Linda Alexandersson skriver bra om dop av asylsökande. Det ligger i linje med vår tidigare "hjälppräst" Bernth Alexandersson (ej släkt vad jag vet) och vår församlings policy.
Och med missionsbefallningen. Och med temat för i söndags.
Dopets nåd mej ger i tiden
stöd och fäste för min tro,
skänker hopp att efter striden
i Guds himmel finna ro.
tisdag 31 maj 2016
Grattis David "Pastor Castor" och Anna-Klara!
Nu har de tu blivit ett - en får gratulera!
Och sjunga med vår förste ärkebiskop efter reformationen, Laurentius Petri Nericius:
Bedjom nu så innerlig
för detta hjonepar,
att Gud är deras beskärmare
både nätter och dar,
så att de må undfly
djävulens falska list
och få en evig glädje
med Herren Jesus Krist!
Halleluja! Halleluja! Halleluja!
Och sjunga med vår förste ärkebiskop efter reformationen, Laurentius Petri Nericius:
Bedjom nu så innerlig
för detta hjonepar,
att Gud är deras beskärmare
både nätter och dar,
så att de må undfly
djävulens falska list
och få en evig glädje
med Herren Jesus Krist!
Halleluja! Halleluja! Halleluja!
måndag 30 maj 2016
Biskopliga väckelserop
Påskvänner!
Biskop de facto Bosse Brander tar åter till orda. Han har haft en ganska lågmäld profil genom åren, men nu säger han öppet det många fler borde säga. En eloge också till Ragnar Persenius i denna sak.
Se, Fadern själv av evighet
sin Son, sin avbild, födde,
som, oss till liv och salighet,
på jorden led och blödde.
Och Anden sedan evig tid
går ut från dessa båda.
Gud give oss sin nåd och frid,
att vi må honom skåda
i evig klarhet. Amen.
Biskop de facto Bosse Brander tar åter till orda. Han har haft en ganska lågmäld profil genom åren, men nu säger han öppet det många fler borde säga. En eloge också till Ragnar Persenius i denna sak.
Se, Fadern själv av evighet
sin Son, sin avbild, födde,
som, oss till liv och salighet,
på jorden led och blödde.
Och Anden sedan evig tid
går ut från dessa båda.
Gud give oss sin nåd och frid,
att vi må honom skåda
i evig klarhet. Amen.
onsdag 25 maj 2016
Brogårdsprogrammet sommaren 2016
Påskvänner!
Brogårdsprogrammet sommaren 2016 ser ut så här.
Välkomna allihop (påskvänner eller inte)!
Hälsningar med Nathan Söderbloms precis 100-åriga sommarmelodi:
Brogårdsprogrammet sommaren 2016 ser ut så här.
Välkomna allihop (påskvänner eller inte)!
Hälsningar med Nathan Söderbloms precis 100-åriga sommarmelodi:
måndag 23 maj 2016
Gott Nytt År, Olof E!
Påskvänner!
Nu är visst också förre SALT-generalen inne på sitt femte decennium! Igår på Missionsdagen fyllde Olof Edsinger 40 bast (intervjuad i Dagen för er som har denna utmärkta tidning).
En 70-talist ber att få gratulera en annan med en strof ur psalmbokens nr 40:
Kristus lever - där han går
blommar evighetens vår.
Jublande förnimmer vi:
undrens tid är ej förbi!
Nu är visst också förre SALT-generalen inne på sitt femte decennium! Igår på Missionsdagen fyllde Olof Edsinger 40 bast (intervjuad i Dagen för er som har denna utmärkta tidning).
En 70-talist ber att få gratulera en annan med en strof ur psalmbokens nr 40:
Kristus lever - där han går
blommar evighetens vår.
Jublande förnimmer vi:
undrens tid är ej förbi!
söndag 22 maj 2016
Varför vi inte längre har så många missionärer
Påskvänner!
Så här med anledning av Trefaldighetsdagens evangelium måste jag få rekommendera EFS:s utomordentliga bildsvit från 150 år av "yttre mission". Den ger anledning till stor ödmjukhet och stor tacksamhet. "De som sår under tårar ska få skörda med jubel".
