Anna-Karins och Petrus' predikan.

DSC02396

2011-01-01T15:28:00.000+01:00

GOTT NYTT ÅR 2011!

2011-01-01T00:11:00.004+01:00
Nu har det börjat! Och klockorna i Härnösand avlöses av Luleå! Hej däruppe, nye distriktsföreståndaren Mattias Sundkvist, mina föräldrar och andra! Allt gott!

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid.

Text: Jonathan (Nathan) Söderblom 1910, ngt bearb. A.H. 2009
Musik: A.H. 2009

Var är Jesus?

2010-12-31T08:55:00.014+01:00
Påskvänner!

Jag tror att vi alla, även alla EFS-are, innan året är slut bör läsa och begrunda Jonas Gardells julbetraktelse "Var är Jesus"? Jonas måste för allt i världen sluta betraktas som riksevangelist eller kyrklig exeget, däremot förtjänar han (som sagt) sitt hedersdoktorat för att han offentliggjort vad Svenska kyrkans präster utbildas till. Nämligen - låt oss tala klarspråk nu - till förnekare. Av både Jesu Kristi gudom, försoningen i hans blod och hans återkomst i härlighet till att döma levande och döda.

Det är helt i sin ordning att Jonas Gardell och Christer Sturmark får utrymme för sina tankar i media (och vem har inte tvivlat - varför kommer han inte? - finns det evigt liv eller evig död?). Men varför bara den ene av dem ska kallas till församlingar och benämnas "en väckelsepredikant av Guds nåde" (cit. EFS-aren och biskopen Tony Guldbrandzén, 1942-2010) är för mej obegripligt. Christer Sturmark har ju t.o.m. bättre begrepp om vad som är kyrkans kallelse och "differentia specifika" än vad kyrkomötet och Jonas Gardell har.
Vi ska dock inte sluta "brottas med Gud" - Ann Charlotte Altstadt har helt rätt i att mycket svårt och svart "fuskas undan" av kyrkan [även om hon helt tycks ha missat Guds uttryckliga omsorg om både Kain och Esau - och även om hon minst sagt skruvar till det rejält när hon talar om "Guds gruppvåldtäkter", anm. kl 15.00]. Inte bara i barnbiblar, för övrigt, och inte bara inom vissa teologiska inriktningar. Hur förena GT och NT, hur vara trogna mot uppenbarelsen genom lagen och uppenbarelsen genom evangelium - och konklusionen i Joh. 1:17? Jag känner helt igen mej i Sofia från Piteå och hennes brottning (se hennes senaste bloggposter så förstår ni) och kan bara sörja att så få verkar ha förstått det ohyggliga allvaret i hennes invändningar. Är vi så avtrubbade bara för att vi inte följer Gardell i hans antinomism?
Men innan året är slut kan vi också - Gud ske lov - även ladda ner och lyssna till fil. mag. i datalingvistik och doktoranden i litteraturvetenskap Mattias Agnesunds (1973-2010) insjungning av Jag är främling. Vi får väl - med Mattias själv - erkänna att hans röst inte riktigt når upp till Einar Ekbergs vokala höjder. Men också att den berör våra hjärtan om möjligt ännu starkare.

Kristus, Konung stor
som i höjden bor,
kom och snart ditt rike
fram till seger för.

Jag var i Narnia med Mattias

2010-12-28T11:44:00.012+01:00
Påskvänner!

