Påskvänner!
Det är väl ändå typiskt att när en bibeltext från Esters bok äntligen kommit in i kyrkoårets läsningar (och vilket väldigt memento mot "kristna" judeförföljelser det hade varit om den funnits där förr!) så kommer vänsterpartisten Eva Zetterberg och vill ha bort den!
Men Erik J Andersson, f d missionsledare för Elm-Bv, för diskussionen upp på en högre nivå, med blick för Esters Kristus-förebildlighet och samtidigt med erkännande av de problem och utmaningar vi ställs inför när vi läser Esters bok. Passande läsning idag på Ester-dagen f.ö.
Vad säger ni - skulle en modern Efs-are ha svarat annorlunda än Erik? Eller rent av anslutit sig till Eva Zetterbergs syn?
Katekesfråga 169: Vad är det att be i Jesu namn?
söndag 31 mars 2019
Carin Hyving in memoriam
Påskvänner!
Vi hade kanske inte riktigt samma musiksmak, men vi jobbade för samma "koncern". Och vem berörs inte av inledningssången i gudstjänsten ovan, där stora och små, med brister och fel, vill samlas för att prisa vår Herre som är trofast och sann! Carin Hyving, jämnårig med min fru, lovsångsledare i Betel Runemo, är nu hemma hos Herren. I tacksamt minne bevarad här på jorden.
Gud välsigne maken Håcan (han med elgitarren) och deras tre barn. De är visserligen stora nu men saknaden efter Carin måste vara enorm. Jag kan inte ens tänka tanken att mista min Anna-Karin redan, även om vi tror på ett återseende. Döden är förfärlig. Men den är inte det sista.
Sången "En grind av kärlek står på glänt" som Tomas Boström sjunger (fritt efter Charles Wesley) och bibelordet "Bra gjort!" känns helt rätt i Carins fall. Frälsningen är helt av nåd, men det står om de saliga att "deras gärningar följer dem efter". Så tror jag att det är med Carin också. Inte minst med hennes sånger och böcker som vi har kvar.
Jag tänder ett ljus till hennes minne. Hon dog sista dagen med "vintertid" - och vårt hopp och vår tro är att den eviga sommartiden nu brutit in för henne. Den som aldrig hotas av någon "tidsomställning". (SvPs 324). Här fylls vi nu av sorg och saknad - "men så ska där ej vara / för glädjen bor hos Gud", som det står i en norsk psalm.
Vi hade kanske inte riktigt samma musiksmak, men vi jobbade för samma "koncern". Och vem berörs inte av inledningssången i gudstjänsten ovan, där stora och små, med brister och fel, vill samlas för att prisa vår Herre som är trofast och sann! Carin Hyving, jämnårig med min fru, lovsångsledare i Betel Runemo, är nu hemma hos Herren. I tacksamt minne bevarad här på jorden.
Gud välsigne maken Håcan (han med elgitarren) och deras tre barn. De är visserligen stora nu men saknaden efter Carin måste vara enorm. Jag kan inte ens tänka tanken att mista min Anna-Karin redan, även om vi tror på ett återseende. Döden är förfärlig. Men den är inte det sista.
Sången "En grind av kärlek står på glänt" som Tomas Boström sjunger (fritt efter Charles Wesley) och bibelordet "Bra gjort!" känns helt rätt i Carins fall. Frälsningen är helt av nåd, men det står om de saliga att "deras gärningar följer dem efter". Så tror jag att det är med Carin också. Inte minst med hennes sånger och böcker som vi har kvar.
Jag tänder ett ljus till hennes minne. Hon dog sista dagen med "vintertid" - och vårt hopp och vår tro är att den eviga sommartiden nu brutit in för henne. Den som aldrig hotas av någon "tidsomställning". (SvPs 324). Här fylls vi nu av sorg och saknad - "men så ska där ej vara / för glädjen bor hos Gud", som det står i en norsk psalm.
[Tillagt 21/2 2022: Ca 28.30 in i sändningen ovan sjunger Carin & c:o lite oväntat den gamla läsarsången "Var finner man ro under möda och strid? Hos Jesus, endast hos Jesus." "Var finnes det vatten som själen ger liv? Hos Jesus, endast hos Jesus?" Och med den triumferande sista versen: "Var samlas de blodtvagna skaror en gång? Hos Jesus, hemma hos Jesus. Då skola de sjunga sin jublande sång hos Jesus, evigt hos Jesus. Hos Jesus, hos Jesus, där trives min själ så osägligt väl. Det kan ej förklaras, det kan blott erfaras hur saligt det är hos Jesus."]
