Påskvänner!
Om vi ber om väckelse, bör vi väl också själva ta till oss väckelsens ord? Här kommer ett verkligt väckelserop till oss kristna från C O Rosenius, som jag känner att i alla fall jag behöver ta till mej.
Innan vi av "åldersskäl" lägger bort Rosenii dagbetraktelser, bör vi nog också undersöka om ersättningslitteraturen verkligen ger oss mat ur hela den andliga kostcirkel Gud har gett oss i sitt ord.
Katekesfråga 70: Vad befaller Gud i tionde budet?
torsdag 30 augusti 2018
Varför Stefan Swärd (och jag) dissar Sverigedemokraterna som politiskt alternativ
Påskvänner!
Det finns säkert (tyvärr) också Efs-are, kanske särskilt bland de mer "konservativa", som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i höst. Till dem och andra har Stefan Swärd ett varningens ord, som jag skriver under på till 100%. Har du redan röstat på SD, vädjar jag till dej att ändra dej på valdagen den 9 september. (Jo, man får!).
Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson är ju i grunden inte bättre nu än när de hade 3%. Men det är ju betydligt fler som fjäskar för dem nu. Storlek imponerar väl. Men inte 30-talsvibbarna.
Jag är engagerad i Liberalerna - stöd gärna Björklund! - men brukar säga till folk som tvekar att de gärna kan rösta på Socialdemokraterna. Ett vettigt gammalt parti, som alltsedan 1917 tagit tydligt avstånd från våld och revolution.
Det finns goda anledningar till att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ännu aldrig suttit i en svensk regering. Må det så förbli!
Katekesfråga 69: Vad förbjuder Gud i tionde budet?
Det finns säkert (tyvärr) också Efs-are, kanske särskilt bland de mer "konservativa", som funderar på att rösta på Sverigedemokraterna i höst. Till dem och andra har Stefan Swärd ett varningens ord, som jag skriver under på till 100%. Har du redan röstat på SD, vädjar jag till dej att ändra dej på valdagen den 9 september. (Jo, man får!).
Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson är ju i grunden inte bättre nu än när de hade 3%. Men det är ju betydligt fler som fjäskar för dem nu. Storlek imponerar väl. Men inte 30-talsvibbarna.
Jag är engagerad i Liberalerna - stöd gärna Björklund! - men brukar säga till folk som tvekar att de gärna kan rösta på Socialdemokraterna. Ett vettigt gammalt parti, som alltsedan 1917 tagit tydligt avstånd från våld och revolution.
Det finns goda anledningar till att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ännu aldrig suttit i en svensk regering. Må det så förbli!
Katekesfråga 69: Vad förbjuder Gud i tionde budet?
onsdag 29 augusti 2018
Världens största lutherska kyrka
Påskvänner!
En tror ju inte att det här är sant - men det lär vara det! Långt till 1 april är det ju!
Där ser man. Varje Efs-förening ska alltså fixa en utpost - och grundas en ny förening där ska den i sin tur grunda en ny utpost eller bönegrupp/predikoplats. Snabbt som ögat. Ringar på vattnet.
Katekesfråga 68: Vad befaller Gud i nionde budet?
En tror ju inte att det här är sant - men det lär vara det! Långt till 1 april är det ju!
Där ser man. Varje Efs-förening ska alltså fixa en utpost - och grundas en ny förening där ska den i sin tur grunda en ny utpost eller bönegrupp/predikoplats. Snabbt som ögat. Ringar på vattnet.
Katekesfråga 68: Vad befaller Gud i nionde budet?
måndag 20 augusti 2018
Medlemsmöte och 170-årskalas
Påskvänner!
Så fantastiskt att få fira ett 170-årigt par (en 80 och en 90) vid Efs-medlemsmötet idag, som var förlagt på "annan ort" p g a att det skulle vara ett överraskningskalas. Somliga tog även ett dopp i fjärden (17 grader i såväl luft som vatten). Gud välsigne de årsrika och vår förening!
Ett ord ur Psaltaren 80 passar så bra både till aftonbön och till födelsedagshälsning: "Gud, upprätta oss och låt ditt ansikte lysa över oss, så att vi blir frälsta." Och ett ur Psaltaren 90: "Herre, du har varit vår tillflykt från släkte och till släkte - ja, från evighet till evighet är du, o Gud."
(I Bollnäs missionsförsamling brukade nämligen en tid jubilarerna uppvaktas med ett ord ur den psaltarpsalm vars nummer motsvarade födelsedagsbarnets ålder. En fin sed, tycker jag, värd att sprida också inom Efs - det finns ju en psalm ända upp till 150 års ålder ;o).
Katekesfråga 67: Vad förbjuder Gud i nionde budet?
Så fantastiskt att få fira ett 170-årigt par (en 80 och en 90) vid Efs-medlemsmötet idag, som var förlagt på "annan ort" p g a att det skulle vara ett överraskningskalas. Somliga tog även ett dopp i fjärden (17 grader i såväl luft som vatten). Gud välsigne de årsrika och vår förening!
Ett ord ur Psaltaren 80 passar så bra både till aftonbön och till födelsedagshälsning: "Gud, upprätta oss och låt ditt ansikte lysa över oss, så att vi blir frälsta." Och ett ur Psaltaren 90: "Herre, du har varit vår tillflykt från släkte och till släkte - ja, från evighet till evighet är du, o Gud."
