Missionsdagen - Mors dag

Påsk- och pingstvänner!

Mors dag och Missionsdagen - två vackra "tillnamn" denna Heliga Trefaldighets dag. August Michael Posses fina svenska version av treenighets- och missionspsalmen Du för vars allmaktsord passar bra idag. Även Brorsons psalm Vår Fader, låt ditt starka ord passar (tyvärr) fortfarande bra att be. Bifogar båda två.

Ge gärna en extra gåva till Efs mission idag (du får missionstidningen Budbäraren på köpet!). Till mors och till Frälsarens ära! "Missionen är en sak som ska gå framåt om än allt annat måste gå baklänges" sa västkustprästen Henrik Florus Ringius.

Kan även (så här sista söndagen med stränga restriktioner) rekommendera söndagsmässan i S:ta Clara och söndagskvällsbönen med Efs riks kl 18-19 .

1. Du för vars allmaktsord

mörkret från öde jord

förr tvangs att fly,

se, än är jorden skum,

öde är månget rum;

sänd evangelium,

låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd

framgick ur natt och död

skapelse ny,

du som gav blinda ljus,

löste ur fångahus,

stillade stormens brus,

låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,

åter en pingstvind giv,

väckelse ny.

Låt dina vingars slag

höras ännu i dag,

töcknen från jorden tag,

låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,

som ej av skiften vet,

eviga ljus,

bjud genom vågors svall,

starkt som basuners skall,

vida kring världen all

ditt: "Varde ljus!"

1. Vår Fader, låt ditt starka ord

ta makten på vår jord!

Ja, kom och se din örtagård

som full av tistlar står!

Visst finns din gröda där,

men o så tunn den är!

Så lite den din kraft har känt

i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill

och se hur det står till!

Av döpta vimlar Norden än,

men tron, var brinner den?

Vad hjälper det vi vet

vad du för världen led,

när vi ej satan står emot

i tro på vad du gjort!

3. O helge Ande, du vår skatt,

dej ber vi dag och natt

om samma tro och samma kraft

som dina vittnen haft,

då kristenheten stod

med stark och stadig rot,

med frukt som alla kunde se

- o Herre, låt så ske!
 

Det unika med Jesus

Påsk- och pingstvänner!

Det här är riktigt, riktigt bra - ska vi evangelisera och missionera måste vi börja "synka versionerna". Vad är det faktiskt vi tror, lär och bekänner, och försöker sprida till våra medmänniskor? Dessa medmänniskor kan f ö gärna själva lyssna direkt till Stefan - vill man veta vad kristen tro handlar om är det här mycket informativt.

Fira missionen på söndag!

Påskvänner!

Klart vi som har mammor ska fira dem på söndag! Gärna med en gåva till missionen! Men Söndagen efter Pingst, Heliga Trefaldighets dag, är faktiskt också sedan 1983 Missionsdagen - den av de tidigare fyra s k böndagarna som helt skulle ägnas missionen förlades då till just Heliga Trefaldighets dag, då missionsbefallningen läses som dagens evangelietext en av årgångarna. 

Så oavsett om den råkar vara Mors dag eller inte tycker jag att Efs ska satsa på att i fortsättningen lyfta fram Heliga Trefaldighets dag som just Missionsdagen (tillsammans med traditionella Trettondedag Jul)!

Stavangerbiskopens pingstpsalm

Påsk- och pingstvänner!

Har ni märkt att präster och låg- och frikyrkliga gärna siktar på kommande söndags texter? Det var någon präst som sa att så fort söndagens gudstjänst var över började han läsa in sej på kommande söndags texter. Det gäller även många låg- och frikyrkliga lekmän (Efs-are?) som på olika sätt ska leda andakter och bibelstudier och välja psalmer till dem. 

Medan hög- och gammalkyrkliga lekmän på ett helt annat sätt fortsätter idissla söndagens tema, texter och predikan under hela veckan, i morgon- och aftonböner. Söndagen är ju första veckodagen.

Vanligtvis tycker jag att det är en fri sak hur man gör, och jag brukar inta en medlande hållning där man gärna får anknyta både till förra söndagen och den kommande under veckoandakter och liknande. Men just nu i samband med pingst skulle jag önska att vi inte så fort gick vidare, utan lät pingsten, som ju tidigare firades med både Annandag, Tredjedag och Fjärdedag i våra kyrkor, få lysa med sin röda färg ett tag till, även om vi självklart ser fram emot Missionsdagen som i min upplaga av Luthers Kyrkopostilla kallas Söndagen efter Pingst eller Heliga Trefaldighets dag.

