Påskvänner!
Trots allt - ännu ett nådens år är här. Lyssna till Jesus i Nasarets synagoga! Och till första advents-gudstjänsten i Buråskyrkan i Göteborg.
Lyssna gärna också till Ulf Lundell och Sofia Karlsson i den fina låten med titeln Nådens år:
Och lyssna gärna också till 1700-talsbiskopen Brorson i Ribe
(vågar vi stämma in i hans radikala men glada adventssång - vad innebär v. 3 t.ex.?):
1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.
2. På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.
3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.
4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.
5. Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.
6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!
7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!
lördag 30 november 2013
Förfärliga angrepp på Antje Jackelén
En annan källa till missmod och sorg på Andreas-dagen (därtill gamle Kalle Dussins dödsdag) är att ärkebiskop electa drabbats av inte bara seriös kritik - må den inte upphöra! - utan också näthat och t.o.m. dödshot. Det är helt enkelt fruktansvärt. Dels är det rent mänskligt så hemskt att en människa, därtill en så sympatisk person som Jackelén, ö.h.t. ska behöva utsättas för sånt här; dels är hot och hat så fruktansvärt kontraproduktivt om man nu vill kritisera någon för något (jfr tårtningen av Jimmie Åkesson - och nej, därmed har jag inte likställt Jackelén med Åkesson, jfr Sanna Rayman om jämförelser - förmodligen är det f.ö. Åkesson-anhängare som hotar Jackelén).
O vad jag önskar att Svenska kyrkan och dess ledning kunde BÅDE tydligt försvara våra invandrare och flyktingar (oavsett tro) mot rasism och främlingsfientlighet - vilket SvK oftast gör; det är bra! - OCH tydligt gå ut med att vi vill gå ut och på alla vettiga sätt försöka göra alla till (Jesu) lärjungar. Både ateister och judar, sverigedemokrater och muslimer. Där är vi minst sagt otydligare, vilket tyvärr gör vissa av somliga sverigedemokraters anmärkningar berättigade!
Tänk om vi kunde visa tydlighet åt båda håll alltså - precis som jag önskar att EFS:s ledning kunde BÅDE tydligt ta avstånd från verklig homofobi här hemma och inte minst i Etiopien OCH tydligt gå ut med att vi vill ha tillbaka det klassiska äktenskapsbegreppet som ett förbund mellan en man och en kvinna (åtminstone i kyrkan).
O vad jag önskar att Svenska kyrkan och dess ledning kunde BÅDE tydligt försvara våra invandrare och flyktingar (oavsett tro) mot rasism och främlingsfientlighet - vilket SvK oftast gör; det är bra! - OCH tydligt gå ut med att vi vill gå ut och på alla vettiga sätt försöka göra alla till (Jesu) lärjungar. Både ateister och judar, sverigedemokrater och muslimer. Där är vi minst sagt otydligare, vilket tyvärr gör vissa av somliga sverigedemokraters anmärkningar berättigade!
Tänk om vi kunde visa tydlighet åt båda håll alltså - precis som jag önskar att EFS:s ledning kunde BÅDE tydligt ta avstånd från verklig homofobi här hemma och inte minst i Etiopien OCH tydligt gå ut med att vi vill ha tillbaka det klassiska äktenskapsbegreppet som ett förbund mellan en man och en kvinna (åtminstone i kyrkan).
Det gamla kyrkoåret
Påskvänner!
Det är med oändligt vemod jag tänker på det gångna kyrkoåret och särskilt dess avslutning.
K-G Hammar satte än en gång Jesus i centrum - men på vilket sätt! "Ja, Kristus är en tankekonstruktion" och "Gud är bortom alla våra konstruktioner". Bokförläggare Per Åkerlund och biskop em Biörn Fjärstedt reagerade (fast visst är väl katedralbyggena ändå mänskliga konstruktioner, Biörn?). Men även Tryggve Mettiger, Annika Borg, Ragnar Persenius, samt kyrkoherden i Kyrkhult Tobias Bäckström som initierade debatten med Hammar svarade också. Ett viktigt samtal med en sympatisk och intellektuell sökare - men så oändligt vemodigt att denne man, med ungefär samma åsikter då som nu, kunnat väljas till Svenska kyrkans ärkebiskop! Jfr Eskil Franck (som ställde upp i samma ärkebiskopsval som Hammar 1997 med ungefär samma åsikter, men som nu kommit till insikt om att de inte är förenliga med kristen tro). Läs gärna Swensk Kyrkobulletins satiriska artikel K-G Hammar - en tankekonstruktion?