(I Bollnäs missionsförsamling brukade nämligen en tid jubilarerna uppvaktas med ett ord ur den psaltarpsalm vars nummer motsvarade födelsedagsbarnets ålder. En fin sed, tycker jag, värd att sprida också inom Efs - det finns ju en psalm ända upp till 150 års ålder ;o).
Katekesfråga 67: Vad förbjuder Gud i nionde budet?
fredag 17 augusti 2018
Elin Sharews berättelse
Påskvänner!
Det är nog många som berörts av förra Salt-ordförandens Elin Sharews livsvandring nu under 2010-talet. Genom glädje och sorg tillsammans med sin Tariku. (Och sonen Esaias). Intervjun i dagens Dagen ger perspektiv också på de senaste åren, åren som "änka". Och på Tariku Sharew.
Elin vågar vara både personlig och privat på ett sätt som berör utan att bli sentimentalt. Jag tror det är en hjälp för både människor i sorg och för oss som just nu mest har det bra. En hjälp att förstå livets skörhet och storhet. Och hur kärleken och tron på Gud kan bestå - mitt i allt. Både i lust och nöd.
Lyssna också på Elins vittnesbörd, nej, predikan från Tejp - En Festpunkt - 2010: För dig utgiven! (Medan hon ännu hette Risberg och var ordförande för Salt - barn och unga i Efs). Det känns verkligen som att hon - delvis tack vare Tariku! - ännu orkar står fast vid detta vittnesbörd om Jesus som livets bröd. Något att verkligen tacka för. Låt oss även be för henne, sonen Esaias och Älvsby folkhögskola där hon idag arbetar!
Katekesfråga 66: Vad befaller Gud i åttonde budet?
Det är nog många som berörts av förra Salt-ordförandens Elin Sharews livsvandring nu under 2010-talet. Genom glädje och sorg tillsammans med sin Tariku. (Och sonen Esaias). Intervjun i dagens Dagen ger perspektiv också på de senaste åren, åren som "änka". Och på Tariku Sharew.
Elin vågar vara både personlig och privat på ett sätt som berör utan att bli sentimentalt. Jag tror det är en hjälp för både människor i sorg och för oss som just nu mest har det bra. En hjälp att förstå livets skörhet och storhet. Och hur kärleken och tron på Gud kan bestå - mitt i allt. Både i lust och nöd.
Lyssna också på Elins vittnesbörd, nej, predikan från Tejp - En Festpunkt - 2010: För dig utgiven! (Medan hon ännu hette Risberg och var ordförande för Salt - barn och unga i Efs). Det känns verkligen som att hon - delvis tack vare Tariku! - ännu orkar står fast vid detta vittnesbörd om Jesus som livets bröd. Något att verkligen tacka för. Låt oss även be för henne, sonen Esaias och Älvsby folkhögskola där hon idag arbetar!
Katekesfråga 66: Vad befaller Gud i åttonde budet?
onsdag 15 augusti 2018
Två intressanta debattartiklar
Påskvänner!
Olof Edsinger ber oss tänka över våra byggnader i en som det verkar välunderbyggd artikel i Världen idag. Det tål verkligen att tänkas över, även här i Njutångers Efs på medlemsmötet nu på måndag, den 20 augusti.
Kerstin Oderhem och Erik Johansson (Efs missionsföreståndare och missionssekreterare) ser tydligen Sveriges utrikespolitik som antikristen (inte riktigt detsamma som antikristlig, väl?). Rubriken är "EFS: Sverige driver antikristen utrikespolitik"!
Skulle tro att de inte satt rubriken själva, även om formuleringen återfinns i artikeln. Det är i så fall ett oskick när debattredaktörer skruvar upp tonläget det så. Rubriken är ju halva texten.
Och sett i Back(o)spegeln är det ju inget nytt att politiker vill försäkra sej om att man inte stödjer någon direkt evangelisation med SIDA-medel. Staten ska vara religiöst neutral, heter det ju. (Varför då flera av dessa partier sitter med i kyrkomötet kan en ju undra). Sen kan en förstås undra om det är rimligt att kristna skolor inte ska få starta när det egentligen är islamistiska friskolor man vill stoppa...
tisdag 14 augusti 2018
Ny rektor på Johannelund
Påskvänner!
För en vecka sedan meddelades att James Starr efterträder Kjell O Lejon som rektor på Johannelund. Vet inte mycket om honom, men intervjun med honom verkar ju lovande i alla fall. Ett böneämne så klart. Att det blir bra. Att Kjell O lämnar efter bara tre år känns lite hastigt påkommet, men nu är det alltså James som gäller. Gud välsigne både tillträdande och avgående rektor! Och hela Johannelund.
Katekesfråga 64: Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa?
För en vecka sedan meddelades att James Starr efterträder Kjell O Lejon som rektor på Johannelund. Vet inte mycket om honom, men intervjun med honom verkar ju lovande i alla fall. Ett böneämne så klart. Att det blir bra. Att Kjell O lämnar efter bara tre år känns lite hastigt påkommet, men nu är det alltså James som gäller. Gud välsigne både tillträdande och avgående rektor! Och hela Johannelund.