Jag hade gärna fått med biskop Sigurd Lundes pingstpsalm i vår svenska psalmbok. Men jag tar den så här istället denna Fjärdedag Pingst:

1. Dina löften är många, din trofasthet stor,
vi vill tacka, vi vill lovsjunga dej
för att du är vår Skapare, mäktig och god,
och för att du aldrig ljuger, o nej!
Herre, led du oss fram,
låt oss bli till hjälp för dem
som vi möter på vandringen hem.
Ge oss ljus till att se,
gör oss villiga att be:
fyll vårt liv med din Ande, o Gud!

2. O Guds Ande, gör klart vad som hindrar ditt verk,
visa synden så vi ser: den är vår!
Vår förtröstan på Frälsaren uppväck och stärk
- den rättfärdighet vi får, den består!
Herre, led du oss fram...

3. Låt oss se Herren Jesus, hans godhet och makt,
att han lever än och verkar i dag,
att hans död och uppståndelse, så som han sagt,
ska ge kraft och mod till den som är svag.
Herre, led du oss fram...

4. Dina gåvor är många och rik är din nåd,
Herre, välj åt oss de gåvor du vill!
Lär oss bruka dem rätt och förvalta dem så
att det märks att vi vill höra dej till!
Herre, led du oss fram...

5. Lär oss älska varandra och se vad det är
du har tänkt med att vi bor där vi bor!
Hjälp oss vittna om Jesus i vardagen här,
låt ditt ord nå ut till hela vår jord!
Herre, led du oss fram...

Text och musik: Sigurd Lunde, sv. övers. Andreas Holmberg 1991

S Lunde:

Ur Luthers predikan på Fjärdedag Pingst

Påsk- och pingstvänner!

För er som vill fira även Fjärdedag Pingst, enskilt eller tillsammans, kommer här dagens texter från de 700 år dagen firades i Sveriges kyrkor: Apg. 5:12-16 och Joh. 6:44-51.

Psalmförslagen i 1697 års koralbok är lutherpsalmerna Var man mån nu väl glädja sig, Kom Helge Ande Herre Gud och Dig, helge Ande, beder vi, samt (av annan författare) Jesus allt mitt goda är.

I sin kyrkopostilla avslutar Martin Luther sin predikan över Fjärdedagens evangelium så här:

För denna gång låt oss här betrakta hur nådig och mild Herren kommer, och själv erbjuder sig åt oss, ja, sitt eget kött och blod, och det med så vänliga ord, att hjärtat därigenom måtte kunna bevekas till att tro på honom, nämligen att detta bröd, hans kött och blod, som han tagit av Jungfru Maria, det är oss givet för att han skulle smaka döden i vårt ställe och utstå helvetets kval, samt bära synden såsom sin egen, den synd han dock aldrig hade gjort. Detta gjorde han frivilligt, och har upptagit oss såsom bröder och systrar. Om vi nu tror detta, så gör vi den himmelske Faderns vilja, som inte är annat än att vi tror på Sonen, såsom Kristus själv säger just före detta evangelium: Detta är hans vilja som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv (Joh. 6:40).

Alltså är det nu klart: den som har tron till detta himlabrödet, till Kristus, till detta kött och blod som han här talar om, att det är honom givet och är hans eget, och tar emot det såsom sin egendom, han har redan gjort Guds vilja och ätit av detta himlabrödet, såsom Augustinus säger: "Tro, och du har ätit." Om denna andliga nattvard talar hela Nya testamentet, och i synnerhet Johannes på detta ställe. Altarets sakrament är ett Testamente och en förvissning om denna rätta nattvarden, varmed vi skall stärka vår tro och vara försäkrade, att denna lekamen och detta blod som vi undfår i sakramentet, har frälsat oss ifrån synd och död, djävul, helvete och allt ont, varom vi på annat ställe mera talat och skrivit.