Och vi har nu valt ännu en sympatisk men uppenbart heretisk ärkebiskop (vaddå evangelisk-luthersk?), som inte är säker på att Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger och som inte är säker på om Jesus verkligen avlades av den helige Ande utan mans medverkan, "därför att vi inte har det i alla berättelser i bibeln." Företrädaren Anders Wejryd, som visserligen även tror att män kan föda barn och därför ger ett något naivt intryck, bekände ju på DN:s fråga att han "nog tror att Jesus kom till utan att en man var inblandad." Samtidigt har Wejryd upprepade gånger spelat ner hela frågan om jungfrufödelsen och är därmed fullt ut medansvarig för att det är möjligt att till kyrkans högsta ämbete välja människor som tvivlar på den. (Hoppas att ÄB electus Jackelén åtminstone är fullt ut lika skeptisk mot queerideologins dogm om barnafödande män som om kyrkans dogm om en barnafödande jungfru). Läs gärna Hela Pingstens kommentarer till Jackeléns teologi här och här!
F.ö. var ärkebiskopskandidaten domprost Johan Dahlman glasklar i Gottsunda-hearingen om att alla blir evigt saliga bara de dör (närmast suicidalt om ni frågar mej), precis som Verbums begravningsmagasin 2009 på förstasidan förkunnade det nya evangeliet (jfr Gal. 1) att "det finns ingen död som ej bytes i glädje". Och precis som Sven-Gösta Holst i radions helgmålsbön inför Domssöndagen (P1 23/11 2013) förkunnade att eftersom Gud är kärlek, så det finns inget att vara rädd för inför den yttersta dagen. Halleluja! Eller håhåjaja?
Dags för en dementerande helsidesannons i Dagens Nyheter? Varje seriöst företag som råkat sprida falska och rent av livsfarliga uppgifter, som t.ex. att lömsk flugsvamp är ätlig och god efter förvällning, skulle självklart göra så. Varje seriös medarbetare i ett företag där ledningen helt tappat kompassen skulle också "visselblåsa". Är vi (och EFS) seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? Är biskopar som Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? (Persenius tycks visserligen frondera mot Hammar och Jackelén, men utan namns nämnande - och i herdabrevet Längtan möter närvaro tycks Persenius kritisera Hammars kritiker (i "Jesus-debatten") lika mycket som han kritiserar Hammar själv. Det där håller inte, Ragnar. Och varför blev inte allt detta en valfråga i ärkebiskopsvalet?
Jag är less på liberalteologer i kyrkoledningen nu. Såna där som inte bryr sej om vad som verkligen hände (i motsats till Lukas, se lukasprologen Luk. 1:1-5!) och därför är "öppna" för att såväl jungfrufödelsen som uppståndelsen saknar fysisk/biologisk grund, som är osäkra på om Jesus ger alla en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som tror att alla kommer till himlen (i den mån himlen alls existerar efter döden mer än helvetet), som betvivlar att Jesus helt konkret och synligt, enligt sitt eget ord, ska komma tillbaka och döma levande och döda, som inte tror att det finns någon särskild vits för ett barn med att ha en mamma (inte med att ha en pappa heller), som inte tycker att förbundet mellan man och kvinna ens förtjänar ett särskilt begrepp och som, i den yttersta av tider, nu också tror att män kan föda barn (OBS det är man alldeles övertygad om och ser som ett biologiskt/medicinskt faktum, i motsats till jungfrufödelsen!).
De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.
Det är med oändligt vemod jag tänker på det gångna kyrkoåret och särskilt dess avslutning.
K-G Hammar satte än en gång Jesus i centrum - men på vilket sätt! "Ja, Kristus är en tankekonstruktion" och "Gud är bortom alla våra konstruktioner". Bokförläggare Per Åkerlund och biskop em Biörn Fjärstedt reagerade (fast visst är väl katedralbyggena ändå mänskliga konstruktioner, Biörn?). Men även Tryggve Mettiger, Annika Borg, Ragnar Persenius, samt kyrkoherden i Kyrkhult Tobias Bäckström som initierade debatten med Hammar svarade också. Ett viktigt samtal med en sympatisk och intellektuell sökare - men så oändligt vemodigt att denne man, med ungefär samma åsikter då som nu, kunnat väljas till Svenska kyrkans ärkebiskop! Jfr Eskil Franck (som ställde upp i samma ärkebiskopsval som Hammar 1997 med ungefär samma åsikter, men som nu kommit till insikt om att de inte är förenliga med kristen tro). Läs gärna Swensk Kyrkobulletins satiriska artikel K-G Hammar - en tankekonstruktion?