Katekesfråga 64: Hur bär man falskt vittnesbörd mot sin nästa?
fredag 10 augusti 2018
Offentlig förnekelse måste rättas offentligt
Påskvänner!
I våras förekom i Kyrkans Tidning ett meningsutbyte mellan mej och min namne, stiftsadjunkten oh doktoranden i systematisk teologi Andreas Holmberg i Stockholms stift. Här mitt första inlägg (fast min rubrik var "Prästvig högkyrkliga igen!") och här hans svar.
Jag replikerade på hans på många sätt sympatiska svar, men antingen skrev jag för långt eller också ansågs det hur som helst att jag skrivit tillräckligt. Det positiva med internet och bloggar som den här är ju dock att det finns hur mycket plats som helst, så här kommer min replik till min namne stiftsadjunkten. (Jag önskar nästan att mina referat vore osanna och därmed brott mot åttonde budet enligt katekesfrågan nedan - men tyvärr är det så här illa nu).
Katekesfråga 63: Vad förbjuder Gud i åttonde budet?
I våras förekom i Kyrkans Tidning ett meningsutbyte mellan mej och min namne, stiftsadjunkten oh doktoranden i systematisk teologi Andreas Holmberg i Stockholms stift. Här mitt första inlägg (fast min rubrik var "Prästvig högkyrkliga igen!") och här hans svar.
Jag replikerade på hans på många sätt sympatiska svar, men antingen skrev jag för långt eller också ansågs det hur som helst att jag skrivit tillräckligt. Det positiva med internet och bloggar som den här är ju dock att det finns hur mycket plats som helst, så här kommer min replik till min namne stiftsadjunkten. (Jag önskar nästan att mina referat vore osanna och därmed brott mot åttonde budet enligt katekesfrågan nedan - men tyvärr är det så här illa nu).
OFFENTLIG FÖRNEKELSE MÅSTE RÄTTAS OFFENTLIGT
Min namne stiftsadjunkt B Andreas Holmberg har alldeles rätt i (KT 20/18) att svenska biskopars primära ansvar rör det egna stiftet, inbegripet dess präster. Men han har inte rätt i att en av präst offentligt framförd förnekelse (t ex av syndafallets katastrofala karaktär eller av Guds existens som "från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmiskt väsen") kan anses adekvat bemött även när biskopen håller reprimanderna bortom offentlighetens ljus. Och då tog jag ändå inte upp de präster i Västerås stift som med sin biskops goda minne öppnade för att Jesus kan ha ruttnat som vanligt folk (KT 9/17). Eller att ett eventuellt skelettfynd i varje fall inte skulle rubba tron på hans uppståndelse. (Vilken då?).
Den biskop som i detta läge endast talar med prästen eller bara reagerar bortom offentligheten har definitivt inte tagit sitt ansvar för kyrkans lära. Folk märker ju vad som i praktiken tillåts passera och betraktar med rätta biskopen som en stum hund (L L Laestadius´ uttryck), hur mycket han eller hon än i enrum må skälla på förnekaren.
Förvisso har biskoparna ett större ansvar för att påtala svenskars än fransmäns behandling av foster med Downs syndrom (inte heller i vårt land fridlyses de senare samtidigt som andra foster). En kan ändå förvånas över att svenska politiker och biskopar i detta fall har så svårt att stå upp ens för Sveriges egen definition av barn och deras rätt till liv. Det brukar väl inte vara omöjligt för vår kyrkas ledare att uttrycka synpunkter, sorg och avsky över andra länders lagstiftning eller praxis? Inte när saken anses tillräckligt allvarlig.
Nuförtiden vill visst många kalla sej högkyrkliga. Men det går ju inte att förneka att högkyrkligheten mer än de flesta andra rörelser (Efs t ex) drabbats av prästvigningsförbudet 1994. Visst och sant är också att t ex Centerpartiet och Socialdemokraterna tagit stark politisk ställning mot en viss ämbetssyn, medan jag aldrig hittills hört dem tala om att stoppa "icke-teistiska" präst- och biskopskandidater.
N Andreas Holmberg
Iggesund
N Andreas Holmberg
Iggesund
PS. Uttrycket "stumma hundar" har Laestadius från Jesaja. Se Jes. 56:10-11! DS.
Katekesfråga 63: Vad förbjuder Gud i åttonde budet?
tisdag 7 augusti 2018
Intressant om den käre läkaren Lukas
Påskvänner!
Här har Håkan Sunnliden givit en kort och koncis sammanfattning av det vi vet om läkaren Lukas. Eller "den käre läkaren" som han också kallas. Hans rykte är entydigt gott (jfr katekesfrågan nedan) även om han journalistiskt håller sej lite i bakgrunden. Den välutbildade och fritt resande slaven - tack för sponsringen, Teofilus! - som fick bli Guds Andes redskap för att skriva en stor del av Nya testamentet. (En minst lika stor del som Paulus, som dock berättar betydligt mer om sej själv och därför känns mindre anonym).
Tycker nog att vi i Efs borde läsa Lukas´ kanonbra kanoniska böcker Lukasevangeliet och Apostlagärningarna - egentligen om Guds väldiga gärningar genom Sonen respektive Anden - så ofta som det bara går. Förslagsvis minst en gång per år!