Men varav ska en människa pröva och märka, att hon också hör till detta himlabröd, och är bjuden till en sådan andlig nattvard? Hon behöver bara ge akt på sitt eget hjärta: finner hon det så beskaffat att det gläder sig över Guds löften, och stadigt tror att hon också är en som detta ätandet tillhör, så är hon det förvisso också, för som vi tror, så sker det oss. En sådan låter sig också genast vårda om sin nästa, hjälper honom såsom sin broder, räddar honom, giver, lånar, tröstar och gör honom ej annat än vad hon ville att man skulle göra henne. 

Allt detta kommer därav, att Kristi välgärning så uppfyllt hennes hjärta med mildhet och kärlek, att hon har sin lust och fägnad av att hon kan och får tjäna sin nästa. Ja, det gör henne ont, när hon ej har någon som hon kan bevisa gott. Dessutom blir hon mild och ödmjuk emot var man; hon frågar ej efter världsligt prål, hon låter var man vara vad han är och förtalar ingen, utan uttyder allting till det bästa, och när hon ser sin nästa fara vilse, att det fattas honom tron, kärleken och ett rättskaffens leverne, så beder hon för honom, och det gör henne hjärtligen ont när hon ser någon förgripa sig emot Gud och sin nästa. Med ett ord: roten och saften är god, ty hon har sitt fäste i ett frodigt och fruktsamt vinträd, i Kristus, och därför framalstras även sådana frukter hos henne.

Men om någon inte har tron, och inte är lärd av Gud, inte heller äter av detta himlabrödet, så bär han sannerligen inga sådana frukter. Ty där dessa frukter inte finns, där är säkert ingen rätt tro. Därför lär oss S:t Petrus i 2 Petr. 1:10 att vi med goda gärningar skall göra vår kallelse till saligheten fast och viss. Han talar där egentligen om kärlekens verk, som är att tjäna sin nästa och låta sig vårda om honom, såsom om sitt eget kött och blod.

Detta vare nu nog sagt över detta evangelium; vi vill nu bedja Gud om hans nåd.

Och föreslagen bön på Fjärdedag Pingst är i 1695 års psalmbok (här språkligt något reviderad): Vi tackar dig, Herre Gud, himmelske Fader, för att du har sänt det sanna livets bröd, vår Herre Jesus Kristus, hit till oss, så att vi ska tro på honom och genom tron leva evinnerligen. Men eftersom vår svaghet är så stor att vi inte kan komma till honom utan dig, ber vi dig ödmjukt att du ville upplysa oss med din helige Ande och genom honom och Ordet dra oss till dig och genom de heliga sakramenten styrka oss i tron, så att vi må bli lärda och fasta däri och på den yttersta dagen uppväckta till evinnerligt liv. Genom samme din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Ur Luthers predikan på Tredjedag Pingst

Påsk- och pingstvänner!

Kyrkoherden i Hedvig Eleonora Anders Carl Rutström från Luleå, som fyller 300 år i år, behövde, likt generationskamraten och hovpredikanten Anders Nohrborg med sin berömda postilla (med predikningar för alla tredje- och fjärdedagar jul, påsk och pingst), aldrig uppleva den s k Stora helgdöden som berövade oss ca 20 helgdagar på ett bräde. Bl a alla de särskilda apostladagarna, t ex S:t Andreas dag den 30 november, då Rutström föddes och fick apostelns namn tillsammans med den tre år dessförinnan stupade konungens.

Men vi som lever efter Stora helgdödens tid kan faktiskt våga vägra sluta fira pingst i förtid! Särskilt just under pingsttiden passar det ju bra att församlingen möts till enkla gudstjänster (kanske i hemmen?) några dagar i följd. Idag är det alltså Tredjedag pingst, och enligt 1697 års koralbok med evangeliebok är det följande texter och psalmer som gäller idag: Epistel Apg. 8:14-17. Evangelium Joh. 10:1-10. Särskilt föreslagna psalmer är (förutom de allmänna pingstpsalmerna) Gud har av sin barmhärtighet, Kom Helge Ande, Herre Gud och Jesus är min vän den bäste. 