Nu lämnar jag ord och ton till Tomas Boström:
Katekesfråga 168: Hur ska vi be?
Nu lämnar jag ord och ton till Tomas Boström:
Katekesfråga 168: Hur ska vi be?
fredag 29 mars 2019
Bo Brander
Påskvänner!
I söndags predikade Bo Brander här i Njutångers kyrka på Jungfru Marie bebådelsedag. Efteråt höll han ett föredrag i S:t Olofsgården om "Kristen på offensiven i en kyrka på defensiven".
Bosse har doktorerat på ur- och fornkyrkans syn på skapelsen och här nedan återges ett föredrag i det ämnet som han gärna får hålla i vår församling också någon gång. Det är ganska intressant för både Efs-are och andra, inte minst i relation till Martin Hedbergs föredrag (se föregående inlägg) och i relation till vår syn på det ofödda barnet. Ja, även i relation till den hialösa antropocentrism som allas vår Rosenius så tidstypiskt gjorde sig skyldig till i sin (f.ö. utmärkta) dagbetraktelse för just den 24 mars.
Så se och hör när du har tid:
Katekesfråga 167: Varför ska vi be?
I söndags predikade Bo Brander här i Njutångers kyrka på Jungfru Marie bebådelsedag. Efteråt höll han ett föredrag i S:t Olofsgården om "Kristen på offensiven i en kyrka på defensiven".
Bosse har doktorerat på ur- och fornkyrkans syn på skapelsen och här nedan återges ett föredrag i det ämnet som han gärna får hålla i vår församling också någon gång. Det är ganska intressant för både Efs-are och andra, inte minst i relation till Martin Hedbergs föredrag (se föregående inlägg) och i relation till vår syn på det ofödda barnet. Ja, även i relation till den hialösa antropocentrism som allas vår Rosenius så tidstypiskt gjorde sig skyldig till i sin (f.ö. utmärkta) dagbetraktelse för just den 24 mars.
Så se och hör när du har tid:
Katekesfråga 167: Varför ska vi be?
Martin Hedberg
Påskvänner!
Medan vi väntar på att Jennie Nordins larm ska få genomslag kan vi väl lyssna på en person vars larmsignal redan fått genomslag i media, men kanske inte hos oss alla ändå - nämligen Martin Hedberg som talade i S:t Olofsgården i Njutånger i onsdags. Här talar han för Sveriges ingenjörer om ungefär samma sak:
Dessutom kan vi läsa vad han skrev till stöd för Greta Thunberg och fick mängder av forskare att skriva på.
Oljejättarnas "klimatförnekelse" påminner inte så lite tobaksjättarnas cancerförnekelse. Martin Hedberg gjorde också själv den jämförelsen. Men klimatförnekelsen påminner inte heller så lite om förnekelsen och förtigandet vad gäller behandlingen av våra ofödda, och då särskilt de med Downs syndrom.
Katekesfråga 166: Vad är bönen?
Medan vi väntar på att Jennie Nordins larm ska få genomslag kan vi väl lyssna på en person vars larmsignal redan fått genomslag i media, men kanske inte hos oss alla ändå - nämligen Martin Hedberg som talade i S:t Olofsgården i Njutånger i onsdags. Här talar han för Sveriges ingenjörer om ungefär samma sak:
Dessutom kan vi läsa vad han skrev till stöd för Greta Thunberg och fick mängder av forskare att skriva på.
Oljejättarnas "klimatförnekelse" påminner inte så lite tobaksjättarnas cancerförnekelse. Martin Hedberg gjorde också själv den jämförelsen. Men klimatförnekelsen påminner inte heller så lite om förnekelsen och förtigandet vad gäller behandlingen av våra ofödda, och då särskilt de med Downs syndrom.
Katekesfråga 166: Vad är bönen?
tisdag 26 mars 2019
En fulare dikt på Annandag Våffla (mel. SvPs 262)
Påskvänner!
En ny läsarsång till gammal melodi presenteras här. Alltid kan den reta nån, när nu inte det åklagare Jennie Nordin slog larm om tycks engagera så särskilt mycket. Jag gläds dock över det påtagliga engagemanget mot alla mansgrisar och kvinnoförtryckare, de som ofta (om än inte alltid) ligger bakom fosterfördrivningarna. Håll till godo:
1. Förlossningsdag, du sälla dag
då jag fick komma ut
ur fredlöshetens fångenskap
och fridlyst bli till slut!