Bifogad statistik ger också anledning till en del reflektioner. Det är påtagligt hur långvarigt och mödosamt arbete, inemot 100 år, plötsligt under 60- och 70-talen ger en explosionsartad tillväxt med miljontals döpta medlemmar i Etiopien (ännu tidigare i Tanzania!) - men inte i t.ex. Eritrea eller det mycket folkrikare Indien, där våra systerkyrkor fortfarande får räkna medlemmar i 10 000-tal. Och hur denna tillväxt snart följs av en stor nedgång i antalet EFS-missionärer (som större delen av 1900-talet legat på strax över eller under 100 personer).
Antalet kulminerar under min barndom på 70-talet (nästan 150!) men minskar sedan enormt på 80-talet. Idag har vi inte just fler än våra söndagsskolbarn med sina söndagliga 10-öringar själva försörjde under 1950-talet (något eller några tiotal).
Vilka är egentligen orsakerna till nedgången i utsända missionärer från Sverige?
* Dels har ju EFS självt minskat betydligt på några årtionden, typ halverats, vilket föranlett åtskilliga diskussioner på årskonferensen om vi inte måste prioritera återevangelisering av Sverige för att få underlag för "yttre mission".
* Dels har det kanske, trots islams tillväxt (eller ateismens), insmugit sej en känsla av att världen nu är "färdigevangeliserad"? Eller att det i varje fall, om nu mission faktiskt fortfarande behövs, är våra systerkyrkors "tur" att dra lasset, att vi liksom har gjort vårt när åtminstone de i Tanzania och Etiopien blivit så "stora"?
* Eller handlar det om avsaknad av det fysiska mod som både män och kvinnor på 1860- och 70-talen visade, när de trots full vetskap om att missionärerna dog som flugor av sjukdomar eller dråp frivilligt gav sej ut för att "fylla luckorna i leden"?
* Eller är vi inte lika övertygade som de om att det faktiskt är så viktigt att alla får höra om Jesus, att någon t.o.m. bör försöka nå med evangeliet även till fullkomligt livsfarliga länder?
Jag vet inte. Jag vet inte. Själv har jag nog varken det fysiska eller psykiska modet eller någon missionärskallelse. Till berättelsen om martyren Per Eric Lager förmedlad av hans Bengta (Benedikta) kan fogas berättelsen om pionjären Lars Johan Lange, som trots lång utbildning i Basel inte stod ut i Ostafrika utan återvände till Sverige efter bara något år, försvagad av sjukdom (troligen malaria) och blev vanlig präst i Pjätteryd. Föga heroiskt kan tyckas, men missionsvänner på hemmaplan behövdes ju också, jämför Peter Fjellstedt, föga framgångsrik som missionär i muslimska länder (hur många har egentligen lyckats med det?) men fullkomligt lysande som insamlare och inspiratör.
Och ändå måste några ut. Några måste gå i bräschen, även om de, likt många som ville evangelisera våra folk här i Norden, skulle få lida martyrdöden.
Så här med anledning av Trefaldighetsdagens evangelium måste jag få rekommendera EFS:s utomordentliga bildsvit från 150 år av "yttre mission". Den ger anledning till stor ödmjukhet och stor tacksamhet. "De som sår under tårar ska få skörda med jubel".
Bifogad statistik ger också anledning till en del reflektioner. Det är påtagligt hur långvarigt och mödosamt arbete, inemot 100 år, plötsligt under 60- och 70-talen ger en explosionsartad tillväxt med miljontals döpta medlemmar i Etiopien (ännu tidigare i Tanzania!) - men inte i t.ex. Eritrea eller det mycket folkrikare Indien, där våra systerkyrkor fortfarande får räkna medlemmar i 10 000-tal. Och hur denna tillväxt snart följs av en stor nedgång i antalet EFS-missionärer (som större delen av 1900-talet legat på strax över eller under 100 personer).
Antalet kulminerar under min barndom på 70-talet (nästan 150!) men minskar sedan enormt på 80-talet. Idag har vi inte just fler än våra söndagsskolbarn med sina söndagliga 10-öringar själva försörjde under 1950-talet (något eller några tiotal).
Vilka är egentligen orsakerna till nedgången i utsända missionärer från Sverige?