Och vi har nu valt ännu en sympatisk men uppenbart heretisk ärkebiskop (vaddå evangelisk-luthersk?), som inte är säker på att Jesus ger alla människor en sannare bild av Gud än Muhammed ger och som inte är säker på om Jesus verkligen avlades av den helige Ande utan mans medverkan, "därför att vi inte har det i alla berättelser i bibeln." Företrädaren Anders Wejryd, som visserligen även tror att män kan föda barn och därför ger ett något naivt intryck, bekände ju på DN:s fråga att han "nog tror att Jesus kom till utan att en man var inblandad." Samtidigt har Wejryd upprepade gånger spelat ner hela frågan om jungfrufödelsen och är därmed fullt ut medansvarig för att det är möjligt att till kyrkans högsta ämbete välja människor som tvivlar på den. (Hoppas att ÄB electus Jackelén åtminstone är fullt ut lika skeptisk mot queerideologins dogm om barnafödande män som om kyrkans dogm om en barnafödande jungfru). Läs gärna Hela Pingstens kommentarer till Jackeléns teologi här och här!
F.ö. var ärkebiskopskandidaten domprost Johan Dahlman glasklar i Gottsunda-hearingen om att alla blir evigt saliga bara de dör (närmast suicidalt om ni frågar mej), precis som Verbums begravningsmagasin 2009 på förstasidan förkunnade det nya evangeliet (jfr Gal. 1) att "det finns ingen död som ej bytes i glädje". Och precis som Sven-Gösta Holst i radions helgmålsbön inför Domssöndagen (P1 23/11 2013) förkunnade att eftersom Gud är kärlek, så det finns inget att vara rädd för inför den yttersta dagen. Halleluja! Eller håhåjaja?
Dags för en dementerande helsidesannons i Dagens Nyheter? Varje seriöst företag som råkat sprida falska och rent av livsfarliga uppgifter, som t.ex. att lömsk flugsvamp är ätlig och god efter förvällning, skulle självklart göra så. Varje seriös medarbetare i ett företag där ledningen helt tappat kompassen skulle också "visselblåsa". Är vi (och EFS) seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? Är biskopar som Esbjörn Hagberg och Ragnar Persenius seriösa medarbetare i Svenska kyrkan? (Persenius tycks visserligen frondera mot Hammar och Jackelén, men utan namns nämnande - och i herdabrevet Längtan möter närvaro tycks Persenius kritisera Hammars kritiker (i "Jesus-debatten") lika mycket som han kritiserar Hammar själv. Det där håller inte, Ragnar. Och varför blev inte allt detta en valfråga i ärkebiskopsvalet?
Jag är less på liberalteologer i kyrkoledningen nu. Såna där som inte bryr sej om vad som verkligen hände (i motsats till Lukas, se lukasprologen Luk. 1:1-5!) och därför är "öppna" för att såväl jungfrufödelsen som uppståndelsen saknar fysisk/biologisk grund, som är osäkra på om Jesus ger alla en sannare bild av Gud än Muhammed ger, som tror att alla kommer till himlen (i den mån himlen alls existerar efter döden mer än helvetet), som betvivlar att Jesus helt konkret och synligt, enligt sitt eget ord, ska komma tillbaka och döma levande och döda, som inte tror att det finns någon särskild vits för ett barn med att ha en mamma (inte med att ha en pappa heller), som inte tycker att förbundet mellan man och kvinna ens förtjänar ett särskilt begrepp och som, i den yttersta av tider, nu också tror att män kan föda barn (OBS det är man alldeles övertygad om och ser som ett biologiskt/medicinskt faktum, i motsats till jungfrufödelsen!).
De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.
tisdag 26 november 2013
Medan dagen varar
Påskvänner!
