Tore Karlsson till minne

Påskvänner!

Imorgon begravs missionspastorn Tore Karlsson, Bollnäs, i Missionskyrkan där. Mycket i nekrologen känner jag igen - annat visste jag aldrig om. Hans slöjdintresset fick vår familj se många prov på - bl.a. en fantastisk brevsprättare med en mystiskt "inopererad" träkula och en namnskylt Holmberg.

Även som pensionär verkade han alltså som pastor och jag minns ännu hans ovanligt noggrant utskrivna gudstjänstordningar och psalmlappar. Liksom hur han med sin malmfyllda tenorstämma sjöng "Gören portarna höga" vid advent.

Gärna tog han upp sången:

Ett är nödvändigt: att äga en tro
som håller i liv och i död.
Ett är nödvändigt: att denna tro
får brinna av kärlekens glöd.

Och till Petrus´ bekännelse - som också var hans - skrev han följande fina melodi:



Herre, till vem skulle vi gå?
Herre, till vem skulle vi gå?
Du har det eviga livets ord
och vi tror och förstår
att du är Guds Helige.

Och den här sången skrev han - både text och melodi - till det ekumeniska påskmorgonfirandet på Onbacken i Bollnäs 2009.



1. Nu hänger vi segerkransen
upp på förnedringens kors,
nu dansar vi segerdansen,
ty Jesus har segrat för oss.
Halleluja! Halleluja!
Äran för evigt är hans.
Halleluja! Halleluja!
Nu får han sin segerkrans.

2. Nu sjunger vi livets sånger
i påskdagens flödande sol,
nu väcks vi ur syndens ångest
och frikänns vid Guds nådastol.
Halleluja...

3. Ty Frälsaren Jesus lever!
Han övervann satan och död,
befriar oss nu och för evigt
och ger oss sitt trofasta stöd.
Halleluja...


Och för Jesu skull står rättfärdighetens segerkrans redo också för honom.Frid över Tores minne!

Anders Wiberg 200 år igår

Påskvänner!

Det är inte bara C O Rosenius som fyller 200 år i år. Även baptismens banérförare i vårt land, f.ö. god vän med Rosenius, fyller 200. (Det är Anders Wiberg från byn Vi i Rogsta utanför Hudiksvall).

Igår firades hans minne på hans födelsedag med en gudstjänst vid minnesstenen i Vi kl 15 och med föredrag i Ingsta kapell kl 17. Du kan läsa föredraget här. Och en kortare beskrivning av Wiberg tillsammans med fina foton på Equmeniakyrkans hemsida. Tack Magnus Lindvall!

Säga vad man vill om baptismen: onödig och schismatisk ur de äldre samfundens perspektiv; dess doplära (men inte de själva!) fördöms av vår kyrkas bekännelseskrifter; och bemöts på ett överraskande "katolskt" sätt av frikyrkomannen Waldenström. Men glöm aldrig vad kristenhet och samhälle fått genom personer som John Bunyan och Martin Luther King!

[Tillagt 3/8: Eller genom den baptistiska pingstväckelsen. F.ö. kan baptismens reaktion mot spädbarnsdopet nog för inlevelsens skull tåla att jämföras med vår reaktion mot ortodoxa kyrkans spädbarnsnattvard. Eller med många trogna lutheraners reaktion mot den i vår kyrka nya seden (oseden?) att ge barn nattvarden redan före konfirmationsåldern. Men å andra sidan blir det ju rätt fånigt när baptistiska samfund klagar över att romerska katoliker och andra underkänner deras nattvard - de underkänner ju själva i de flesta fall dessas dop!].

Också berättelsen om Anders Wiberg är kyrkohistoriskt intressant och ett led i utvecklingen av religions- och yttrandefriheten i vårt land, som kommit även romerska katoliker och ateister till godo. På den väldiga minnesstenen över Anders Wiberg i Vi står bibelorden Matt. 28:19-20 (dop- och missionsbefallningen) samt Hebr. 13:7 (tänk på era ledare som har talat Guds ord till er).