Även i min gamla kyrkopostilla (Luthers alltså) finns det en predikan för Tredjedag Pingst (ja, två t o m!). Den avslutas med nedanstående strålande appell till trosfrihetens försvar. Visst misslyckades det "lutherska" Sverige länge att följa honom här - tänk bara på 1686 års kyrkolag och konventikelplakatet från 1728! - ja, somliga superlutheraner har ju nästan verkat beredda att av "en harkling från Luther själv" göra en trosartikel. Men ord som dessa av Luther har varit ett starkt stöd för både Efs och frikyrkorörelsen när det gäller att själva läsa Skriften och pröva förkunnelsen (också Luthers):       

Jesus sade: Och sina egna får kallar han vid namn, och leder dem ut. Och när han har släppt ut sina egna får, går han före dem, och fåren följer efter honom, ty de känner hans röst. Men den främmande följer de inte, utan flyr ifrån honom, ty de känner inte deras röst som är främmande. (Joh. 10:4-5)

Ur Luthers predikan för Tredjedag Pingst: 
"I dessa ord är två ting som väl bör märkas: 1) Friheten till att tro och 2) Makten till att undersöka. 

Ni vet ju att våra själamördare har avspisat oss med det som möten, lärda män och stora doktorer fastställer och beslutar: det måste man hålla för gott och inte undersöka om det är rätt eller inte. Däri har de blivit så säkra på sig, att de nu påstår (som man uppenbarligen ser) att folket, vid risk för bannlysning, bör ta för gott allt vad de säger. Men här måste du ta ett spjut i handen och göra ett hål på deras sköld med, ja, deras beslut ska bli dvärgnät, och man ska ta tillbaka det svärd från dem, som de har rövat från oss, och rikta dess udd mot dem själva.

Märk därför väl, att fåren äger makt att undersöka det som man föreställer dem, och att de bör säga: Vi har Kristus till Herre, och framför alla djävulens och människors ord vördar vi hans ord; det vill vi förstå och undersöka huruvida Påven, Biskoparna och flera sådana kaxar gör rätt, eller inte. Ty Kristus säger här att fåren dömer och känner vilken röst som är den rätta eller inte. Nåväl, har de beslutat och fastställt något, så vill vi se efter om det är rätt, och döma därom efter den makt att döma som är lämnad åt varje kristen särskilt, ja, som ej är oss given av människor, utan av Gud själv. Ty så gör också de naturliga fåren, så att de flyr en främmandes och håller sig till sin herdes röst.

Härmed ogillar alltså Evangelium alla möten och alla påvliga stadgar, och lär att vi inte ska ta emot något utan undersökning, eftersom vi har makt att undersöka, och den makten tillhör oss ännu i denna dag. Men de har tagit svärdet ut ur våra händer, så att vi ej kunnat göra utslag i någon lära, utan har måst låta allehanda läror tränga sig in. Därför lär det väl göra dem ont i magen, att vi vill ta tillbaka svärdet från dem. Men man måste sannerligen ta det tillbaka, inte med våld, utan med ordet, och därför våga allt vad vi har, och säga: Jag är ett Guds får, hans ord vill jag ha och anamma; om ni ger mig det så vill jag hålla er för herdar. Men om ni sätter för mig någon bilära, och inte ger mig rena Evangelium, så vill jag inte hålla er för herdar, ej heller höra er röst. Ty det ämbetet, som ni berömmer er av, sträcker sig ej vidare än så långt ordet går. Finner vi nu att någon på detta sätt är herde, så ska vi ta emot honom; varom icke, så ska vi avsätta honom från ämbetet, ty fåren bör känna och urskilja herdens röst. Ger han inte rätt bete, så bör man ta staven av en sådan herde, och hatten av en sådan biskop, ty en med pärlor besatt hatt och en med silver beslagen stav gör ingen till herde, utan omsorgen om fåren och deras bete.

För att inga göromål måtte komma under omprövande, har de trängt sig till den myndigheten, att de kunnat ta svärdet ifrån oss, eller beröva oss rättigheten att undersöka, så alldeles att vi utan undersökning har måst anta allt som de föreställt oss, och det har nu snart kommit så långt med detta, att man av enbart en harkling från Påven är färdig att göra en trosartikel. De har jämväl föregivit, att överheten äger rättighet att förelägga sina undersåtar vad de behagar, utan att andra ska undersöka och döma därom, och det har haft en så faslig skada till påföljd, att om vi inte vore kristna skulle vi väl önska hundra tusen svärd över en enda Påve. Detta vet de också själva, och därför försvarar de med all makt sina lagar och stadgar. Ty om de skulle låta gemene man döma om dem, så torde deras stadgar måst stå tillbaka, och de måst predika Guds rena ord; men då bleve också deras buk smalare och dessa hingstarna inte så många.