Nu är jag fri från lagens hot
och Sverige måste ta mej mot.
Halleluja,
halleluja,
halleluja, va´ bra!
2. På Karolinska har det skett
att man tog livet av
ett foster vecka 31,
nej, 30 nog det var.
Man trodde att man gjort ett fel,
då ungen var så stor och hel,
håhåjaja,
håhåjaja,
håhåjaja, ack ja!
3. Polisanmälan gjordes då,
fast mamman var visst nöjd.
Åklagar-Jennie tänkte gå
till rättens högsta höjd
och sätta nån på vatten, bröd,
för vållande till annans död.
Håhåjaja,
håhåjaja,
håhåjaja, ack ja!
4. Men nu är Jennies granskning klar
och ingen alls blev dömd.
Så kvinnor har den chansen kvar
att få sin livmor tömd.
Alf Svensson hade klart för sej (SR 1988):
de kan ej tvingas föda, nej!
Halleluja,
halleluja,
halleluja, hurra!
En ny läsarsång till gammal melodi presenteras här. Alltid kan den reta nån, när nu inte det åklagare Jennie Nordin slog larm om tycks engagera så särskilt mycket. Jag gläds dock över det påtagliga engagemanget mot alla mansgrisar och kvinnoförtryckare, de som ofta (om än inte alltid) ligger bakom fosterfördrivningarna. Håll till godo:
1. Förlossningsdag, du sälla dag
då jag fick komma ut
ur fredlöshetens fångenskap
och fridlyst bli till slut!
Nu är jag fri från lagens hot
och Sverige måste ta mej mot.
Halleluja,
halleluja,
halleluja, va´ bra!
2. På Karolinska har det skett
att man tog livet av
ett foster vecka 31,
nej, 30 nog det var.
Man trodde att man gjort ett fel,
då ungen var så stor och hel,
håhåjaja,
håhåjaja,
håhåjaja, ack ja!
3. Polisanmälan gjordes då,
fast mamman var visst nöjd.
Åklagar-Jennie tänkte gå
till rättens högsta höjd
och sätta nån på vatten, bröd,
för vållande till annans död.
Håhåjaja,
håhåjaja,
håhåjaja, ack ja!
4. Men nu är Jennies granskning klar
och ingen alls blev dömd.
Så kvinnor har den chansen kvar
att få sin livmor tömd.
Alf Svensson hade klart för sej (SR 1988):
de kan ej tvingas föda, nej!
Halleluja,
halleluja,
halleluja, hurra!
måndag 25 mars 2019
Dikt på Bebådelsedagen
Påskvänner!
Frågan är väl om inte Efs-predikanten Tore Nilsson är den som skrivit den vackraste dikten någonsin om Maria och Elisabet? (Mel. SvPs 164)
Din milda hälsning klingade
i Sakarie hus.
Elisabet den bringade
visioner av Guds ljus.
Den blida vårvind susade
i Juda ljuva berg.
Du kom med blod som brusade
och kinden bar dess färg.
På ängelns hälsning stavande
till fränderna du for.
Elisabet, själv havande,
såg dig som Herrens mor.
Du förde med, Benådade,
en doft av Edens ros.
Din fränka strax den bådade
vem Herren gästat hos.
Hon kände fostret röra sig
och delade dess fröjd,
och lät av Anden föra sig
till ljusa sångers höjd!
Katekesfråga 164: Vad är det eviga livet?
Frågan är väl om inte Efs-predikanten Tore Nilsson är den som skrivit den vackraste dikten någonsin om Maria och Elisabet? (Mel. SvPs 164)
Din milda hälsning klingade
i Sakarie hus.
Elisabet den bringade
visioner av Guds ljus.
Den blida vårvind susade
i Juda ljuva berg.
Du kom med blod som brusade
och kinden bar dess färg.
På ängelns hälsning stavande
till fränderna du for.
Elisabet, själv havande,
såg dig som Herrens mor.
Du förde med, Benådade,
en doft av Edens ros.
Din fränka strax den bådade
vem Herren gästat hos.
Hon kände fostret röra sig
och delade dess fröjd,
och lät av Anden föra sig
till ljusa sångers höjd!