Läs Narnia-artikeln där Mattias Agnesund börjar så här: "Jag har varit i Narnia." Mattias dog igår, samma dag som jag och mina två äldsta barn var i Edsbyn och såg filmen om "Kung Caspian och skeppet Gryningen". Med 3D-glasögon. (Vísst måste det - apropå det Agnesund skriver om Ward - vara planeten Neptunus som präglar den boken/filmen ;o)
Jag var också i Narnia den där gången på Örebro Missionsskola 1998. En fantastisk vecka med en fantastisk föreläsare (Michael Ward) - och naturligtvis minns jag också Mattias som rullade runt med sina slangar och apparater och otroligt nog var med nästan överallt (alltså även i skogen!).
Jag träffade honom aldrig mer "lajv", men läste desto mer av honom nu under 2000-talet, bl.a. den fantastiska och djupt tänkvärda Ekberg-biografin Blott en afton bor jag här. Filmaren Tom Alandh gjorde i samband med den en dokumentärfilm med samma namn om Mattias Agnesund och hans liv. (Hoppas SVT visar den i repris). Mattias var en viktig röst i både teologi-, kultur- och samhällsdebatt, inte minst som försvarare av människovärdet. Läs gärna Carl-Henrik Jaktlunds text om Mattias i dagens Dagen. Men läs också Mattias´ egen blogg med adventskalender, t.ex. lucka 13 om ljuset i tunneln, som jag kände igen mej själv så väl i (trots avsaknad av direkta handikapp). Vad härligt att den finns kvar i cyberrymden!
Men Mattias hann tyvärr inte göra klart sin doktorsavhandling om Sven Lidman - hans doktorandtjänst skulle gå ut nu våren 2011 och han ville så gärna "knyta ihop säcken". Vi är nog många som gärna skulle vilja läsa även en ofullbordad bok om "Pilgrimen Lidman". Kanske valda delar kan publiceras? Fast jag vet ju att doktorsavhandlingar - och särskilt de två teoriavdelningar som färdigställts - sällan är riktigt läsbara för den breda allmänheten. Det är nog biografin över Ekberg som är och förblir Agnesunds "Magnum Opus".
Vila i frid, Mattias! Vi ses - inte i Narnia, men i "Aslans (=Lejonets) rike".
Jag är främling, jag är en pilgrim.
Blott en afton bor jag här,
blott en afton bor jag här.

Dagens Lösen 2011

2010-12-25T23:06:00.002+01:00
Påskvänner!

Vill gärna göra lite reklam för världens äldsta och mest sålda andaktsbok: Dagens Lösen. Köp den via nätet eller ännu hellre via din lokale bokhandlare (så att boken exponeras för ännu fler presumtiva köpare).

Lästips vid adventstidens övergång till jultid

2010-12-25T23:00:00.005+01:00
Påskvänner!

Hon är inte dum, Anna Sophia Bonde. Men den här krönikan i Dagen är väl alldeles ovanligt bra skriven?

Jesus är gåvan, given åt jorden.
Gud denna gåva åt syndare ger.
PS. Per Mases avled igår julafton. Vila i frid. Nu tillhör du varken svenska eller romerska kyrkan, bara den heliga, katolska och apostoliska kyrka vi bekänner i Credo. DS.

Julnattsgudstjänst i Rengsjö kyrka.

2010-12-24T23:08:00.002+01:00

Julnattsgudstjänst i Rengsjö kyrka.

Välkommen, julafton, härliga, klara,
du tänder ljus uti hjärta och tjäll!
Lovsången ljuder från änglarnas skara,
genom århundraden hörd i kväll.

Besinningsfulla - eller svikare?

2010-12-21T06:20:00.010+01:00
Påskvänner!

Läs Dag Sandahls bloggtext om "De besinningsfulla". Tänkvärd inför såväl jul- som våravslutningar i kyrkan. Och, som Sandahl är inne på, även inför begravningar, dop, julottor m.m.
Det är klart att man kan tala bibliskt utan att nämna kodorden "Gud" eller "Jesus". Esters bok i Bibeln är ett vackert exempel på detta. (Där Gud är ständigt närvarande som den ende hjälparen och den man måste lyda mer än människor - och där Ester gestaltar Jesus på ett fantastiskt sätt, när hon med livet som insats går in i "det allra heligaste" rädda sitt folk). Men som regel förfuskas antingen budskapet - om jag inte alls berör inkarnationen och räddningen från mörkrets makt - eller den sekulärhumanistiska överenskommelsen, för om jag de facto alluderar friskt på evangeliet och talar om t.ex. "ljuset" istället för "Gud" eller "julens barn" istället för Jesus blir jag ju bara uppfattad som sofist. Då är det rakare att säga att vi är i kyrkan nu och i kyrkan handlar det - precis som själva julen gör - om Jesus. Take it or leave it.
Det enda raka är naturligtvis att skolan håller en "officiell" julavslutning i skolans lokaler, men att alla elever och föräldrar som vill kommer överens med församlingens präster om en frivillig (men troligen välbesökt) fortsättning i kyrkan, med all den musik och julandakt som parterna själva kommer överens om. Utan inblandning av staten eller Ateistförbundet Humanisterna.