Kyrklördagen i EFS Njutånger under Domssöndagsafton på temat "Medan dagen varar" med 3 * Hans Lindholm samt 3 * kaffe inkl. lunch var fantastiskt bra! Johannes 9, Romarbrevet 13/Efesierbrevet 5 plus Malaki 4 stod i fokus för bibelstudierna, och vi fick t.o.m. lära oss en lindholmsk tonsättning till den urkyrkliga hymnen "Vakna upp, du som sover, / stå upp från de döda / så ska Kristus lysa för dig." (Jfr Landstads psalm utifrån samma vers).
Hoppas kunna återkomma till dagen här på bloggen. Annars: tack Hans, tack Henrik (som planerat dagen), tack Sylvia & c:o som gav kroppen vad kroppen behövde. Och tack Roland som sjöng så fina sånger solo eller i duett med Henrik! En sorts miniretreat blev det, helt enkelt.
Kanske vi dock även skulle ha lagt in en kvarts solpromenad i programmet? (För att nu följa vår lärofader Rosenius: "Förgät icke din dagliga promenad"). Men det var också så roligt att fika med Leo från Bjuråker. Liksom att träffa gamla vänner från Bollnäs!
Och så önskar man förstås att något fler av det 100-tal personer som besökte missionsauktionen på fredagskvällen hade vågat återvända till bönhuset på lördagen. För Hans kunde lägga fram bibelordet öppet och enkelt, med både allvar och glädje, på ett sätt som fler människor och fler generationer hade haft stor nytta av.
Kyrklördagen i EFS Njutånger under Domssöndagsafton på temat "Medan dagen varar" med 3 * Hans Lindholm samt 3 * kaffe inkl. lunch var fantastiskt bra! Johannes 9, Romarbrevet 13/Efesierbrevet 5 plus Malaki 4 stod i fokus för bibelstudierna, och vi fick t.o.m. lära oss en lindholmsk tonsättning till den urkyrkliga hymnen "Vakna upp, du som sover, / stå upp från de döda / så ska Kristus lysa för dig." (Jfr Landstads psalm utifrån samma vers).
Hoppas kunna återkomma till dagen här på bloggen. Annars: tack Hans, tack Henrik (som planerat dagen), tack Sylvia & c:o som gav kroppen vad kroppen behövde. Och tack Roland som sjöng så fina sånger solo eller i duett med Henrik! En sorts miniretreat blev det, helt enkelt.
Kanske vi dock även skulle ha lagt in en kvarts solpromenad i programmet? (För att nu följa vår lärofader Rosenius: "Förgät icke din dagliga promenad"). Men det var också så roligt att fika med Leo från Bjuråker. Liksom att träffa gamla vänner från Bollnäs!
Och så önskar man förstås att något fler av det 100-tal personer som besökte missionsauktionen på fredagskvällen hade vågat återvända till bönhuset på lördagen. För Hans kunde lägga fram bibelordet öppet och enkelt, med både allvar och glädje, på ett sätt som fler människor och fler generationer hade haft stor nytta av.
måndag 18 november 2013
Grodan och prosten
Påskvänner!
Ni har väl inte missat "våran prost" i Delsbo och hans förrymda och rebelliska grodas trosbekännelse om dopet och samtidsträsket? Kan läsas på Kristen opinion här, här, här och här. Det avslutande femte avsnittet kommer därsammastädes i morgon.
Det gläder mej inte minst att grodan är förrymd. Den har då inte suttit kvar i den långsamt upphettade kastrullen tills den döden dött.
Tänk, jag är döpt!
Ni har väl inte missat "våran prost" i Delsbo och hans förrymda och rebelliska grodas trosbekännelse om dopet och samtidsträsket? Kan läsas på Kristen opinion här, här, här och här. Det avslutande femte avsnittet kommer därsammastädes i morgon.
Det gläder mej inte minst att grodan är förrymd. Den har då inte suttit kvar i den långsamt upphettade kastrullen tills den döden dött.
Tänk, jag är döpt!
lördag 16 november 2013
Rosenius gästbloggar om söndagens evangelium
"Saliga är de tjänare, vilka Herren finner vakande, då han kommer." (Luk. 12:37)
Saliga är de tjänarna, säger Herren. Och till vilken hög grad saliga, det antyder Han med denna utomordentliga förklaring: "Sannerligen säger jag eder: Han skall uppskörta sig och låta dem sitta till bords, och Han skall då gå och tjäna dem."