Ur den ekumeniska psalmboksdelen (nr 69) hämtar jag följande psalm (som tyvärr inte sjöngs under den högtidliga jubileumsdagen):

Glad jag städse vill bekänna: 
jag är döpt i Jesu namn! 
Ingen tillflykt är som denna, 
öppen står min Faders famn. 
Ringa jordens skatter väga 
mot det ena, att få äga, 
klädd i dopets helga skrud, 
nåd och barnaskap hos Gud. 

Synden skall mig ej fördöma: 
jag är döpt i Jesu namn. 
Fadern all min skuld vill glömma, 
föra till den trygga hamn 
där mitt hjärta rening vinner 
och min själ hugsvalan finner. 
Mig i Jesu dyra blod 
skänkes frihet, kraft och mod. 

När jag frestas, vill jag svara: 
jag är döpt i Jesu namn. 
Honom vill jag trogen vara, 
vill ej ryckas ur hans famn. 
Han från synden ren mig tvagit 
och mig till sin egen tagit. 
Honom jag, som han mig bjöd, 
följa vill i liv och död. 

Dopets nåd mig ger i tiden 
stöd och fäste för min tro, 
skänker hopp att efter striden 
i Guds himmel finna ro. 
När min blick, mitt hjärta brista, 
vill jag säga i det sista: 
Jag är döpt i Jesu namn. 
Fader, tag mig i din famn.

Två märkliga psalmer i orostider

Påskvänner!

Vill så här inför helgen gärna dela med mej av två märkliga bönepsalmer. Den ena är från 1900-talet och skriven av S:t Gilbert (Chesterton). Den andra är från 1800-talet och är skriven av S:ta Elisabeth (Ehrenborg-Posse - jo, det fanns faktiskt ett och annat helgon i Sverige också under tiden mellan Birgersdotter och Hesselblad, även en och annan S:ta Elisabeth även om denna oftast kallades Betty):





 


1. O jordens Gud och kyrkans,
kom, hör vårt nödrop du!
Vår ledning saknar styrka
och folket slits itu.
Vårt guld i bojor slår oss,
förakt gör freden kort,
ta ej ditt ljus ifrån oss
men ta vårt högmod bort!

2. Från allt som rädslan lär oss,
från svek mot sanningen,
från fagert tal som tär oss
men tröstar grymma män,
från lysten profanering
av heder, mod och svärd,
från djävulsk slutplacering
fräls, gode Gud, vår värld!

3. Smid med din Ande samman
vad satan splittrat har,
ja, med den helga flamman
smält om och fräls envar.
I vrede och i jubel
lyft upp vår värld, vårt land,
tänd hopp och tro i nuet
och håll oss i din hand. 






1. I en stormig tid,
under kamp och strid,
oro, svaghet, nöd och plågor,
då av tusen ting
hjärtat kastas kring,
irrande som havets vågor,
då i klentro vi, likt Petrus långt från strand,
sjunkande vill gripa tag om Mästarns hand, 
Herre, träd då fram,
lyssna uppmärksam
till vår bön och våra frågor!

2. Storhet du förstör,
makt tillintetgör,
självklokhet till dårskap bringar,
men ditt rikes brodd,
ringa och försmådd,
skyddas av din starkhets vingar.
Ständigt syns din kungatron väl arm och glömd,
i en krubba låg du ju för världen gömd,
men du går dock fram,
lugn och lyckosam,
och med kärlek oss betvingar.

3. Ja, din krona är
väl av törnen här
och ett kors din tron får vara;
staven som dej slog
du till spira tog,
du fick sår till smycken klara.
Men du är den lilla sten som sönderslår
guldbelätet som all världens offer får,
och du växa skall,
tills för världen all
du din makt skall uppenbara.