Katekesfråga 62: Vad ska vi ha för uppfattning om ett gott namn och rykte bland människor?
Här har Håkan Sunnliden givit en kort och koncis sammanfattning av det vi vet om läkaren Lukas. Eller "den käre läkaren" som han också kallas. Hans rykte är entydigt gott (jfr katekesfrågan nedan) även om han journalistiskt håller sej lite i bakgrunden. Den välutbildade och fritt resande slaven - tack för sponsringen, Teofilus! - som fick bli Guds Andes redskap för att skriva en stor del av Nya testamentet. (En minst lika stor del som Paulus, som dock berättar betydligt mer om sej själv och därför känns mindre anonym).
Tycker nog att vi i Efs borde läsa Lukas´ kanonbra kanoniska böcker Lukasevangeliet och Apostlagärningarna - egentligen om Guds väldiga gärningar genom Sonen respektive Anden - så ofta som det bara går. Förslagsvis minst en gång per år!
Katekesfråga 62: Vad ska vi ha för uppfattning om ett gott namn och rykte bland människor?
lördag 4 augusti 2018
Kristen tro och Efs som statsnytta?
Påskvänner!
Slutsatserna får väl stå för Tom Holland och Stefan Gustavsson. Men Efs-aren Gustavssons ledare i Världen idag idag, utifrån agnostikern Hollands resonemang om kristendomen som samhällsbyggande kraft, är onekligen intressant inte minst så här i valtider. (Jfr t ex katekesundervisningen nedan - visst den samhällsbyggande!).
Det kanske finns en statsnytta t o m med Efs? Men det vore kanske fel fokus att tänka på den i vårt arbete? Vi ska i varje fall inte vara "nyttiga idioter" som de politiska partierna kan hantera hur som helst i det kyrkopolitiska. Men nog är det bra om vi kristna är konstruktivt samhällsbyggande, med vårt speciella bidrag, på vårt sätt.
Just nu sysslar jag nog mer med valrörelse än med evangelisation. Idag satte vi t ex ihop Liberalernas valstuga. Men i morgon söndag blir det spelning på Efs Brogården kl 18!
Katekesfråga 61: Vad befaller Gud i sjunde budet?
Slutsatserna får väl stå för Tom Holland och Stefan Gustavsson. Men Efs-aren Gustavssons ledare i Världen idag idag, utifrån agnostikern Hollands resonemang om kristendomen som samhällsbyggande kraft, är onekligen intressant inte minst så här i valtider. (Jfr t ex katekesundervisningen nedan - visst den samhällsbyggande!).
Det kanske finns en statsnytta t o m med Efs? Men det vore kanske fel fokus att tänka på den i vårt arbete? Vi ska i varje fall inte vara "nyttiga idioter" som de politiska partierna kan hantera hur som helst i det kyrkopolitiska. Men nog är det bra om vi kristna är konstruktivt samhällsbyggande, med vårt speciella bidrag, på vårt sätt.
Just nu sysslar jag nog mer med valrörelse än med evangelisation. Idag satte vi t ex ihop Liberalernas valstuga. Men i morgon söndag blir det spelning på Efs Brogården kl 18!
Katekesfråga 61: Vad befaller Gud i sjunde budet?
Ansad psalm om vinträdet och grenarna
Påskvänner!
Psalmen "Trädet och grenen och frukten hör samman" (SvPs 721, musiken finns här) passar bra till morgondagens evangelietext och sjungs förhoppningsvis i helgens gudstjänster.
Även SvPs72 ("Du sanna vinträd, Jesus kär") är skriven till den texten, men upplevs nog alltför ålderdomlig i originalskick. Åtminstone vet jag mej inte ha sjungit den på någon högmässa de senaste 10-15 åren. Kanske det är med psalmer som med vinstockar, att de behöver ansas ibland?
År 1986 tillät upphovsrättsinnehavaren inte den då föreslagna modesta bearbetningen, men nu när Eklund varit död i över 70 år kan man ju prova sjunga den så här ute i våra Efs-föreningar och bönegrupper (tillsammans med den här underbara norska psalmen):
1. Du sanna vinträd, Jesus kär,
ger liv åt grenarna du bär
och näring åt det livet.
Låt mej, du ädla, friska stam
ur dej var dag få växa fram
med allt som blev mej givet.
Som grenen vissnar utan saft,
är dej förutan ingen kraft,
nej, utan dej är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesus Krist,
bevara mej,
bevara mej,
så evigt jag förblir i dej.
2. O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
så de kan frukter bära,
från allt det onda gör mej ren,
så jag kan bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Ja, håll mej du i ans och tukt,
så jag kan ge dej mera frukt
och en gång i ditt rike bär
en frukt som oförgänglig är!
O Jesus Krist,
kom, ge mej liv
ifrån ditt liv,
i mej din vilja genomdriv.
Psalmen "Trädet och grenen och frukten hör samman" (SvPs 721, musiken finns här) passar bra till morgondagens evangelietext och sjungs förhoppningsvis i helgens gudstjänster.