* Dels har ju EFS självt minskat betydligt på några årtionden, typ halverats, vilket föranlett åtskilliga diskussioner på årskonferensen om vi inte måste prioritera återevangelisering av Sverige för att få underlag för "yttre mission".
* Dels har det kanske, trots islams tillväxt (eller ateismens), insmugit sej en känsla av att världen nu är "färdigevangeliserad"? Eller att det i varje fall, om nu mission faktiskt fortfarande behövs, är våra systerkyrkors "tur" att dra lasset, att vi liksom har gjort vårt när åtminstone de i Tanzania och Etiopien blivit så "stora"?
* Eller handlar det om avsaknad av det fysiska mod som både män och kvinnor på 1860- och 70-talen visade, när de trots full vetskap om att missionärerna dog som flugor av sjukdomar eller dråp frivilligt gav sej ut för att "fylla luckorna i leden"?
* Eller är vi inte lika övertygade som de om att det faktiskt är så viktigt att alla får höra om Jesus, att någon t.o.m. bör försöka nå med evangeliet även till fullkomligt livsfarliga länder?
Jag vet inte. Jag vet inte. Själv har jag nog varken det fysiska eller psykiska modet eller någon missionärskallelse. Till berättelsen om martyren Per Eric Lager förmedlad av hans Bengta (Benedikta) kan fogas berättelsen om pionjären Lars Johan Lange, som trots lång utbildning i Basel inte stod ut i Ostafrika utan återvände till Sverige efter bara något år, försvagad av sjukdom (troligen malaria) och blev vanlig präst i Pjätteryd. Föga heroiskt kan tyckas, men missionsvänner på hemmaplan behövdes ju också, jämför Peter Fjellstedt, föga framgångsrik som missionär i muslimska länder (hur många har egentligen lyckats med det?) men fullkomligt lysande som insamlare och inspiratör.
Och ändå måste några ut. Några måste gå i bräschen, även om de, likt många som ville evangelisera våra folk här i Norden, skulle få lida martyrdöden.
Heliga Trefaldighets dag eller Missionsdagen.
Påskvänner!
Har ni inte längre lust att ge pengar till en "missionsorganisation" med den här synen på Treenigheten och missionen (Svenska Kyrkans Mission är nog faktiskt nerlagd och ersatt med "internationellt arbete" i största allmänhet), så kan ni gynna EFS´ mission eller ELM:s mission istället - båda på Svenska kyrkans bekännelses grund och i samklang med missionsbefallningen.
Själv sa Jesus så här - och det är nog fortfarande det bästa kollektcirkuläret på en missionsdag:
Åt mej har givits all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.
lördag 21 maj 2016
Stor "kyrkhelg" i bönhuset!
Påskvänner!
Idag kl 11 blir det kôlbullar och gårdsloppis med lite musik på EFS Njutånger! Imorgon kl 11 blir församlingens huvudgudstjänst på Heliga Trefaldighetsdag eller Missionsdagen därsammastädes. (Kh predikar). Och på måndag kl 11 kommer Gunbritt Örjebo från Strömsund och berättar om olika möten i livet. Välkomna alla tre dagarna!
(Passar ju bra med tre saker under Trefaldighetshelgen - och passar utmärkt väl att vara i ett missionshus på Missionsdagen!).
Idag kl 11 blir det kôlbullar och gårdsloppis med lite musik på EFS Njutånger! Imorgon kl 11 blir församlingens huvudgudstjänst på Heliga Trefaldighetsdag eller Missionsdagen därsammastädes. (Kh predikar). Och på måndag kl 11 kommer Gunbritt Örjebo från Strömsund och berättar om olika möten i livet. Välkomna alla tre dagarna!
(Passar ju bra med tre saker under Trefaldighetshelgen - och passar utmärkt väl att vara i ett missionshus på Missionsdagen!).
onsdag 18 maj 2016
Fjärdedag Pingst
Påskvänner!
Idag är det Erik-dagen, tillika Fjärdedag Pingst. Läsningar Apg. 5:12-16 och Joh. 6:44-51.
Föreslagna psalmer i 1697 års koralboks psalmvalslista är:
Var man må nu väl glädja sig,
Kom Helge Ande Herre god samt
Dig helge Ande beder vi.