Därför: beväpna er med detta ord, så att ni hugger sönder och genomränner allt det som inte är överensstämmande med Guds ord. Ty makten att döma tillkommer fåren, och inte endast predikanterna. Därför har ni frihet att undersöka och döma om allt som predikas. Ty hade vi inte den makten, så hade Kristus förgäves sagt i Matt. 7:15: 'Vakta er för de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder, men invärtes är glupande ulvar.' Vi kunde ju inte vakta oss, om vi inte hade makt att döma om deras lära, utan hade måst acceptera allt som de säger och predikar.

Det andra stycket visar hur man inte bör tvinga någon till tron; ty fåren följer den de känner men flyr de främmande. Nu vill Kristus att man inte ska tvinga någon, utan låter var och en följa av frivilligt hjärta och lust, och inte av fruktan för skam eller straff. Man bör låta ordet gå ut och uträtta alltsammans. Vinner man därmed deras hjärtan, så kommer de väl självmant. Tron går inte av hjärtat, såframt det inte har Guds ord. Därför är vår tids herrar galna och rasande, i det de tar sej före att med makt och med svärd driva folk till tron, ty Kristus vill här att fåren ska komma självmant, därigenom att de känner hans röst. Men med utvärtes tvång kan man inte tvinga eller vinna hjärtat, såsom Påven med sina lagar har nödgat folk till skrift och nattvard. Kristus vill ha det fritt: han hade också kunnat bruka tvång, men han ville uträtta det med sin ljuvliga och kärleksfulla predikan. Den som följde med, han blev därvid, och lät ej rycka sig därifrån. Men dessa vill med svärd och eld, det är med ursinnighet, uträtta allt. Därför märk väl: man bör bara låta Guds rena ord ha sin gång, och sedan låta dem som man därigenom vinner följa med fritt; ja, då lär de väl frivilligt och av sig själva följa med.

Men därmed vill jag dock inte ha det världsliga svärdet avskaffat; ty det kan så hålla styr på folk, att de förblir i fred, och ej gör andra skada. Därför måste det blänka och brukas för de arga skalkar, som ej aktar på något Guds ord; men ingalunda kan det tvinga hjärtat och bringa det till tron. Därför måste svärdet bli stilla i trossaker. Där måste man gå in genom dörren, predika ordet och göra hjärtat fritt. Och på det sättet för man folk till tron, och annars inte. Det finns ju två slags regementen, nämligen över de fromma och över de onda; de fromma leds och kommer till rätta genom ordet, men de onda måste man hålla i ordning med svärdet.

Kristus förklarar själv sina ord när han säger: 'Jag är dörren in till fåren, och alla de som kommit före mig är tjuvar och rövare.' Därmed menas inte de som var sända av Gud, såsom profeterna, utan de som har kommit okallade, av sig själva, som berövar Gud äran och med sin falska lära dräper eller rövar bort människosjälar. 'Den som går in genom mig ska bli salig och ska gå in och ut och finna bete.' Här talar Kristus om den kristliga friheten, som består däri att de kristna nu är fria ifrån förbannelsen och lagens tvång, och kan hålla lagen allt eftersom de ser att kärleken till nästan och dess nödtorft kräver det.

Det gjorde också S:t Paulus: när han var hos judarna höll han lagen med judarna; hos hedningarna höll han den så som de höll den, såsom han själv säger i 1 Kor. 9:19-23: 'Fast jag är fri för var man, har jag likväl gjort mig till var mans tjänare; för att jag må vinna dess flera. För judarna har jag blivit såsom en jude, fr att jag ska vinna judarna; för dem som är under lagen har jag blivit som en under lagen, för att jag ska vinna dem som är under lagen. För dem som är utan lag har jag blivit som om jag vore utan lag (fast jag inte är utan Guds lag, utan är i Kristi lag), för att jag ska vinna dem som är utan lag. För de svaga har jag blivit svag, för att jag ska vinna de svaga; jag har för var man blivit allehanda, för att jag ska få göra några saliga. Men sådant gör jag för evangeliets skull, för att jag ska bli delaktig.'

Detta kan tjuvar och mördare, de falska predikanterna och profeterna, inte göra; de uträttar inte annat än att de stjäl, mördar och fördärvar. Men Kristus, den sanne och rätte herden, kommer allenast till det ändamålet att fåren ska ha liv och övernog. Detta vare nu nog sagt över detta Evangelium. Vi vill härvid låta det bero och bedja Gud om nåd att rätt förstå och fatta det."