Hur mycket detta i själva verket innebär, det skall endast himmelens eviga härlighet förklara för oss. Men något övermåttan stort är det; och något lika fullkomligt sant och verkligt är det, då denne Herre säger det — och även bedyrar det med de orden: "Sannerligen säger jag eder."
Himmelens salighet framställs på åtskilliga ställen i Skriften under bilden av ett gästabud eller ätande vid vår Herres bord. Det är denna bild, Herren här begagnar. Att själva saken, som härmed betecknas, är den, att Herren skall i den eviga härligheten uppfylla alla sina trogna med en oändlig salighet, med "hans hus´ rika håvor", det är nog säkert. Men utan tvivel bör denne Herrens uttryck för saken även betänkas, då Han alltid därmed ger oss några djupare blickar in i både sitt eget hjärtelag och den sak, Han med bilden målar.
Må vi då först påminna oss den anmärkningen, man gjort vid denna bild, där Kristus säger, att brudgummen nu skall uppskörta sig och göra en uppassares syssla vid bordet, skall låta tjänarna sitta till bords, och han skall gå och tjäna dem — man har gjort den anmärkningen därvid, att bilden överstiger verkligheten i det mänskliga livet, där hellre det förhållande äger rum, som Kristus omtalar i Luk. 17: 7—9, att även då tjänaren hela dagen arbetat på åkern eller i marken, man likväl slutligen också låter honom tjäna vid bordet. Det har synts vara en alltför stark målning att nu säga, det brudgummen skall låta sina tjänare sitta såsom herrar vid bordet, då vi ser, att Kristus här med brudgummen betecknar sig själv, att Han skall nu uppskörta sig och tjäna sina tjänare.
Men på denna anmärkning har ock ett gott och riktigt svar blivit givet. Och svaret är detta:
Orsaken, varför bilden och målningen här överstiger verkligheten i det mänskliga livet, är den, att Kristus har målat efter själva den åsyftade saken, den kommande motsvarigheten, det himmelska gästabudet, och efter sitt hjärta, sitt eviga råd, hur Han verkligen skall hedra och fröjda dem, som förblir Honom trogna. Då nu hans hjärtelag och höga avsikter med oss vida överstiga allt, vad man någonsin på jorden sett, är detta en naturlig orsak till den för våra ögon överdrivna bilden.
Vi skall av Kristus i den himmelska härligheten vänta icke något måttligt och tänkbart, utan något, som överstiger alla människotankar; ty "vad intet öga sett, och intet öra hört, och i ingen människas hjärta är uppstiget, det har Gud berett dem, som älska Honom".
Likasom Gud redan i skapelsen gjort så utomordentligt stora ting, att inga människotankar förmår däri följa Honom, så skall Han också bevisa sig lika utomordentligt stor i den nåd och salighet, Han skall skänka sina vänner, när Han företar sig att rätt uppfriska och fröjda dem efter mödorna. Och vad särskilt detta löfte angår, att Han skall låta sina tjänare sitta vid bordet, och Han skall uppskörta sig och tjäna dem, har Herren redan givit exempel därpå under sin synliga vistelse på jorden, och det isynnerhet vid två tillfällen.
Det första var, då Han för sista gången hade församlat sina lärjungar för att med dem äta påskalammet och därvid talade om, huru Han skulle en annan gång i sin Faders rike på nytt dela med dem dess himmelska rätter, varpå Han också instiftade nattvarden. Då var Han den tjänande, Han utdelade till lärjungarna både av brödet och vinet, och de mottogo det av hans hand — liksom Han då ock uppskörtade sig med linneklädet och gick omkring med vattenbäckenet till deras fötter. Detta allt var även en yttre förebild till, vad Han en gång i den eviga bröllopssalen skall göra med alla sina trogna.
Det andra tillfället var den morgonen vid Tiberias hav, då Herren hade för sina hungriga lärjungar stekt fisk på stranden och även då gick omkring och gav dem både av fisken och brödet.
På detta sätt har Han velat redan på jorden visa, hur Han en gång, då vår förnedringstid i världen är slut, skall i sitt härlighetsrike fullkomligt förnöja, ära och fröjda sina vänner. Då de på jorden en liten tid sökt hans ära, skall Han i himmelen giva dem en evig ära; då de har här en tid uppskörtat sig till hans tjänst, skall Han nu där uppskörta sig och tjäna dem; då de har här bekänt Honom inför människor, skall Han nu bekänna dem inför sin Fader och hans änglar.