Dagens bön:
Vi tackar dig, Herre Gud, himmelske Fader, för att du hit till oss har sänt det sanna livets bröd, vår Herre Jesus Kristus, så att vi må tro på honom och genom tron evinnerligen leva. Vi ber dig ödmjukt att du, eftersom vår svaghet är så stor att vi inte utan dig kan komma till honom, med din helige Ande ville upplysa oss och genom Anden och ordet draga oss till honom, och genom de heliga sakramenten styrka oss i tron, så att vi blir lärda och fasta däri och på den yttersta dagen blir uppväckta till evinnerligt liv. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Idag är det Erik-dagen, tillika Fjärdedag Pingst. Läsningar Apg. 5:12-16 och Joh. 6:44-51.
Föreslagna psalmer i 1697 års koralboks psalmvalslista är:
Var man må nu väl glädja sig,
Kom Helge Ande Herre god samt
Dig helge Ande beder vi.
Dagens bön:
Vi tackar dig, Herre Gud, himmelske Fader, för att du hit till oss har sänt det sanna livets bröd, vår Herre Jesus Kristus, så att vi må tro på honom och genom tron evinnerligen leva. Vi ber dig ödmjukt att du, eftersom vår svaghet är så stor att vi inte utan dig kan komma till honom, med din helige Ande ville upplysa oss och genom Anden och ordet draga oss till honom, och genom de heliga sakramenten styrka oss i tron, så att vi blir lärda och fasta däri och på den yttersta dagen blir uppväckta till evinnerligt liv. Genom samme din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
tisdag 17 maj 2016
Tredjedag Pingst
Påsk- och pingstvänner!
Ni som har Nohrborgs postilla (inte jag!) kan ta fram den och läsa hans predikan för Tredjedag Pingst (borttagen av Gustav III i "Stora helgdöden" 1772). Själv tittar jag i 1695 års psalmbok och ser att en av texterna för idag är hämtad från Apostlagärningarna 8:14-16. Föreslagna psalmer är bl.a. Gud har av sin barmhärtighet och Kom, Helge Ande, Herre Gud.
F.ö. har Antje Jackelén sina poänger i den faktiskt mycket välskrivna repliken till Svenska Akademien. Jag tyckte även i debatten inför 1986 års psalmbok (som inte var så dålig som det påstods) att Akademien mest gav ett konservativt (får väl se hur det blir nu när Sara Stridsberg ersätter Gunnel Vallquist!) och inte alltid särskilt insatt eller bibel- och gudstjänstförtroget intryck. Men nog ville jag att konjunktiven bestode, om möjligt vore.
I eftermiddag ska jag vara "diakoniassistent" på Språka. Språkundervisning för flyktingar. Passar särskilt bra en pingstvecka tycker jag.
Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi tappert strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
Ni som har Nohrborgs postilla (inte jag!) kan ta fram den och läsa hans predikan för Tredjedag Pingst (borttagen av Gustav III i "Stora helgdöden" 1772). Själv tittar jag i 1695 års psalmbok och ser att en av texterna för idag är hämtad från Apostlagärningarna 8:14-16. Föreslagna psalmer är bl.a. Gud har av sin barmhärtighet och Kom, Helge Ande, Herre Gud.
F.ö. har Antje Jackelén sina poänger i den faktiskt mycket välskrivna repliken till Svenska Akademien. Jag tyckte även i debatten inför 1986 års psalmbok (som inte var så dålig som det påstods) att Akademien mest gav ett konservativt (får väl se hur det blir nu när Sara Stridsberg ersätter Gunnel Vallquist!) och inte alltid särskilt insatt eller bibel- och gudstjänstförtroget intryck. Men nog ville jag att konjunktiven bestode, om möjligt vore.
I eftermiddag ska jag vara "diakoniassistent" på Språka. Språkundervisning för flyktingar. Passar särskilt bra en pingstvecka tycker jag.
Du helga eld, all världens tröst,
låt kärlek brinna i vårt bröst.
Du glädjens källa, fyll vårt blod
i jordisk nöd med himmelskt mod.
På korsets väg oss styrk och led,
mot frestelsen med kraft bered,
att här vi tappert strida må
och genom död till livet gå.
Halleluja! Halleluja!
måndag 16 maj 2016
Nu får det väl ändå vara dags att återerövra regnbågen?
Påskvänner!