Glad Pingst!

Påsk- och pingstvänner!

Så här på Pingstdagen behöver vi blåfrusna nordbor verkligen värmas och tändas av Andens eld. Jag låter Rosenius predika för oss i dagbetraktelsen för den 23 maj. Det är Jesus allting handlar om, även vid pingst, Herden som likt Hjälparen (de är ju ett) "talar stundom varning, stundom tröst":

"Förbli i mej! — Förbli i min kärlek!" (Joh 15:4,9)

Det måste ligga något särskilt viktigt i dessa ord, eftersom Herren själv så ofta upprepar dem. Det är inte mindre än tio gånger efter varandra, som Herren i Joh. 15 använder det ordet om blivandet i Honom, varav var och en må betänka med vilket allvar och nit vår Frälsare vill inskärpa denna sak hos oss, och hur övermåttan viktig den måste vara, då han så ofta upprepar ett och samma ord. Då måste det också vara oss av stor vikt att fatta vad Herren menar.

Ge då akt på hur han talar, och betänk att han inte säger: Förbli i min tjänst, förbli i min efterföljelse, eller förbli i bön till mej — nej, han talar om ett mycket innerligare förhållande då han säger: "Förbli i mej;" "om ni förblir i mej."

Hela det djupa innehållet av detta uttryck lär väl ingen i tiden kunna helt genomskåda eller utsäga. Men så mycket inser vi, att det talar om den allrainnerligaste förening med honom — sådan han också uttryckt den med bilden av grenar i ett träd.

Men vad vi kan förnimma av denna förening och varigenom den uppkommer, det antyder Herren med de förklarande tilläggen: "Om mina ord förblir i er — förbli i min kärlek." Vi förblir i Kristus, då vi förblir i hans kärlek och har hans ord inte bara i huvudet och munnen, utan i hjärtat, så att det utgör vår verkliga tröst.

Ditt förblivande i Kristus och hans förblivande i dej är ofta den allrastörsta hemlighet. Men ge akt på om du lever av Kristi ord och Kristi kärlek. Är det så, då lever du i Kristus, och Kristus i dej. Du kan väl veta med dej, om du har tröst i Kristus, alltså: om du plägar ha bekymmer över dina synder och uselheter och då får din tröst endast genom ordet om Kristi kärlek, Kristi rättfärdighet, Kristi blod, eller om ditt hjärta har tröst av sej självt eller av något ditt görande — ge väl akt på om du har din tröst genom hörande eller genom görande. Då märker du om du lever av tron.

När du med allt eget arbete aldrig kan bli tröstad, utan endast genom evangelii hörande, då märker du, att din tröst kommer av tro. Detta är en punkt så viktig, att den som inte vill vara bedragen nödvändigt måste ge akt på den. Har du ett hjärta som beror och lever av ordet om Kristus, liksom kroppen av lekamlig spis, då förblir du i honom och han i dej; då känner du också hur ditt hjärta innerligen dras till honom, hungrar och törstar efter honom och bara i honom och hans kärlek får tröst och liv.

Vad det vill säga, att vi lever av Kristi kärlek, och att Kristus lever i oss genom tron, det är herrligt beskrivet av Paulus i Gal. 2: "Jag är genom lag död ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud; jag är korsfäst med Kristus. Men jag lever, dock inte nu jag, utan Kristus lever i mig; ty det jag nu lever i köttet, det lever jag i Guds Sons tro, som har älskat mej och utgivit sej själv för mej."

Se här helgelsens rätta liv och rätta kraft! Detta heter: Förbli i mej — förbli i min kärlek. Märk hur aposteln talar: "Jag är genom lag död ifrån lagen — jag lever nu i Guds Sons tro, som har älskat mej."

Se här, du arma själ, vad det är som fattas dej då du är slav under synden, då du väl kan förskräckas, ja, förtvivla för synden, men likväl inte kan rent avsky och hata den, utan synden är väldig över alla dina sinnen och lemmar. Felet är att du inte är död ifrån lagen, inte är fri och salig i Kristi kärlek, utan är invärtes lagbunden och trälsinnad. Hur var det då möjligt att du skulle ha liv och kraft och en helig vilja? "Om en lag vore given, som kunde göra levande, så vore rättfärdigheten sannerligen av lagen." Nej, bokstaven dödar; lagen gör bara  synden levande och "mäktig i våra lemmar att göra döden frukt".