Katekesfråga 164: Vad är det eviga livet?
onsdag 20 mars 2019
Kyrkhelg på Vårfrudagen
Påskvänner!
Det blir en riktig kyrksöndag här i Njutånger på Jungfru Marie bebådelsedag. Högmässa kl 11 med predikan av Bo Brander, kyrklunch och föredrag kl 13 av Bo Brander ("Kristen på offensiven i en kyrka på defensiven"). Och så barnkörcafé på Efs kl 18 (kanske blir det våfflor :o) under ledning av Katarina Pettersson.
Så här ser Bosse Brander ut nuförtiden (han var min studentpräst i Lund 1993-95)
Välkomna ska ni vara! (Kampsöndagen som går bort i år kan ni ju läsa texter och psalmer för hemma).
Katekesfråga 163: Vad menas med de dödas uppståndelse?
Det blir en riktig kyrksöndag här i Njutånger på Jungfru Marie bebådelsedag. Högmässa kl 11 med predikan av Bo Brander, kyrklunch och föredrag kl 13 av Bo Brander ("Kristen på offensiven i en kyrka på defensiven"). Och så barnkörcafé på Efs kl 18 (kanske blir det våfflor :o) under ledning av Katarina Pettersson.
Så här ser Bosse Brander ut nuförtiden (han var min studentpräst i Lund 1993-95)
Välkomna ska ni vara! (Kampsöndagen som går bort i år kan ni ju läsa texter och psalmer för hemma).
Katekesfråga 163: Vad menas med de dödas uppståndelse?
måndag 18 mars 2019
Tio kyrkogångare
Påskvänner!
Här kommer en uppmuntrande visa för varje krympande församling och Efs-förening, en visa från vårt broderland Norge, översatt till svenska och något utvidgad på slutet:
Här kommer en uppmuntrande visa för varje krympande församling och Efs-förening, en visa från vårt broderland Norge, översatt till svenska och något utvidgad på slutet:
1. Tio kyrkogångare
möttes alla tio,
regnet skrämde en av dem, och därmed var de nio.
2. Nio kyrkogångare snarkat utan måtta.
En försov sej rätt rejält, och därmed var de åtta.
3. Åtta kyrkogångare, solen skiner nu.
En for ut till stugan sin, och därmed var de sju.
4. Sju små kyrkogångare hade kroppskomplex.
En gick jämt på träning, och därmed var de sex.
5. Sex små kyrkogångare satt i sina hem.
En blev fast vid teven, och därmed var de fem.
6. Fem små kyrkogångare, goda råd är dyra:
trädgårn måste krattas, och därmed var de fyra.
7. Fyra kyrkogångare ännu man fick se.
En blev stött på pastorn, och därmed var de tre.
8. Tre små kyrkogångare fortsatte att gå.
För en var psalmen okänd, och därmed var de två.
9. Två små kyrkogångare satt i kommittén.
Snart så blev de osams, och därmed var de en.
10. En kyrkogångare bad till Herren då,
tänkte på en ensam själ, och plötsligt var de två.
11. Två små kyrkogångare lät Guds Ande styra,
mötte några vänner, och plötsligt var de fyra.
12. Fyra kyrkogångare stressade med måtta,
läste Bibeln, sjöng och bad, och plötsligt var de åtta.
13. Åtta kyrkogångare handlar denna text om:
de fick se behoven, och plötsligt var de sexton!
14. Sexton kyrkogångare hör vi på oss kalla:
Kom, följ med och fira att Jesus är för alla!
AMEN!
[Övers. fr. norskan, reviderad version 100803]
Katekesfråga 162: I vilket tillstånd är de dödas själar före den yttersta dagen?
regnet skrämde en av dem, och därmed var de nio.
2. Nio kyrkogångare snarkat utan måtta.
En försov sej rätt rejält, och därmed var de åtta.
3. Åtta kyrkogångare, solen skiner nu.
En for ut till stugan sin, och därmed var de sju.
4. Sju små kyrkogångare hade kroppskomplex.
En gick jämt på träning, och därmed var de sex.
5. Sex små kyrkogångare satt i sina hem.
En blev fast vid teven, och därmed var de fem.
6. Fem små kyrkogångare, goda råd är dyra:
trädgårn måste krattas, och därmed var de fyra.
7. Fyra kyrkogångare ännu man fick se.
En blev stött på pastorn, och därmed var de tre.
8. Tre små kyrkogångare fortsatte att gå.
För en var psalmen okänd, och därmed var de två.