Även SvPs72 ("Du sanna vinträd, Jesus kär") är skriven till den texten, men upplevs nog alltför ålderdomlig i originalskick. Åtminstone vet jag mej inte ha sjungit den på någon högmässa de senaste 10-15 åren. Kanske det är med psalmer som med vinstockar, att de behöver ansas ibland?
År 1986 tillät upphovsrättsinnehavaren inte den då föreslagna modesta bearbetningen, men nu när Eklund varit död i över 70 år kan man ju prova sjunga den så här ute i våra Efs-föreningar och bönegrupper (tillsammans med den här underbara norska psalmen):
1. Du sanna vinträd, Jesus kär,
ger liv åt grenarna du bär
och näring åt det livet.
Låt mej, du ädla, friska stam
ur dej var dag få växa fram
med allt som blev mej givet.
Som grenen vissnar utan saft,
är dej förutan ingen kraft,
nej, utan dej är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesus Krist,
bevara mej,
bevara mej,
så evigt jag förblir i dej.
2. O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
så de kan frukter bära,
från allt det onda gör mej ren,
så jag kan bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Ja, håll mej du i ans och tukt,
så jag kan ge dej mera frukt
och en gång i ditt rike bär
en frukt som oförgänglig är!
O Jesus Krist,
kom, ge mej liv
ifrån ditt liv,
i mej din vilja genomdriv.
Text: Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), bearb. A.H. 2015
torsdag 2 augusti 2018
Jag är stolt över att Europride kan genomföras i Stockholm
Påskvänner!
"Rebloggar" nedan mitt inlägg från Olsmäss (29/7) 2008, då, liksom i år, Europride genomfördes i Stockholm. Det var året innan såväl stat som kyrka definierade om äktenskapsbegreppet (tidigare ett förbund mellan man och kvinna, nu ett förbund mellan två personer i största allmänhet - det finns nu inte ens ett särskilt ord för man-kvinna-förbundet, inte ens i kyrkan!). Och det var fem år innan även könsbegreppen könsneutraliserades, så att även svenska män numera föder barn, vilket alla Svenska kyrkans präster och biskopar nu förväntas tro, lära och bekänna (i motsats till vad som gäller en viss jungfrufödelse och en viss uppståndelse, som med fördel kan tolkas symboliskt).
Inom Efs finns nu en falang - se t ex Facebookgruppen Efs-rörelsen Samtal om profil och framtid - som tycks mena att varje distansering från den nya queerdogmatiken är sekteristisk eller i varje fall riskerar att göra Efs till en sekt. Så att Efs-styrelsen avråder (men inte förbjuder) våra Efs-präster att viga två av samma kön till äktenskap (obs!) betraktas som fröet till en sekt! Könsneutraliseringen av äktenskapet (2009) och könsbegreppen (2013) har falangen däremot vad jag kan se ingenting att invända emot ur "sektvarningssynvinkel". (Undrar om de alls läst vad vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman tycker om 2013 könsbegreppsomgörning som överste kappvändaren Wejryd så snabbt accepterade, precis som han gjorde med äktenskapsomgörningen?).
Bara på en punkt tvingas jag så här 10 år senare rätta mej själv. Jag skrev: "Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten." (Alltså i kampanjen Bevara Äktenskapet). Men så konstitutionsvidrigt som vår kyrka styrs var ju äktenskapsbeslutet i kyrkomötet i september 2009 bara en formalitet, sedan äktenskapsbeslutet i riksdagen på våren samma år vunnit laga kraft. De politiska partier som styr staten styrde/styr ju även kyrkomötet och därmed indirekt Efs. "De kyrkliga" var ju därmed, vilket härmed erkännes, tvungna att, till synes principvidrigt, koncentrera sej på att påverka riksdagsbesluten. Eftersom riksdagspartier, definitivt principvidrigt, styr och ställer även i kyrkan!
Nå, så här skrev jag för 10 år sedan - i huvudsak aktuellt fortfarande:
Jag är stolt över att ett arrangemang som Europride kan genomföras i Stockholm utan arresteringar eller grova trakasserier mot deltagarna. Hatbrott mot homosexuella och liknande har tyvärr inte upphört, men verklig homofobi är trots allt på tillbakagång i vårt land. Jag är stolt över alla släktingar och vänner till HBTQI-personer (jo det heter faktiskt så nu) som gjort sej av med gamla fördomar och fobier och bemöter sina släktingar och kamrater som av Gud älskade människor, inte som UFO:n. Jag är stolt över att Svenska kyrkan och EFS:are som Georg Andersson försöker göra bot för gångna försyndelser - inte minst från kristet håll - mot människor som brutit heteronormen på olika sätt. Och försvara dem mot den verkliga hotbild och den verkliga diskriminering som fortfarande finns på många håll.
Ja, det är jag stolt över. Men det finns också sådant jag inte är så stolt över. Jag är inte stolt över att Svenska kyrkan och Sensus (Svenska kyrkans studieförbund) deltar i Europride men inte i Jesusmanifestationen. Jag är inte stolt över den okritiska rapporteringen i riksmedia, som bl.a. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund med rätta påtalar. Jag är inte stolt över att Pridefestivalen inte bara förespråkar speciell hänsyn till och förståelse för en utsatt grupp med funktionshinder (de som inte kan tända på det motsatta könet), utan också den moraliska rätten - inte bara den juridiska - för alla, oavsett läggning och andra förutsättningar, att ha frivillig sex vuxna emellan på alla upptänkliga sätt.