Vill du ha liv och kraft till någon helgelse, så måste du vara "död ifrån lagen" och leva bara i Kristi kärlek. Aposteln sade: Jag är genom lag död ifrån lagen. Först har själva lagen dödat mej, min självverksamhet och inbillning, nämligen då den i mej uppväckte all synd, "besvek mej och dräpte mej därmed" — "och jag vart död" — det var slut med mej, jag förmådde inget mer göra, känna, tänka eller företaga, kunde inte röra ett finger till min frälsning, jag var förtappad, jag var död.

Då kom en annan lag, trons lag, och sade: Tro på Herren Jesus! Evangelium förkunnade mej all Kristi förtjänst, hans död och hans kärlek, och allt för mej, och min ande blev levande; och nu, skild från den gamle mannen, blev jag förenad med honom som är uppstånden ifrån de döda, och "jag lever, dock icke nu jag, utan Kristus lever i mej; ty det jag nu lever i köttet, det lever jag i Guds Sons tro, som har älskat mej och utgivit sej själv för mej."

Det är själva livet i mitt liv, att Guds Son har älskat mej och utgivit sej själv för mej. Detta heter: "Förbli i min kärlek."

Pingstvänner

Påsk- och pingstvänner!

Nu är vi väl allesammans pingstvänner? Och nästa år, 2022, är Annandag Pingst tillbaka som allmän helgdag - underbart

Varje söndag är en liten påskdag - ja, men också en liten pingstdag! "Ty i dess heliga timmar / härlig ur graven Guds Ord uppstod, / nådig till oss kom Guds Ande god. / Därför ska klockorna ringa." (Grundtvig)

Här några extra pingstpsalmer!

Efs årskonferens avslutad

Påskvänner!

Fint reportage om Efs årskonferens av Johannes Ottestig i Dagen! Måste erkänna att jag inte sett så mycket eftersom jag inte varit så ledig, men mycket kan ses i efterhand om man vill. Det är ju större möjligheter än någonsin för ALLA Efs-are att delta, och det är fint att teknikerna verkligen hjälper oss så fint nu under pandemin, men nog saknar man möjligheten att även träffas fysiskt. Nästa år, så! (Hoppas vi). 

Glöm inte att stödja Efs mission i förbön och gåvor! (Bg 900-9903, Swish 9009903)

Kvällsmässa från Efs-konferensen

Påskvänner!

Här kan man följa Efs-konferensen! Om en halvtimme börjar kvällsmässan!

Nu är Wivallius psalmförfattare!

Påskvänner!

Nu är Lars Svensson Wivallius, äventyraren från Vivalla, äntligen psalmförfattare enligt önskemål från framlidne biskopen i Växjö Jan Arvid Hellström! Wivallius´ Klagevisa över denna torra och kalla vår (1642) som inte alls är någon klagevisa utan en bönevisa och lovsång är nu förkortad till ungefär hälften och lätt bearbetad av undertecknad. 

Slit den med hälsan, gott folk! Vi sjöng delar av den under bönevandringen till Enångers gamla kyrka i förmiddags, och åtminstone jag blev glad av den! Wivallius har väl betraktats som en simpel äventyrare, men precis som Bellmans julpsalm ("Du gjorde väl du kom!") är denna både djupt känd och vacker. Ulf Bagges melodi är kongenial. Även de tallösa "Den signade dag"-koralerna går att använda.

Vilken är Efs roll i detta?

Påskvänner!

Undrar vad Efs´ roll har varit i detta? Inkl n´Georg Anderssons. 

Det intressanta är ju att det inte är artikelförfattaren Rune Imberg eller någon likasinnad som "avslöjat" socialdemokraternas kyrkopolitik, utan Jesper Bengtsson - som gillar den - inifrån! 

Men, som sagt, vilken är Efs´ roll i detta? 