9. Två små kyrkogångare satt i kommittén.
Snart så blev de osams, och därmed var de en.
10. En kyrkogångare bad till Herren då,
tänkte på en ensam själ, och plötsligt var de två.
11. Två små kyrkogångare lät Guds Ande styra,
mötte några vänner, och plötsligt var de fyra.
12. Fyra kyrkogångare stressade med måtta,
läste Bibeln, sjöng och bad, och plötsligt var de åtta.
13. Åtta kyrkogångare handlar denna text om:
de fick se behoven, och plötsligt var de sexton!
14. Sexton kyrkogångare hör vi på oss kalla:
Kom, följ med och fira att Jesus är för alla!
AMEN!
[Övers. fr. norskan, reviderad version 100803]
Katekesfråga 162: I vilket tillstånd är de dödas själar före den yttersta dagen?
lördag 9 mars 2019
Mer Ester åt folket!
Vi läste ur Ester som helgsmålsbön ikväll. En ganska läbbig berättelse, superpatriarkal och så, men också uppmuntrande. Endast i 16 år har hon lästs regelbundet i våra kyrkor (vart tredje år i a f, vid Fastlagssöndagens andra årgångsserie). Kan inte låta bli att tänka att det kunde ha gjort skillnad i antisemitiska tidevarv - jfr denna artikel om det antijudiska arvet - om Ester lästs flitigare i den offentliga gudstjänsten också i den kristna kyrkan.
Bara Vänge kyrka i Uppland har en kyrkmålning som föreställer Ester - se ovan - och med tanke på hur många medeltida helgon som finns uppmålade landet runt i t ex Enångers gamla kyrka kan man - inte bara som protestant - undra varför bibelns kvinnor (utom Maria då, förstås) behandlats så relativt styvmoderligt i den kyrkliga konsten. (Tacka vet jag konstnären Eva Söderström i Rosvik!).
Varför har boken liksom tappats bort? För att den inte citeras i NT? För att den aldrig nämner Guds namn? Vilket förvisso är ett märkligt drag i en kanonisk skrift, men även en annan av de judiska "festrullarna", nämligen Höga Visan (påskens festrulle), har faktiskt detta underliga kännemärke!
Judarna läser ju boken varje år - särskilt vid purimfesten i mars. Vi ska prova fira purim, eller åtminstone fira Ester och purimfirandet, på min födelsedag om ett par veckor. Med vederbörligt oväsen när Hamans namn läses. I vår kristna kontext blir det som en sorts passionsandakt: Ester är ju en av bibelns många gammaltestamentliga Jesus-förebilder när hon förbereder sig som en överstepräst, med fasta och vaka, inför att gå in i "det allraheligaste" och vinna förlossning åt sitt folk. (Med sitt eget liv som insats, jfr "Visa på Fastlagssöndagen").
Katekesfråga 161: Hur ska den helige Ande fullända sitt verk med dig och hela Kristi kyrka?
Gudstjänst på Efs
Påskvänner!
I morgon på Första söndagen i fastan är det gudstjänst i bönhuset, EFS Njutånger (s k EFS-kyrkan) kl 11, vid järnvägsövergången. Alla hälsas hjärtligt välkomna! Sigrid leder mötet och Zack predikar. Det handlar om "Prövningens stund" så det blir kanske inte alltför roligt. Men vem har sagt att det ska vara roligt jämt? Söndagen är dock, nu som alltid, en Kristi uppståndelses fest, och därför finns det hopp även i prövningens stund. Välkomna!
Katekesfråga 160: Genom vem ska ordet predikas och sakramenten utdelas i församlingen?
I morgon på Första söndagen i fastan är det gudstjänst i bönhuset, EFS Njutånger (s k EFS-kyrkan) kl 11, vid järnvägsövergången. Alla hälsas hjärtligt välkomna! Sigrid leder mötet och Zack predikar. Det handlar om "Prövningens stund" så det blir kanske inte alltför roligt. Men vem har sagt att det ska vara roligt jämt? Söndagen är dock, nu som alltid, en Kristi uppståndelses fest, och därför finns det hopp även i prövningens stund. Välkomna!
Katekesfråga 160: Genom vem ska ordet predikas och sakramenten utdelas i församlingen?
onsdag 6 mars 2019
Botdagen och barnen i mammas mage
Påskvänner!