Lägg märke till betydelseglidningen i tvåbarnsmamman, f.d. kärnfamiljsmedlemmen, Tiina Rosenbergs invigningstal, refererat i Åsa Petersens ledarkrönika den 26 juli:
"Vi måste försvara rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på. Som det är nu blir vi belönade av majoriteten när vi liknar dem. Vi får inte vika från vår sexradikalism och könsradikalism. Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!" säger Tiina Rosenberg. Jublet vet inga gränser.
Det är alltså så att I) kampen för straffrihet (den juridiska rätten) som nog de flesta av oss sympatiserar med (tänk på avrättningarna i Iran!) och som i Sverige ledde till en ur liberal synvinkel välkommen legalisering av homosexualitet på 1940-talet, och II) kampen mot sjukdomsstämpeln, som i Sverige ledde till en även ur liberal synvinkel mindre självklar friskförklaring på 1970-talet, nu sist och slutligen har lett till III) kravet på moralisk "carte blanche" från inte bara staten utan från allmänheten och, inte minst, kyrkorna! Ett carte blanche inte bara för homosexuella, beskrivet som pastoralt undantag för personer med ett sexuellt funktionshinder - så långt vore det ju sympatiskt och begripligt - utan ett sexualmoraliskt carte blanche för precis alla grupper, även bisexuella och queerpersoner av olika slag som i mina ögon fegt åker snålskjuts på de entydigt homosexuellas situation. Nu ska plötsligt även de som har ett val skyddas från synpunkter på det valet.
Liberala, sekulära journalister som Charlotta Friberg och Hanne Kjöller på DN får ostraffat be kvinnor att bli ihop med yngre män (i varje fall inte äldre) av jämställdhetsskäl. Här är kärleken tydligen inte alls blind eller kan åtminstone göras mer seende. Men ve den (särskilt den troende) som rekommenderar kvinnor att i görligaste mån bli ihop med män (och vice versa)! Man får utan att stigmatiseras socialt vara skeptisk till att någon gifter sej med sin faster eller att avsiktligt ensamstående föder/adopterar barn, men den som har samma typ av invändningar mot enkönade familjer, eller bara vill bevara den nuvarande äktenskapsdefinitionen, hängs ut i den samhälleliga kylan (kan man ens arbeta som lärare bland alla de många "bisexuella" och identitetsosäkra eleverna i den kommunala skolan då?). Betraktas närmast som nazist.
När RFSL dessutom lyckats med konststycket att få regnbågsflaggan ansedd som en allmän symbol för mänskliga rättigheter, "hissad" på alla Stockholms Lokaltrafiks bussar, så har ju förvirringen blivit total. Det är som sagt en sak att Europride-festivalen i sej är ett tydligt och positivt uttryck för hur Sverige (i stort sett) respekterar mänskliga rättigheter (också rätten att leva hej vilt sexuellt) - och en helt annan sak att RFSL och Pride sprider åtskilliga normer, eller onormer, som också ur vanlig folkhälsosynpunkt måste betraktas som ytterst betänkliga. Här är det accepterande av knapplösa knull och ligg utan kärlekskrav som hägrar - enkönade eller tvekönade eller varför inte både och - och ve den som moraliserar eller ifrågasätter om RFSL verkligen är en opolitisk festorganisation som förenar alla slags människor och därför bör få flagga gratis på SL:s bussar.
"För oss är den knutna näven både ett kamptecken och ett sexuellt redskap" avslutade Tiina Rosenberg sitt invigningstal enligt Stefan Ingvarsson (AB Kulturen 26/7). Har Svenska kyrkan och Sensus och EKHO - eller för den delen Sveriges gynekologer - några synpunkter ens på detta? Antagligen inte. När det gällde Jesusmanifestationen var Svenska kyrkans ledning noga med att att inte förknippas med några olutherska läror (annat än biskoparnas egna). Men på Europride förekommer förstås bara det rena evangeliet i dess allra nyaste form, känt från K-G Hammars, Jonas Gardells och Kay Pollaks masspridda förkunnelse.
Nog är det fler mammor och pappor inom Svenska kyrkan och EFS som reagerar som jag, eller hur? Men av (berättigad) omsorg mot utsatta minoriteter - och, ärligt talat, ibland om våra egna karriärer - vill vi (oberättigat) ligga lite lågt. Aldrig så modest israelkritik påstås ju ibland legitimera antijudiska hatbrott - och vägen är sannerligen smal - men där brukar vi ju ändå inse att ingen åsikt är så klok att inte också en del idioter delar den. Nu är det tid att visa samma ärlighet som modesta israelkritiker och RFSL:are och "komma ut" med våra ståndpunkter utan att bli aggressiva. I samhället men inte minst inom kyrkan. Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten. Att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och övriga riksdagsledamöter tänker som de gör är inte någon större katastrof, anser jag (som liberal). Kanske tvärtom - jag föredrar generellt en alltför liberal lagstiftning framför en alltför teokratisk (det är bara att tänka på 1600-talets Sverige som tyvärr hade många påtagliga likheter med mullornas Iran idag). Men att Svenska kyrkans ledning inte tycks klara av att hitta och hävda sin normativa roll (mellan homofobins hotfulla lagiskhet och syndfrihetslärans falska evangelium) i ett fritt, öppet samhälle - det är verkligen för bedrövligt.
Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja, allas Gud.
Katekesfråga 58 (fav i repris): Vad befaller Gud i sjätte budet?
Katekesfråga 59: Hur ska vi se på de jordiska ägodelarna?
"Rebloggar" nedan mitt inlägg från Olsmäss (29/7) 2008, då, liksom i år, Europride genomfördes i Stockholm. Det var året innan såväl stat som kyrka definierade om äktenskapsbegreppet (tidigare ett förbund mellan man och kvinna, nu ett förbund mellan två personer i största allmänhet - det finns nu inte ens ett särskilt ord för man-kvinna-förbundet, inte ens i kyrkan!). Och det var fem år innan även könsbegreppen könsneutraliserades, så att även svenska män numera föder barn, vilket alla Svenska kyrkans präster och biskopar nu förväntas tro, lära och bekänna (i motsats till vad som gäller en viss jungfrufödelse och en viss uppståndelse, som med fördel kan tolkas symboliskt).
Inom Efs finns nu en falang - se t ex Facebookgruppen Efs-rörelsen Samtal om profil och framtid - som tycks mena att varje distansering från den nya queerdogmatiken är sekteristisk eller i varje fall riskerar att göra Efs till en sekt. Så att Efs-styrelsen avråder (men inte förbjuder) våra Efs-präster att viga två av samma kön till äktenskap (obs!) betraktas som fröet till en sekt! Könsneutraliseringen av äktenskapet (2009) och könsbegreppen (2013) har falangen däremot vad jag kan se ingenting att invända emot ur "sektvarningssynvinkel". (Undrar om de alls läst vad vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman tycker om 2013 könsbegreppsomgörning som överste kappvändaren Wejryd så snabbt accepterade, precis som han gjorde med äktenskapsomgörningen?).
Bara på en punkt tvingas jag så här 10 år senare rätta mej själv. Jag skrev: "Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten." (Alltså i kampanjen Bevara Äktenskapet). Men så konstitutionsvidrigt som vår kyrka styrs var ju äktenskapsbeslutet i kyrkomötet i september 2009 bara en formalitet, sedan äktenskapsbeslutet i riksdagen på våren samma år vunnit laga kraft. De politiska partier som styr staten styrde/styr ju även kyrkomötet och därmed indirekt Efs. "De kyrkliga" var ju därmed, vilket härmed erkännes, tvungna att, till synes principvidrigt, koncentrera sej på att påverka riksdagsbesluten. Eftersom riksdagspartier, definitivt principvidrigt, styr och ställer även i kyrkan!
Nå, så här skrev jag för 10 år sedan - i huvudsak aktuellt fortfarande:
Jag är stolt över att ett arrangemang som Europride kan genomföras i Stockholm utan arresteringar eller grova trakasserier mot deltagarna. Hatbrott mot homosexuella och liknande har tyvärr inte upphört, men verklig homofobi är trots allt på tillbakagång i vårt land. Jag är stolt över alla släktingar och vänner till HBTQI-personer (jo det heter faktiskt så nu) som gjort sej av med gamla fördomar och fobier och bemöter sina släktingar och kamrater som av Gud älskade människor, inte som UFO:n. Jag är stolt över att Svenska kyrkan och EFS:are som Georg Andersson försöker göra bot för gångna försyndelser - inte minst från kristet håll - mot människor som brutit heteronormen på olika sätt. Och försvara dem mot den verkliga hotbild och den verkliga diskriminering som fortfarande finns på många håll.
Ja, det är jag stolt över. Men det finns också sådant jag inte är så stolt över. Jag är inte stolt över att Svenska kyrkan och Sensus (Svenska kyrkans studieförbund) deltar i Europride men inte i Jesusmanifestationen. Jag är inte stolt över den okritiska rapporteringen i riksmedia, som bl.a. Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund med rätta påtalar. Jag är inte stolt över att Pridefestivalen inte bara förespråkar speciell hänsyn till och förståelse för en utsatt grupp med funktionshinder (de som inte kan tända på det motsatta könet), utan också den moraliska rätten - inte bara den juridiska - för alla, oavsett läggning och andra förutsättningar, att ha frivillig sex vuxna emellan på alla upptänkliga sätt.
Lägg märke till betydelseglidningen i tvåbarnsmamman, f.d. kärnfamiljsmedlemmen, Tiina Rosenbergs invigningstal, refererat i Åsa Petersens ledarkrönika den 26 juli:
"Vi måste försvara rätten att ha sex utan kärlek när andan faller på. Som det är nu blir vi belönade av majoriteten när vi liknar dem. Vi får inte vika från vår sexradikalism och könsradikalism. Knip inte med könet, det har aldrig varit en del av vår rörelse!" säger Tiina Rosenberg. Jublet vet inga gränser.