För om prästerna är beredda att - nb i sin egen kyrka! - medverka med munkavle framstår de ju som något slags gisslan som man kan pressa hur långt som helst, och som inte har bestämda åsikter om någonting. (Jfr brudparet i Adam och Eva som fick prästen att lova att inte tala om Gud - eller den kyrkliga(!) begravningen jag själv medverkade vid i fjol höstas när bibelorden byttes ut mot "visdomsord" och fjärde versen i "Lär mig du skog" ströks helt och hållet). Pastorstypen har fått sin klassiska beskrivning av Hans Alfredsons ringare:

Missionsföreståndarens julhälsning

2010-12-21T06:06:00.003+01:00
Påsk- och julvänner!

Nu när vi ändå är inne på julhälsningar har inte bara Andreas Holmberg på Dagen utan även Stefan Holmström "på EFS" en hälsning att framföra via ett litet filmklipp. Nåja, inte så litet, nästan 5 minuter. Skulle vi landet runt inte kunna lägga ut fler små minipredikningar av den här typen? (Jag vet att det görs, men det är ju jättekul!).

Än faller mörker med skuggor så tunga
över oss alla - båd gamla och unga.
Dock blir det ljust, och vid julen vi sjunga,
sjunga om Jesus, om frälsningens dag.

Vilket fint namn han har!

2010-12-20T11:40:00.003+01:00
Lucka 20 i Dagens adventskalender
Andreas Holmberg, utvecklare på Improove och Dagen.se, hälsar er i dag välkomna till Dagen.se:s adventskalender. (Fast jag måste ju säga att jag är tacksam över att kunna fira en vit jul utan att behöva åka hundratals mil till den exotiska Norden ;o).

Visst klarar ni förresten frågan om "den klassiska svenska vinteridrotten"? (Ledtråd: Hälsinglands nationalsport).

Prenumerera på Budis (gratisreklam!).

2010-12-20T11:37:00.002+01:00
Påskvänner!

Ni prenumererar väl på Budis (Autogiro 30kr/mån, så att det knappast märks)?

Prenumeration
Gunnel Karlsson
prenumeration@efs.nu
018-16 98 28

Prenumerationspriser

Ett provexemplar: Gratis!
Halvårsprenumeration: 230 kronor
Helårsprenumeration: 420 kronor
Taltidning: 470 kronor
Helårsprenumeration, student: 360 kronor

Beställ prenumeration på nätet. JAG VILL PRENUMERERA!

EFS Bollnäs har haft adventssamling

2010-12-20T10:51:00.002+01:00
Påsk- och julvänner!

Har visst glömt att berätta om Bollnäs EFS´ adventssamling (med julbord och allt!) hos Hamréns på Timmervägen. Klart mysigt - inkl. Margits reseberättelse från Israel.

Glömde dock kvar alla EFS-psalmböcker (med storstil) som vi fått från Rengsjö församling ;o). Det blev en rejäl påse att avhämta några dagar senare. Storstilsböcker i all ära, men de blir rätt tunga ;o).

I gamla storstilspsalmboken (1986-2003) Sionstoner på nätet kan vi fortfarande sjunga Elisabeth Mays fina jul- och trettondedagspsalm om

Jesus, vår Konungs, himmelska rike.

Vinterblommor.

2010-12-14T10:41:00.001+01:00

Vinterblommor.