Jag har nog gjort mej känd som en minst lika stor queerkritiker som Olof Edsinger och Lukas Berggren (se min blogg Queerretorik!). Men nu tycker jag att åtminstone den senare börjar bli komiskt regnbågsrädd. Och varför i all sin dar gjorde inte färgglada Oas-rörelsen sin egen regnbågsflagga för länge sedan?
Tänk efter så här på Annandag Pingst med temat Andens vind över världen! I min barndom på 70-talet skulle väl de flesta kristna vara glada om bussar körde med regnbågsflaggor och om posten gav ut frimärken med regnbågstema - och tänka på Noa och förbundet mellan himmel och jord? Regnbågsmattor i kyrkorna på vägen fram mot koret och förbundets måltid skulle också ha tagits emot positivt av många (säkert inte alla, men i så fall bara för de grälla färgernas skull!). Så sent som på 80-talet hade Livets Ord en regnbåge ur Guds ord som symbol (vid en senare stilisering togs färgerna bort, undrar varför).
Nå, för att en kille i slutet av 70-talet designade en regnbågsflagga (OBS med 7 färger!) som symbol för gayrörelsen har själva regnbågssymbolen verkat bli ett rött skynke för åtskilliga kristna. Det hävdas nu att den sexfärgade inte går att använda som förbundstecken eftersom den handlar om sex och eftersom sex är den fallna mänsklighetens tal - men det är mainstreamfysik idag att regnbågen har sex grundfärger (+ allt däremellan) och den ursprungliga gayflaggan hade alltså sju färger! Jesus förvandlade sex krukor vatten till vin, så sex behöver alltså inte vara särskilt läskigt eller djävelusiskt vare sej som könsakt eller som tal. (666 däremot, men det är faktiskt ett annat tal och en annan sak). [Tillagt 17/5: Dessutom står det i Skriften: "Sex dagar skall du arbeta", men inte är arbetet eller detta sex-tal mindre välsignat för det - arbetet med att bruka och bevara jorden var ju faktiskt människans kallelse redan före fallet. OK för att sex kanske är människans tal - endast Gud är den högsta fullkomligheten - men det är stort också detta att vara människa och kunna räkna till både sex och sju].
Reclaim the rainbow, säger jag! Köp regnbågsmattor till kyrkor och bönhus, sätt regnbågsfrimärken på breven och gör er gärna samtidigt kända som moderat heteronormativa (utan homofoba övertoner). Så får folk undra bäst de vill, men framtida generationer kanske slipper förknippa regnbågen - och alla underbara prismabrytningar vi har i vårt vardagsrum soliga sommardagar - med knasiga ideer om barnafödande män och att det minsann inte finns någon särskild vits med just man-kvinna-förbundet. Vi kristna har inte copyright på regnbågen - men det har sannerligen inte Rfsl heller! Och skulle det uppfattas som om vi tror på alla människors lika värde, så är det alldeles rätt uppfattat. Vi tror ju t.o.m. på att människor med en kromosom mer än andra är lika mycket värda som homosexuella och inte bör spåras upp i avlivningssyfte på fosterstadiet.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Jag har nog gjort mej känd som en minst lika stor queerkritiker som Olof Edsinger och Lukas Berggren (se min blogg Queerretorik!). Men nu tycker jag att åtminstone den senare börjar bli komiskt regnbågsrädd. Och varför i all sin dar gjorde inte färgglada Oas-rörelsen sin egen regnbågsflagga för länge sedan?
Tänk efter så här på Annandag Pingst med temat Andens vind över världen! I min barndom på 70-talet skulle väl de flesta kristna vara glada om bussar körde med regnbågsflaggor och om posten gav ut frimärken med regnbågstema - och tänka på Noa och förbundet mellan himmel och jord? Regnbågsmattor i kyrkorna på vägen fram mot koret och förbundets måltid skulle också ha tagits emot positivt av många (säkert inte alla, men i så fall bara för de grälla färgernas skull!). Så sent som på 80-talet hade Livets Ord en regnbåge ur Guds ord som symbol (vid en senare stilisering togs färgerna bort, undrar varför).