Det är alltså så att I) kampen för straffrihet (den juridiska rätten) som nog de flesta av oss sympatiserar med (tänk på avrättningarna i Iran!) och som i Sverige ledde till en ur liberal synvinkel välkommen legalisering av homosexualitet på 1940-talet, och II) kampen mot sjukdomsstämpeln, som i Sverige ledde till en även ur liberal synvinkel mindre självklar friskförklaring på 1970-talet, nu sist och slutligen har lett till III) kravet på moralisk "carte blanche" från inte bara staten utan från allmänheten och, inte minst, kyrkorna! Ett carte blanche inte bara för homosexuella, beskrivet som pastoralt undantag för personer med ett sexuellt funktionshinder - så långt vore det ju sympatiskt och begripligt - utan ett sexualmoraliskt carte blanche för precis alla grupper, även bisexuella och queerpersoner av olika slag som i mina ögon fegt åker snålskjuts på de entydigt homosexuellas situation. Nu ska plötsligt även de som har ett val skyddas från synpunkter på det valet.
Liberala, sekulära journalister som Charlotta Friberg och Hanne Kjöller på DN får ostraffat be kvinnor att bli ihop med yngre män (i varje fall inte äldre) av jämställdhetsskäl. Här är kärleken tydligen inte alls blind eller kan åtminstone göras mer seende. Men ve den (särskilt den troende) som rekommenderar kvinnor att i görligaste mån bli ihop med män (och vice versa)! Man får utan att stigmatiseras socialt vara skeptisk till att någon gifter sej med sin faster eller att avsiktligt ensamstående föder/adopterar barn, men den som har samma typ av invändningar mot enkönade familjer, eller bara vill bevara den nuvarande äktenskapsdefinitionen, hängs ut i den samhälleliga kylan (kan man ens arbeta som lärare bland alla de många "bisexuella" och identitetsosäkra eleverna i den kommunala skolan då?). Betraktas närmast som nazist.
När RFSL dessutom lyckats med konststycket att få regnbågsflaggan ansedd som en allmän symbol för mänskliga rättigheter, "hissad" på alla Stockholms Lokaltrafiks bussar, så har ju förvirringen blivit total. Det är som sagt en sak att Europride-festivalen i sej är ett tydligt och positivt uttryck för hur Sverige (i stort sett) respekterar mänskliga rättigheter (också rätten att leva hej vilt sexuellt) - och en helt annan sak att RFSL och Pride sprider åtskilliga normer, eller onormer, som också ur vanlig folkhälsosynpunkt måste betraktas som ytterst betänkliga. Här är det accepterande av knapplösa knull och ligg utan kärlekskrav som hägrar - enkönade eller tvekönade eller varför inte både och - och ve den som moraliserar eller ifrågasätter om RFSL verkligen är en opolitisk festorganisation som förenar alla slags människor och därför bör få flagga gratis på SL:s bussar.
"För oss är den knutna näven både ett kamptecken och ett sexuellt redskap" avslutade Tiina Rosenberg sitt invigningstal enligt Stefan Ingvarsson (AB Kulturen 26/7). Har Svenska kyrkan och Sensus och EKHO - eller för den delen Sveriges gynekologer - några synpunkter ens på detta? Antagligen inte. När det gällde Jesusmanifestationen var Svenska kyrkans ledning noga med att att inte förknippas med några olutherska läror (annat än biskoparnas egna). Men på Europride förekommer förstås bara det rena evangeliet i dess allra nyaste form, känt från K-G Hammars, Jonas Gardells och Kay Pollaks masspridda förkunnelse.
Nog är det fler mammor och pappor inom Svenska kyrkan och EFS som reagerar som jag, eller hur? Men av (berättigad) omsorg mot utsatta minoriteter - och, ärligt talat, ibland om våra egna karriärer - vill vi (oberättigat) ligga lite lågt. Aldrig så modest israelkritik påstås ju ibland legitimera antijudiska hatbrott - och vägen är sannerligen smal - men där brukar vi ju ändå inse att ingen åsikt är så klok att inte också en del idioter delar den. Nu är det tid att visa samma ärlighet som modesta israelkritiker och RFSL:are och "komma ut" med våra ståndpunkter utan att bli aggressiva. I samhället men inte minst inom kyrkan. Jag tror att SEA, Stefan Gustavsson och Olof Edsinger gör fel som prioriterar staten. Att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och övriga riksdagsledamöter tänker som de gör är inte någon större katastrof, anser jag (som liberal). Kanske tvärtom - jag föredrar generellt en alltför liberal lagstiftning framför en alltför teokratisk (det är bara att tänka på 1600-talets Sverige som tyvärr hade många påtagliga likheter med mullornas Iran idag). Men att Svenska kyrkans ledning inte tycks klara av att hitta och hävda sin normativa roll (mellan homofobins hotfulla lagiskhet och syndfrihetslärans falska evangelium) i ett fritt, öppet samhälle - det är verkligen för bedrövligt.
Blott i det öppna har du en möjlighet,
låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Ge oss nåd att kunna lyda
sanningen som inget skyler.
Ge oss nåd att verkligt äga
din frid, o vår Gud, ja, allas Gud.
Katekesfråga 58 (fav i repris): Vad befaller Gud i sjätte budet?
Katekesfråga 59: Hur ska vi se på de jordiska ägodelarna?