O, underbara byte! O, höga, utomordentliga ära! Och vem är den personen, som sagt oss detta? Skall vi tro Honom? Kan så härliga löften vara sanna?
Han själv, som heter Trofast och Sannfärdig, har sagt det! Lovat vare hans namn evinnerligen!
måndag 11 november 2013
Nytt i november
Påskvänner!
För er som nu i november har vägarna förbi "EFS-kyrkan" eller, som jag säger, "bönhuset" alldeles vid järnvägsövergången i Njutånger:
17/11 Söndagen före Domssöndagen kl 11
Gudstjänst Bernth Alexandersson
Tema Vaksamhet och väntan
22/11 Missionsauktion på kvällen
(har inte tiden i huvudet men kom gärna kl. 18 och titta på grejorna!)
23/11 Bibeldag med Hans Lindholm kl. 11 och 15
Lunch serveras däremellan.
Välkomna! Be för mötestillfällena!
För er som nu i november har vägarna förbi "EFS-kyrkan" eller, som jag säger, "bönhuset" alldeles vid järnvägsövergången i Njutånger:
17/11 Söndagen före Domssöndagen kl 11
Gudstjänst Bernth Alexandersson
Tema Vaksamhet och väntan
22/11 Missionsauktion på kvällen
(har inte tiden i huvudet men kom gärna kl. 18 och titta på grejorna!)
23/11 Bibeldag med Hans Lindholm kl. 11 och 15
Lunch serveras däremellan.
Välkomna! Be för mötestillfällena!
söndag 10 november 2013
Dikten "Drömmen" av Thor Frithiof Grafström
Jag drömde, att jag i en kyrka var.
Allt var där fint och putsat, rikt förgyllt,
bekväma bänkar för att sitta gott
och höra väl predikan, men för bönen
var illa sörjt, ej möjlighet att falla ned
på knä och bedja Gud. Där var församlad
en myckenhet av folk; man stod i gången;
man trängdes ända ned i vapenhuset.
På predikstolen trädde upp en man,
som valde för sitt tal ett sällsamt ämne.
Han sade: "herren Kristus lever ej;
i nitton sekel har han legat re´n
i graven. Allt är dikt, som gamla sägner
förtälja om hans gudom och hans verk,
hans underbara kraft, hans liv i döden.
Han var en vis som få, kanske som ingen,
och talar än ur graven höga ord
om dygd och last; och med ett svärmeri,
som vi berömme mer än efterfölje,
en andens värld han bygger här på jorden."
Och folket lyssnade med välbehag
till dessa ord från predikstolen. "Ingen",
man sade, "förr har rätt förstått vad Kristus
i sanning lärt; i två årtusenden
man därom tagit fel; nu bräcker dagen,
nu kommer sanningen först rätt till heders."
Man viskade belåtet, kände sig
så överlycklig vid det nya talet.
Men oförmärkt en efter annan smög
sig bort; den täta skaran glesnade
på gången, och i bänkarna man satt
allt mera rymligt; snart där skönjdes luckor
som blevo större mer och mer. Till slut
blev kyrkan tom; då, men ej förr, predikan
tog slut, upplöst i tusenfärgat ordsvall.
Emellertid var kyrkans glans förgången.
I sönderslagna fönster spunno spindlar
sin väv, och vinden blåste genom valven.
Som en ruin hon stod i natten, mörk
och dyster. - - -
Se, då blev på en gång ljust.
Från altaret en helig glans sig göt.
Vem stod där, hög, förklarad? Herren själv.
Den döde - se, han levde! Till sin kyrka
han återkom och sökte än de sina.
Och här och där bland brutna pelare
steg fram en honom trogen själ som bidat
mitt i förnekelse och djupt förfall
hans återkomst. Med steg, bevingade
av helig fröjd, de flögo till hans möte.
Och snart de föllo ned vid altarringen -
en krans av alla åldrar, barn och gubbar,
den späda jungfrun i sin ålders vår
och bräcklig gumma, stödd mot nötta staven,
en vis, som fångats ej av tidens vishet,
en mäktig furste och den arme tiggarn.