Nå, för att en kille i slutet av 70-talet designade en regnbågsflagga (OBS med 7 färger!) som symbol för gayrörelsen har själva regnbågssymbolen verkat bli ett rött skynke för åtskilliga kristna. Det hävdas nu att den sexfärgade inte går att använda som förbundstecken eftersom den handlar om sex och eftersom sex är den fallna mänsklighetens tal - men det är mainstreamfysik idag att regnbågen har sex grundfärger (+ allt däremellan) och den ursprungliga gayflaggan hade alltså sju färger! Jesus förvandlade sex krukor vatten till vin, så sex behöver alltså inte vara särskilt läskigt eller djävelusiskt vare sej som könsakt eller som tal. (666 däremot, men det är faktiskt ett annat tal och en annan sak). [Tillagt 17/5: Dessutom står det i Skriften: "Sex dagar skall du arbeta", men inte är arbetet eller detta sex-tal mindre välsignat för det - arbetet med att bruka och bevara jorden var ju faktiskt människans kallelse redan före fallet. OK för att sex kanske är människans tal - endast Gud är den högsta fullkomligheten - men det är stort också detta att vara människa och kunna räkna till både sex och sju].
Reclaim the rainbow, säger jag! Köp regnbågsmattor till kyrkor och bönhus, sätt regnbågsfrimärken på breven och gör er gärna samtidigt kända som moderat heteronormativa (utan homofoba övertoner). Så får folk undra bäst de vill, men framtida generationer kanske slipper förknippa regnbågen - och alla underbara prismabrytningar vi har i vårt vardagsrum soliga sommardagar - med knasiga ideer om barnafödande män och att det minsann inte finns någon särskild vits med just man-kvinna-förbundet. Vi kristna har inte copyright på regnbågen - men det har sannerligen inte Rfsl heller! Och skulle det uppfattas som om vi tror på alla människors lika värde, så är det alldeles rätt uppfattat. Vi tror ju t.o.m. på att människor med en kromosom mer än andra är lika mycket värda som homosexuella och inte bör spåras upp i avlivningssyfte på fosterstadiet.
Jesus älskar alla barnen,
alla barnen på vår jord,
även barn med Downs syndrom
med en extra kromosom -
Jesus älskar alla barnen på vår jord.
Glad Annandag!
Påsk- och pingstvänner!
God fortsättning på pingsthelgerna! Idag är ni som tagit ledigt "av religiösa skäl" eller är daglediga ändå hjärtligt välkomna till Njutångers kyrka kl 11, då vi firar fullständig högmässa på temat "Andens vind över världen" och sedan äter smörgåstårta i S:t Olofsgården, då undertecknad lovat hålla ett föredrag om pingstens store besjungare i Norden: den danske prästen och folkhögskolestiftaren Nikolaj Frederik Severin Grundtvig. Hjärtligt välkomna - men fortsatt glad pingst alldeles oavsett!
Från himlen Herrens Ande kom
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, halleluja!
Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, halleluja!
God fortsättning på pingsthelgerna! Idag är ni som tagit ledigt "av religiösa skäl" eller är daglediga ändå hjärtligt välkomna till Njutångers kyrka kl 11, då vi firar fullständig högmässa på temat "Andens vind över världen" och sedan äter smörgåstårta i S:t Olofsgården, då undertecknad lovat hålla ett föredrag om pingstens store besjungare i Norden: den danske prästen och folkhögskolestiftaren Nikolaj Frederik Severin Grundtvig. Hjärtligt välkomna - men fortsatt glad pingst alldeles oavsett!
Från himlen Herrens Ande kom
halleluja, halleluja,
och våra tungor stöpte om,
halleluja, halleluja!
Han kom som Jesu Kristi tolk,
halleluja, halleluja,
med Herrens ord till alla folk,
halleluja, halleluja!
söndag 15 maj 2016
Glad Pingst!
Påsk- och pingstvänner!
Alt. koral:
1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär!
2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör!
3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.
4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll!
5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!
Alt. koral:
1. Du som går ut från vår levande Gud,
andarnas Ande, du höga,
mänskor med hån mot Guds enfödde Son
stridande står för ditt öga.
Stanna av nåd ändå hos oss här,
skingra vårt mörker, din väg oss lär!
2. Tungor av eld och en fröjd oförställd
ge dem du smörjer och sänder!