4. Herre, lär oss då
att ej kalla gå,
men i dag vår lovsång höja!
Ty du kommer snart, 
allt blir uppenbart,
länge kan det mer ej dröja.
Låt oss här bekänna oss till dej förut,
så du kan bekänna dej till oss till slut,
när inför din makt
och din äras prakt
alla knän sej måste böja.

5. Vi bekänner väl:
du har många skäl
att för evigt oss förkasta.
Vi i överdåd
djärvts försmå ditt råd,
oss med skuld på skuld belasta.
Dock består din nåds och trofasthets förbund,
också denna stund är nådens tid och stund.
Denna dag och tid
till din nåd och frid
låt oss genast saligt hasta!

Gud välsigne OAS-mötet i Umeå som börjar ikväll!

Påskvänner!

OAS-mötet i Umeå har visserligen redan börjat med särskilda samlingar för präster, pastorer och teologistudenter, ledda av Efs:s missionssekreterare Erik Johansson och den koptiske biskopen Thomas (som på fredag ska tala över det viktiga ämnet "The Bible and Revival"). Men ikväll kl 19.00 blir det officiellt Öppningsmöte i Vasakyrkan. Då talar Agne Nordlander över ämnet "Gud gör oss inte modlösa" (1 Tim. 1:7). För övriga programmet, se här! Låt oss be för Oas-mötet, oavsett om vi kan närvara fysiskt eller inte! Och välkomna, alla som kan, till Norrlands egentliga huvudstad (sorry Gävle och Sundsvall)!

Imorgon blir de flesta samlingar (efter Torkel Lindahls morgonmässa) i Umeå stads kyrka. Biskoparna Thomas från den koptiska kyrkan i Egypten och Hans från Svenska kyrkan i Luleå stift medverkar i denna andliga fördjupningsdag för hela Umeå storpastorat. Temana är: "Andligt uppvaknande i en postmodern tid" (biskop Thomas). "Heliga möten och överraskande vändningar - en vandring med Jesus i evangelierna" (biskop Hans). "Helande i Kristus" (biskop Thomas, som dagen därpå ska ha ett seminarium på temat "The Bible and revival" - rimmar bättre på engelska än svenska).



En nåd det är att i vårt land
än kyrkans klockor ljuder.
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuder.
Där helgedomen öppen står,
dit folket upp till högtid går,
där grönskar fridens palmer,
där ljuder glädjens psalmer.

Husbygget

Vår Herre som i Edens land

bad första brud och förste man

att stå varann så nära,

kom med välsignelse till dem

som vill i kärlek bilda hem,

ditt stora namn till ära,

så de

både

lusten, nöden,

intill döden

lär sej dela,

så din nåd bär upp det hela. 

(Birgitte Cathrine Boye, Danmarks psalmdiktardrottning)

God religionsdialog

Påskvänner!

Tack till Omid Pashbak för hans seriösa genomgång av den undervisning om Jesus som våra muslimska vänner får i moskéerna. Hoppas samtalet fortsätter!

Annahita Parsan i sammandrag

Påskvänner!

Annahita Parsan gav oss en korg att ta hem undervisningen i på Brogården nu i helgen. På lördagen var det ett seminarium om att nå muslimer med evangeliet, och ledorden var:

* FÖRBÖN
* KÄRLEK(SBEVIS)
* VITTNESBÖRD
* ORDET/BIBELN

I söndags höll hon en predikan som gott kunde återanvändas nu på söndag (Kristi förklarings dag). Den handlade om de heliga bergen:

* FRESTELSERNAS BERG
* SALIGHETERNAS BERG (BERGSPREDIKANS BERG)
* FÖRKLARINGSBERGET
* GOLGATA BERG (KORSETS BERG)
* MISSIONSBEFALLNINGENS BERG

En kristen, påpekade hon på efterföljelsens söndag, med sin Frälsare gå upp på dem allesammans.

Något att meditera över.