Och till dem alla ned sig böjde Herren
och sade: "saliga de äro, som
ej se, men tro ändå." I vita kläder
de klädda blevo, och en helig glans
dem omslöt - och den glansen slog mitt öga.
Jag vaknade, och drömmen var försvunnen.
Allt var där fint och putsat, rikt förgyllt,
bekväma bänkar för att sitta gott
och höra väl predikan, men för bönen
var illa sörjt, ej möjlighet att falla ned
på knä och bedja Gud. Där var församlad
en myckenhet av folk; man stod i gången;
man trängdes ända ned i vapenhuset.
På predikstolen trädde upp en man,
som valde för sitt tal ett sällsamt ämne.
Han sade: "herren Kristus lever ej;
i nitton sekel har han legat re´n
i graven. Allt är dikt, som gamla sägner
förtälja om hans gudom och hans verk,
hans underbara kraft, hans liv i döden.
Han var en vis som få, kanske som ingen,
och talar än ur graven höga ord
om dygd och last; och med ett svärmeri,
som vi berömme mer än efterfölje,
en andens värld han bygger här på jorden."
Och folket lyssnade med välbehag
till dessa ord från predikstolen. "Ingen",
man sade, "förr har rätt förstått vad Kristus
i sanning lärt; i två årtusenden
man därom tagit fel; nu bräcker dagen,
nu kommer sanningen först rätt till heders."
Man viskade belåtet, kände sig
så överlycklig vid det nya talet.
Men oförmärkt en efter annan smög
sig bort; den täta skaran glesnade
på gången, och i bänkarna man satt
allt mera rymligt; snart där skönjdes luckor
som blevo större mer och mer. Till slut
blev kyrkan tom; då, men ej förr, predikan
tog slut, upplöst i tusenfärgat ordsvall.
Emellertid var kyrkans glans förgången.
I sönderslagna fönster spunno spindlar
sin väv, och vinden blåste genom valven.
Som en ruin hon stod i natten, mörk
och dyster. - - -
Se, då blev på en gång ljust.
Från altaret en helig glans sig göt.
Vem stod där, hög, förklarad? Herren själv.
Den döde - se, han levde! Till sin kyrka
han återkom och sökte än de sina.
Och här och där bland brutna pelare
steg fram en honom trogen själ som bidat
mitt i förnekelse och djupt förfall
hans återkomst. Med steg, bevingade
av helig fröjd, de flögo till hans möte.
Och snart de föllo ned vid altarringen -
en krans av alla åldrar, barn och gubbar,
den späda jungfrun i sin ålders vår
och bräcklig gumma, stödd mot nötta staven,
en vis, som fångats ej av tidens vishet,
en mäktig furste och den arme tiggarn.
Och till dem alla ned sig böjde Herren
och sade: "saliga de äro, som
ej se, men tro ändå." I vita kläder
de klädda blevo, och en helig glans
dem omslöt - och den glansen slog mitt öga.
Jag vaknade, och drömmen var försvunnen.
Musikcafé på EFS Njutånger med barnkör och allt!
Påskvänner!
Glad fars dag, tillika Martin Luthers 530-årsdag! Och ni som bor i närheten glömmer väl inte kvällens Musikcafé med barnkörsång, kl. 18.00 på bönhuset, f´låt EFS-kyrkan i Njutånger. Mitt i all oro i världen - och trots tyfoner och annat förfärligt - sjunger vi bl.a.
Vi ska vandra i Guds kärleks ljus,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus.
Och den här kyrkoårstiden är det även en lisa att få lyssna till Ronald Fangens missionspsalm, skriven 1942 i kristet trots mitt under den fasansfulla naziockupationen. Vi kommer inte att sjunga den ikväll, men ni kan lyssna på den här:
Glad fars dag, tillika Martin Luthers 530-årsdag! Och ni som bor i närheten glömmer väl inte kvällens Musikcafé med barnkörsång, kl. 18.00 på bönhuset, f´låt EFS-kyrkan i Njutånger. Mitt i all oro i världen - och trots tyfoner och annat förfärligt - sjunger vi bl.a.
Vi ska vandra i Guds kärleks ljus,
vi ska vandra i Guds kärleks ljus.