Ordet vi får i apostlarnas spår
följe dem vart de sej vänder,
så att dess saliga bud man hör
var än en människofot sej rör!
3. Glädje och ljus med dem tänd i vart hus,
blomstra låt öknarna åter!
Ande så god, ge åt svagheten mod,
tröst åt de många som gråter!
Med evangeliets milda röst
medkänsla väck i varenda bröst.
4. Skin dagen lång som en morgon med sång,
morgon i maj när det grönskar!
Frukt med din saft give håglösa kraft,
så de Guds nåd alla önskar!
Toner så djupa i stilla kväll
röre ett hjärta så hårt som fjäll!
5. Pingstdopets nåd enligt frälsningens råd
alla ånyo må föda!
Tal eller skrift om vår Herres bedrift
blomstre som rosorna röda!
Livsträdet växer av Jesu blod,
låt alla smaka att Gud är god!
söndag 8 maj 2016
Pingstpsalmer i pingstnovenan
Påsk- och pingstvänner!
Inför jul över vi mycket på julsånger och julpsalmer. Hur vore det att så här under pingstnovenan öva på pingstpsalmer inför pingsten?
Här finns förslag!
Inför jul över vi mycket på julsånger och julpsalmer. Hur vore det att så här under pingstnovenan öva på pingstpsalmer inför pingsten?
Här finns förslag!
Grattis, Göran "Silvervargen" Berglund
Påskvänner!
Vi gratulerar Göran Berglund, EFS-scout per preference!
Öppna mina knutna händer,
så att jag kan ta emot,
öppna mina slutna ögon
så att jag kan se,
öppna också hela hjärtat,
så att jag kan ta emot
livet som du anförtror mej
nu och varje dag.
Vi gratulerar Göran Berglund, EFS-scout per preference!
Öppna mina knutna händer,
så att jag kan ta emot,
öppna mina slutna ögon
så att jag kan se,
öppna också hela hjärtat,
så att jag kan ta emot
livet som du anförtror mej
nu och varje dag.
torsdag 5 maj 2016
Årskonferens i Södertälje
Påskvänner!
Så börjar då EFS årskonferens i Södertälje - och själv far jag till EFS Åkerögården för ännu ett konfaläger. Så jag deltar inte i några debatter på plats, och motionsfloran är ju blygsam (nu när inte jag, som för fyra år sedan i Uppsala, när jag var på Graninge stiftsgård, lämnat in hela fem motioner).
Men jag stöder åtminstone den andra motionen om mer profilerat miljötänk, och den första kanske också har sina skäl för sej, även om jag antar att rätten att slänga in en styrelsekandidat under pågående årsmöte uppskattas mer av dem som får "sin" föreslagna kandidat hastigt och lustigt invald än av dem som får se sin (och valberedningens) omsorgsfullt utvalda kandidat lika hastigt och kanske olustigt ratad. En intressant debatt om detta har inför årsmötet förts på EFS:s facebookgrupp (gå gärna med där! [fast den är egentligen inte Efs:s, utan Lina Minnhagens, se Erik Thors kommentar nedan), där bl.a. Berne Persliden anklagats för att vilja kväsa all opposition för att han i senaste Budis beskrev ett inval i styrelsen som en förpliktelse till lojalitet och uppslutning kring gemensamma ställningstaganden (ungefär som vid en ministerpost i en regering). Men styrelsen kan ju även i hans värld väljas bort efter något år.
Sen finns förstås andra viktiga frågor, som inte berörs av den försiktigt strilande motionsfloden, men vid vars behandlande det är ytterst viktigt just vilka personer vi valt in i styrelsen. Personligen kan jag t.ex. inte stödja Bengt "Begis" Gustavssons kandidatur, även om han är personligen mycket sympatisk och av många (säkert med rätta) anses representera en avsevärd del av Efs-arna. Jag anser att han sätter vår andra paragraf (svenskkyrkligheten) över vår första (bekännelsetroheten), och att vi sätter vår relation till både Mekane Yesus-kyrkan och andra systerkyrkor på spel om vi gör om Efs till något slags allmänt svenskkyrklig lekmannaorganisation eller något i teologiskt avseende närmast missionskyrkligt (d.v.s. släpper teologin mer eller mindre fri så länge man bekänner Jesus som herre).