När prästen Marianne Blom - som 1992 i en morgonandakt i radions P1 hyllat ormens teologi och syndafallet som en frigörelse, jfr Sabina Koijs betraktelse i Kyrkoalmanackan 2017 på 1 söndagen i fastan - år 1993 blev friad av Stockholms domkapitel med biskop em Stendahl som expertvittne, reagerade Efs inte vad jag kan se. Inte heller när Kyrkliga Förbundet, som anmält henne till domkapitlet, fr o m 1994 fick alla sina prästkandidater avstängda från alla möjligheter till prästvigning i Svenska kyrkan (några har sedan dess prästvigts i Lettland och inom Missionsprovinsen).

Agne Nordlander och Anders Sjöberg lovade dock som biskopskandidater 1994 resp 2003 att prästviga såväl kvinnor som hög- och gammalkyrkliga. Men i socialdemokratisk kyrkopolitik har ingått att utmåla "kvinnoprästmotståndare" (även de i Elm-Bv, t ex dess verkligt evangelisk-lutherske missionsledare Daniel Ringdahl) som kyrkans värsta kättare. Och nu kräver även många inom S att alla prästkandidater ska vara villiga att viga två karlar till äktenskap, och därmed är det Efs´ tur att kallas till rakning. Vilket vi ju såg i Lule stift nyligen, där en biskop med Efs-bakgrund såg sej manad att av liknande skäl avkraga en (kvinnlig!) Efs-präst. Medan min namne stockholmsbiskopen vad jag sett ännu inte ens gjort något försök att avkraga kyrkoherden i Gustav Vasa som öppet promotade det icke-teistiska nätverket "Kristen bortom Gud". 

Att en präst tror att Jesus kan ha ruttnat (jfr artikeln i KT om Västerås stift som "den rebelliska tonåringen") eller att hän tar avstånd från Agnus Dei och offertanken bakom "Guds Lamm som borttager världens synd" (stiftsadjunkt Helene Egnell), ja, t o m ifrågasätter Guds existens som "en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk makt" (kh Åke Nordström), räknas alltså inte som något prästvigningshinder eller något avkragningsskäl. 

Socialdemokraterna kanske inte ens förstår varför sådan teologi ens är uppseendeväckande? Är partiet en elefant i porslinsbutiken? Eller bock i örtagård, som Fritiof Nilsson Piraterns berömda roman heter? (Nä, Centerpartiet är föga bättre och dessutom betydligt inkonsekventare, eftersom Centerpartiet trots allt brukar sjunga det fria företagandets lov).

Hur i hela fridens dagar kom vi dithän? Hade varit intressant med någon respons från n´Georg. Eller att få höra vad martyren Gudina Tumsa i Mekane Yesus-kyrkan (1929-79) som avrättades under det kommunistiska styret i Etiopien skulle ha sagt. Han skulle ALDRIG som K-G Hammar och Jesper Bengtsson ha satt den himmelska saligheten och det jordiska sociala ansvaret i motsats till varandra. Inte apostlarna heller. Inte Efs heller - eller? 

Carl-Henric om det digitala

Påskvänner!

Viktig poäng av Carl-Henric Jaktlund! Vi i Efs Hälsingland hade t ex ett fint bönemöte i går på Bönsöndagen kl 19.00 (med Hans Lindholm, Uppsala, som ledare), som troligen inte kunnat äga rum fysiskt - inte utan stora besvär och resor iaf - och som troligen blir kvar även efter pandemin (åtminstone känns det så just nu). Enkelt för nya människor att ansluta sej är det också.

Hur kan vi ge goda skäl för att tro på Gud?

Påskvänner!

En eloge till Thomas Persson och Hemmingsmarks EFS för den här enkla men tankeväckande videon. Vi kan inte bara titta på William Lane Craig (version för ungdomar här) utan behöver lära oss att kommunicera argumenten - inte bevisen men argumenten - alldeles själva i mötet med människor, alltifrån grannar till barn och ungdomar. (OBS allt som finns till behöver inte ha en orsak - Gud t ex - men allt som har en början måste ha det).

Det här är också mycket tänkvärt:

Nöd 2021

Påskvänner!

Vi har nu möjlighet att swisha till 900 99 03 (bg samma nr) med meddelandet Nöd 2021 om vi utöver vanliga missionsinsatser vill ge en extra gåva till våra just nu särskilt pandemidrabbade vänner i Indien som vädjat om hjälp med bl a syrgas och sängplatser till sjukhuset i Padhar. Ev överskott går till annan nödhjälp, t ex bland  flyktingarna i Tigray.