Det finns mycket att göra bot för. Klimatförsyndelser, #metoo-synder, brist på kärlek och generositet. Men värst är kanske det onämnbara, dit rättslösheten för barn i mammas mage hör. Hur kunde det bli så här? Vem har inte ett medansvar för detta? Och hur blev saken onämnbar?
Katekesfråga 159: Var finns Kristi kyrka?
Det finns mycket att göra bot för. Klimatförsyndelser, #metoo-synder, brist på kärlek och generositet. Men värst är kanske det onämnbara, dit rättslösheten för barn i mammas mage hör. Hur kunde det bli så här? Vem har inte ett medansvar för detta? Och hur blev saken onämnbar?
Katekesfråga 159: Var finns Kristi kyrka?
Botdagen och 68-kyrkan
Påskvänner!
Visst är det som Anders Wejryd sa att även 1918-kyrkan hade sina försyndelser att bekänna. Men Johan Sundeen har forskat kring 68-kyrkan och den är onekligen mer aktuell idag. Aktuell kanske särskilt så här på Botdagen, även kallad Askonsdagen. Aktuell även för oss Efs-are och för den nyvalde biskopen Andreas Holmberg i Stockholm.
(OBS f ö det raka svaret på katekesutvecklingens fråga 158 nedan - den är dock ännu inte ersatt som Svenska kyrkans kortversion av den lutherska och allmänkristna dogmatiken).
Här Johans föredrag på Laurentiistiftelsen:
Katekesfråga 158: Varför kallas kyrkan de heligas samfund?
Visst är det som Anders Wejryd sa att även 1918-kyrkan hade sina försyndelser att bekänna. Men Johan Sundeen har forskat kring 68-kyrkan och den är onekligen mer aktuell idag. Aktuell kanske särskilt så här på Botdagen, även kallad Askonsdagen. Aktuell även för oss Efs-are och för den nyvalde biskopen Andreas Holmberg i Stockholm.
(OBS f ö det raka svaret på katekesutvecklingens fråga 158 nedan - den är dock ännu inte ersatt som Svenska kyrkans kortversion av den lutherska och allmänkristna dogmatiken).
Här Johans föredrag på Laurentiistiftelsen:
Katekesfråga 158: Varför kallas kyrkan de heligas samfund?
tisdag 5 mars 2019
Nu är det allvar, Andreas!
Påskvänner!
Idag väljs efter all sannolikhet min namne Andreas Holmberg till ny biskop i Stockholms stift. Det är ju roligt att ha en Andreas Holmberg i biskopskollegiet, därtill ett missionärsbarn som själv varit lärare i Tanzania. Men en del saker bekymrar mej dock vad gäller just Andreas´ biskopsroll. Så här skrev jag i en insändare till Kyrkans Tidning för tre veckor sedan (den togs aldrig in, så nu publicerar jag den här istället).
DET ÄR ALLVAR NU, ANDREAS!
I fjol våras hade jag, N Andreas Holmberg, en liten debatt i Kyrkans Tidning med min namne B Andreas Holmberg, stiftsadjunkt i Stockholms stift och nu biskopskandidat med, som det verkar, mycket starkt stöd i stiftet. Diskussionen gällde hur biskoparna ställer sig till företeelser som nätverket "Kristen bortom Gud" och kh Åke Nordströms tes att det är orimligt att försöka få folk att tro på en "en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk varelse". Eller tesen att Jesus "gudomlighet kommer sig av att det är vi som i tro erkänner honom som Kristus". (KT 15/3 2018)
Likaså påtalade jag (KT 19/4) hur domkyrkolektor Sabina Koij i Kyrkoalmanackan för reformationsåret 2017 framställde syndafallet som något positivt. ("De får inte äta, men måste göra just det för att bli sanna människor. [---] Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet." Dagbok med Kyrkoalmanacka, Verbum 2017, s 50). Och jag undrade om inte även klassiskt högkyrkliga och laestadianer då måste få bli prästvigda igen. Säga vad man vill om dem - men de är ju i alla fall emot synden och tror på Gud!
Till min glädje höll stiftsadjunkten Andreas Holmberg i sitt svar (KT 17/5) med om att en icke-teistisk kristendom är en orimlighet. Däremot tycktes han mena att det räckte om en biskop i enskildhet förehöll den icke-teistiske kyrkoherden detta. Jag menar däremot att offentligt framställd villolära också måste rättas offentligt - så att ingen som lyssnat blir bedragen.