Jag inser att Begis´ anhängare - eller han själv - inte skulle beskriva saken precis så, men det jag ser från hans håll av argumentation kring öppenhet och mångfald och folkvilja och allmän svenskkyrklighet ger mej verkligen intrycket att vi i enligt denna princip skulle ha kunnat välja K G Hammar till missionsföreståndare (om han behagat vara medlem i Efs). Och den som inte inser hur förödande den teologin är vill jag inte ha i vår styrelse - en medvetenhet jag skulle önska men inte kan kräva hos varje enskild medlem.
Med detta sagt: Gud välsigne årskonferensen i alla dess delar - liksom konfirmandlägret på Åkerögården!
Så börjar då EFS årskonferens i Södertälje - och själv far jag till EFS Åkerögården för ännu ett konfaläger. Så jag deltar inte i några debatter på plats, och motionsfloran är ju blygsam (nu när inte jag, som för fyra år sedan i Uppsala, när jag var på Graninge stiftsgård, lämnat in hela fem motioner).
Men jag stöder åtminstone den andra motionen om mer profilerat miljötänk, och den första kanske också har sina skäl för sej, även om jag antar att rätten att slänga in en styrelsekandidat under pågående årsmöte uppskattas mer av dem som får "sin" föreslagna kandidat hastigt och lustigt invald än av dem som får se sin (och valberedningens) omsorgsfullt utvalda kandidat lika hastigt och kanske olustigt ratad. En intressant debatt om detta har inför årsmötet förts på EFS:s facebookgrupp (gå gärna med där! [fast den är egentligen inte Efs:s, utan Lina Minnhagens, se Erik Thors kommentar nedan), där bl.a. Berne Persliden anklagats för att vilja kväsa all opposition för att han i senaste Budis beskrev ett inval i styrelsen som en förpliktelse till lojalitet och uppslutning kring gemensamma ställningstaganden (ungefär som vid en ministerpost i en regering). Men styrelsen kan ju även i hans värld väljas bort efter något år.
Sen finns förstås andra viktiga frågor, som inte berörs av den försiktigt strilande motionsfloden, men vid vars behandlande det är ytterst viktigt just vilka personer vi valt in i styrelsen. Personligen kan jag t.ex. inte stödja Bengt "Begis" Gustavssons kandidatur, även om han är personligen mycket sympatisk och av många (säkert med rätta) anses representera en avsevärd del av Efs-arna. Jag anser att han sätter vår andra paragraf (svenskkyrkligheten) över vår första (bekännelsetroheten), och att vi sätter vår relation till både Mekane Yesus-kyrkan och andra systerkyrkor på spel om vi gör om Efs till något slags allmänt svenskkyrklig lekmannaorganisation eller något i teologiskt avseende närmast missionskyrkligt (d.v.s. släpper teologin mer eller mindre fri så länge man bekänner Jesus som herre).
Jag inser att Begis´ anhängare - eller han själv - inte skulle beskriva saken precis så, men det jag ser från hans håll av argumentation kring öppenhet och mångfald och folkvilja och allmän svenskkyrklighet ger mej verkligen intrycket att vi i enligt denna princip skulle ha kunnat välja K G Hammar till missionsföreståndare (om han behagat vara medlem i Efs). Och den som inte inser hur förödande den teologin är vill jag inte ha i vår styrelse - en medvetenhet jag skulle önska men inte kan kräva hos varje enskild medlem.
Med detta sagt: Gud välsigne årskonferensen i alla dess delar - liksom konfirmandlägret på Åkerögården!
tisdag 3 maj 2016
Intressant försök till historieskrivning
Påskvänner!
Orkar även en lågkyrklig Efs-are läsa och ta in professor Oloph Bexells försök till historik över 1900-talets Svenska kyrka? Nog har även vi en del att tänka på. Helt klart utspelar sej en strid om kyrkan - och behovet av reformation blir knappast mindre 2017 än 1517. Men firas ska det.
Orkar även en lågkyrklig Efs-are läsa och ta in professor Oloph Bexells försök till historik över 1900-talets Svenska kyrka? Nog har även vi en del att tänka på. Helt klart utspelar sej en strid om kyrkan - och behovet av reformation blir knappast mindre 2017 än 1517. Men firas ska det.