Och den här kyrkoårstiden är det även en lisa att få lyssna till Ronald Fangens missionspsalm, skriven 1942 i kristet trots mitt under den fasansfulla naziockupationen. Vi kommer inte att sjunga den ikväll, men ni kan lyssna på den här:
onsdag 6 november 2013
Det blev Folkpartiet igen
Påskvänner!
Det blev Folkpartiet igen. När jag förstod att jag inte skulle kunna delta på något av de andra två "minilandsmötena" (i Bollnäs igår resp. Sandviken idag) kände jag mej helt enkelt tvungen att möta våra landsmötesombud i Hudiksvall på måndagskvällen. Jag vill inte att de är med och röstar bort vårdnadsbidrag eller kristna friskolor eller inför ännu mer av rashygien och kärnkraft.
Men hur kan det komma sej att folkpartimötena och EFS-medlemsmötena krockar som de gör? (Det är ju i bägge fallen oftast några veckor mellan dem).
Och, apropå åldersfördelningen på både folkparti- och EFS-mötena: hur ser möjligheten till ideellt engagemang för människor i 30-40-årsåldern ut i ett land där både mor och far förväntas arbeta heltid och samtidigt vara goda föräldrar (vilket man knappast känner sej som om man far på diverse kvällssammanträden efter att ha varit hemma någon timme och ätit middag).
Det blev Folkpartiet igen. När jag förstod att jag inte skulle kunna delta på något av de andra två "minilandsmötena" (i Bollnäs igår resp. Sandviken idag) kände jag mej helt enkelt tvungen att möta våra landsmötesombud i Hudiksvall på måndagskvällen. Jag vill inte att de är med och röstar bort vårdnadsbidrag eller kristna friskolor eller inför ännu mer av rashygien och kärnkraft.
Men hur kan det komma sej att folkpartimötena och EFS-medlemsmötena krockar som de gör? (Det är ju i bägge fallen oftast några veckor mellan dem).
Och, apropå åldersfördelningen på både folkparti- och EFS-mötena: hur ser möjligheten till ideellt engagemang för människor i 30-40-årsåldern ut i ett land där både mor och far förväntas arbeta heltid och samtidigt vara goda föräldrar (vilket man knappast känner sej som om man far på diverse kvällssammanträden efter att ha varit hemma någon timme och ätit middag).
måndag 4 november 2013
På agendan i EFS Njutånger
Påskvänner!
I kväll blir det medlemsmöte i EFS Njutånger. Undrar just om det blir tid till några reflektioner kring ärkebiskopsvalet och missionsföreståndarens goda tankar kring frågan "Är kristna kristna"? Det är ju ofta i EFS som i Folkpartiet (där jag också är med och sitter i den lokala styrelsen) att de många viktiga praktiska frågorna - icke att förakta! - liksom äter upp all tid för ideologisk reflektion, även om vår ordförande är bra på att kasta ut en reflektionsfråga alldeles i början på varje möte (i samband med den inledande andakten). Kanske skulle man ha två olika slags medlemsmöten i båda sammanhangen, eller som någon folkpartist föreslog ett visst "diskussionstema" för varje möte, där man anslog 30 minuter för grundlig diskussion över temat och ingen behövde känna att man var störig eller hindrade folk från att komma hem.
Förra gången det var medlemsmöte i EFS valde jag i alla fall folkpartiet, som hade styrelsemöte samtidigt (jag ansåg att styrelsemöte "slog" ett vanligt medlemsmöte). Jag hade tänkt diskutera möjligheten att vara kristen politiker ö.h.t., med anledning av uppståndelsen kring nya arbetsmarknadsministern Elisabet Svantesson. Men tiden slöks av Kattvikskajen och en tänkt vanadingruva i nordväst med miljökonsekvensutredningar m.m. (Viktigt, javisst - men när kan man ta upp de principiella frågorna? Utrikes- och försvarspolitik? Fosterfördrivningspolitik?).
Nåväl, på söndag (som också är Fars dag och Martin Luthers födelsedag) blir det musikcafé med barnkören på EFS-kyrkan kl. 18. Alla är varmt välkomna, även vi vuxna! ("Guds rike, det hör barnen till, och jag är räknad med", som det står i en sång. "Gud ger barnen gröt och vi får äta lave dem", som man förr sa uppe i norr).
Senare i november blir det missionsauktion och bibelhelg med Hans Lindholm, men jag återkommer om det. Nu ska jag fara och byta däck. Allt gott!