Så har inte skett, men vad jag kan se sitter kh Nordström ändå säkert i Gustav Vasa. Allt medan t ex teol dr Rune Imberg på Församlingsfakulteten i Göteborg blir avkragad och meningsfränder till sådana svenskkyrkliga profiler som prof Bengt Holmberg och teol dr Bo Brander alls inte kommer ifråga för prästvigning i vare sig Stockholm eller Göteborg.
Om en stiftsadjunkt kan tillåtas sväva lite på målet, måste väl ändå en biskopskandidat kunna ge raka svar: 1) Kan en icke-teistisk kyrkoherde (läs Åke Nordström i Gustav Vasa och hans meningsfränder) få fortsätta verka i vår kyrka? 2) Om så är fallet, försvinner då inte hela legitimiteten hos det prästvigningsförbud från 1994 som drabbat klassiskt troende hög- och gammalkyrkliga, samt lågkyrkliga av laestadianskt och Elm-rosenianskt snitt?
N Andreas Holmberg
Iggesund
Katekesfråga 157: Hur uppstår och växer kristenheten på jorden?
Idag väljs efter all sannolikhet min namne Andreas Holmberg till ny biskop i Stockholms stift. Det är ju roligt att ha en Andreas Holmberg i biskopskollegiet, därtill ett missionärsbarn som själv varit lärare i Tanzania. Men en del saker bekymrar mej dock vad gäller just Andreas´ biskopsroll. Så här skrev jag i en insändare till Kyrkans Tidning för tre veckor sedan (den togs aldrig in, så nu publicerar jag den här istället).
DET ÄR ALLVAR NU, ANDREAS!
I fjol våras hade jag, N Andreas Holmberg, en liten debatt i Kyrkans Tidning med min namne B Andreas Holmberg, stiftsadjunkt i Stockholms stift och nu biskopskandidat med, som det verkar, mycket starkt stöd i stiftet. Diskussionen gällde hur biskoparna ställer sig till företeelser som nätverket "Kristen bortom Gud" och kh Åke Nordströms tes att det är orimligt att försöka få folk att tro på en "en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk varelse". Eller tesen att Jesus "gudomlighet kommer sig av att det är vi som i tro erkänner honom som Kristus". (KT 15/3 2018)
Likaså påtalade jag (KT 19/4) hur domkyrkolektor Sabina Koij i Kyrkoalmanackan för reformationsåret 2017 framställde syndafallet som något positivt. ("De får inte äta, men måste göra just det för att bli sanna människor. [---] Steget ut ur Eden är oundvikligt för inre mognad och växt. Vi måste helt enkelt äta av äpplet." Dagbok med Kyrkoalmanacka, Verbum 2017, s 50). Och jag undrade om inte även klassiskt högkyrkliga och laestadianer då måste få bli prästvigda igen. Säga vad man vill om dem - men de är ju i alla fall emot synden och tror på Gud!
Till min glädje höll stiftsadjunkten Andreas Holmberg i sitt svar (KT 17/5) med om att en icke-teistisk kristendom är en orimlighet. Däremot tycktes han mena att det räckte om en biskop i enskildhet förehöll den icke-teistiske kyrkoherden detta. Jag menar däremot att offentligt framställd villolära också måste rättas offentligt - så att ingen som lyssnat blir bedragen.
Så har inte skett, men vad jag kan se sitter kh Nordström ändå säkert i Gustav Vasa. Allt medan t ex teol dr Rune Imberg på Församlingsfakulteten i Göteborg blir avkragad och meningsfränder till sådana svenskkyrkliga profiler som prof Bengt Holmberg och teol dr Bo Brander alls inte kommer ifråga för prästvigning i vare sig Stockholm eller Göteborg.
Om en stiftsadjunkt kan tillåtas sväva lite på målet, måste väl ändå en biskopskandidat kunna ge raka svar: 1) Kan en icke-teistisk kyrkoherde (läs Åke Nordström i Gustav Vasa och hans meningsfränder) få fortsätta verka i vår kyrka? 2) Om så är fallet, försvinner då inte hela legitimiteten hos det prästvigningsförbud från 1994 som drabbat klassiskt troende hög- och gammalkyrkliga, samt lågkyrkliga av laestadianskt och Elm-rosenianskt snitt?
N Andreas Holmberg
Iggesund
Katekesfråga 157: Hur uppstår och växer kristenheten på jorden?