Påskvänner!
"Varje meddelande om att mobiliseringen ska upphöra är falskt." Esbjörn - gamle johannelundsrektor och prästutbildare - HUR kan du tala om solidaritet med ett beslut som du, Hans och Ragnar själva i er reservation påstod strida mot Guds ord? Som själasörjare borde du veta att du därmed uppmanar många att döda sitt samvete och utsätta sin själ för livsfara.
Ett beslut som även många biskopar anser vara förhastat, illa underbyggt m.m.: hur kan det nu plötsligt anses vara sakrosankt, definitivt och höjt över all kritik MER än kyrkans tidigare äktenskapsdefinition?
Hur kan det nu anses som "gerillakrig och krypskytte" för att t.ex. en kyrkomusiker INTE
1) i de samtal som nu uppkommer även inom barnkörer (jo barnen frågar!) vill bekräfta för Kajsa och Lisa eller Pelle och Kalle att de nu får gifta sej med varandra när de blir stora, om de vill - även i en kristen kyrka. (Kyrkomötesbeslutet handlar ju faktiskt inte om att man måste vara specifikt homosexuell för att få tillstånd att gifta sej med någon av samma kön - alla hugade har fritt fram, även de som skulle kunna bilda familj med någon av motsatt kön).
2) går med på att en vigselritual där Jesusorden om äktenskap "kan utgå" eller, som Wejryd skulle föredra, läses för alla i "rättat" skick, fortfarande kan kallas en vigsel till ett kristet äktenskap
3) tror att Wejryd har rätt i att Jesusorden verkligen är könsneutrala till sin innebörd och lika gärna i en viss kontext kan tolkas så här: "Därför ska en man lämna sin mor och sin mor och hålla sej till sin man - och de två ska bli ett kött; så är de inte längre två utan ett kött; vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt".
4) förnekar att det är någon som helst fördel för en 5- eller 15-åring med två föräldrar att, allt annat lika, ha en pappa jämfört med att ingen pappa ha
5) förnekar att det är någon som helst fördel för en 2- eller 12-åring med två föräldrar att, allt annat lika, ha en mamma jämfört med att ingen mamma ha
6) är tystare om sin syn på kyrkans nya äktenskapssyn än queerteologerna varit om sin syn på kyrkans tidigare äktenskapssyn tillkänna? (nb den här punkten är kraftigt omformulerad jämfört med versionen i Kyrkans Tidning).
Som jag ser det har den egentliga Svenska kyrkan INTE definierat om äktenskapsbegreppet. Men dess kyrkomöte och stiftschefer har gått utöver sitt behörighetsområde och, liksom staten, börjat prata om fyrkantiga cirklar. Ett kristet äktenskap är, per definition, en förening över könskampsbarriären där man sover med fienden och, ifall barn uppstår, har det perfekt könskvoterade föräldraskapet. Allt annat måste väl nu, lika väl som före kyrkomötesbeslutet, strida mot Herrens ord, Esbjörn? Eller är beslutet kanoniskt? Har vi nu fått ett nytt Gudsord enligt devisen Vox Populi Vox Dei? Förstår du inte hur din uppmaning om solidaritet med beslutet uppfattas av oss som riskerat fortsatt anställning inom kyrkan på att sprida och inskärpa allvarsorden i er reservation? Vi delar nu många av oss budbärarens känslor i Runebergs dikt "Sandels":
"Harm brann i den unge krigarens själ, Av dess flammor hans öga sken. General, jag är skyldig er sanning, nåväl, Ni föraktas av hela armén. Hos varenda soldat den tanke jag fann, Att ni är vår fegaste man." (Ur "Sandels" av J L Runeberg)
Säger Andreas som själv varit med om att öppna för en diskussion kring pastorala undantag (jfr 1994 års beslut) men aldrig ifrågasatt det heternormativa äktenskapsbegreppet och som nu upplever att kyrkomötesbeslutet 2009 komprometterar alla hittillsvarande hbt-diskussioner och pastorala hänsynstaganden/medgivanden i Svenska kyrkan - liksom det komprometterar den ämbetsreform som de teologiskt liberala ständigt hänvisat till i debatten (Gal. 3:28 t.o.m. i könslivet - jo hejsan! - kanske handlade versen inte om ämbetsfrågan heller).
Ge kyrkan kraft att lida
när kampens smärta krävs
och aldrig nånsin tiga
när sanningen förkvävs.
Må kyrkan bli som fordom:
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.
